Ibland känner jag sig hjälplös som mamma! Barnen strider, slåss och bråkar, ja ibland dagarna i ända! Man vet inte vad man ska göra för att det ska få ett slut... Lukas 3 års trots är inte nådigt och många gånger skulle jag vilja lägga mig i ett hörn och bara gråta! Jag ställer mig frågan; vad har jag gett mig in på?!?
Hur klarar alla andra mammor av det här utan att verka totalt slutkörda? Kanske dom sluppit förlossningsdepression, att det är därför jag tycker att vissa dagar är outhärdliga och andra mammor verkar helt bekymmerslösa? Eller är mina barn "värre" än andras?

Men trots att allt känns hopplöst vissa gånger så räcker det med att få en puss, en kram, ett leende och så är allt som bortglömt! Och där var svaret på min fråga. All kärlek, oändlig kärlek som man får gör att man klarar sitt mammaliv! För ingenting är så underbart och värdefullt som kärleken från sina barn och kärleken man känner till sina barn <3 Det är medicinen mot okontrollerbart 3års trots och uppstuttsiga 1 åringar!

Jag skulle aldrig kunna leva utan mina fina och underbara barn, Lukas och Leiah <3 för er gör jag ALLT, jag skulle gå genom eld för er! Min stolthet och lycka, min motivation för att orka mig genom livet när depressionen annars känns ganska tung!!

Jag älskar er mer än ord kan förklara <3

Idag blev jag hemringd och när jag åkte från jobbet så kände jag en viss irritation i kroppen, absolut inte för att jag blev hemringd pga sjukt barn utan pga reaktionen jag fick för att jag behövde åka!
Varje gång jag behöver be om något på jobbet så känner jag en illa rysning gå genom kroppen eftesom det inte är allt för uppskattat! Det dåliga samvetet sätter in och man försöker in i det sista slingra sig ur "jobbiga" frågor men ibland kommer man till en återvändsgränd.

Här är det allt som oftast Jesper som vabbar just pga anledningen åvan, jag har vabbat en gång när Jesper jobbade natt. Sen har jag hämtat sjukt barn, 2 gånger med idag men resten av gångerna är det som sagt Jesper som skött det. Jag får dåligt samvete mot jobbet men har ännu sämre samvete när jag väl är på jobb och vet att Jesper än en gång fått vara hemma/bytt schema och att barnen ligger hemma utan att jag kan passa upp dom. Jag har ju faktiskt också rättighet att vara hemma UTAN att jag ska behöva känna att irritationen från jobbet bränner ända hem.

Jag har berättat om det här för min psykolog som gång på gång påpekar att jag INTE har någon som helst anledning att känna dåligt samvete jämtemot jobbet, att det är sånt chefer får räkna med när dom anställer småbarns föräldrar. Att min plikt är att finnas där om mina barn är sjuka och resten är chefens problem och inget som skall ligga på mina axlar. Men det spelar ingen roll hur många gånger hon sagt det, jag har inte kunnat ta in det, fram tills idag!

När jag fick frågan om ingen annan kunde ta mina barn för det skulle vara bättre om jag var jobbet, då bestämde jag mig för att ta in min psykologs ord!! Att alltid vara alla andra till lags gör inte min depiression lättare alls och någon gång måste jag bort från min egna onda cirkel och det här är början! Den här gången är det löst nu, stackars Jesper fick byta sitt morgonskift mot kvällsskift för att jag ska slippa säga att jag behöver vara hemma. Han har alltså ännu en gång fått vika sig för min egna osäkerhet MEN det är sista gången!
Nästa gång JAG blir hemringd så är det också JAG som vabbar, that's it!

Det är dags att ta tillbaka kontrollen i mitt liv :) jag ska även ta upp min irritation imorgon med chefen så ni behöver inte tro att jag bara sitter här och "kastar skit" utan att göra något åt saken ;) men jag kände verkligen att jag behövde får det här ur mig NU innan irritationen hade ätit upp mig in ifrån.

Jag tycker väldigt bra om min chef, det är inte det det handlar om! Men jag gillar inte den här känslan av att finns man inte där 110% av tiden så får man medvetet eller omedvetet onda ögat!!

Då har jag bestämt mig, i maj åker jag med Malin och förhoppningsvis ett gäng andra snygga mammor på årets Mammablogg gala! Det ska bli super kul och jag ser verkligen fram emot en helg i lyx :)

Så nu hoppas jag att det blir en toppen helg, men det blir det nog med tanke på hur mycket bra man har hört om förra årets gala :) tjoohoo hoppas vi ses där!!

Eftersom jag bloggar från ajphånen får det bli en sån här länk; http//:mammabloggalan.se/ kolla in det ni också och boka er biljett :)

Varför kan man inte kommentera blogginlägg skriva genom blogg appen?!? Skitgrej, jobbigt när man inte har en fungerande dator och måste blogga via appen :(

I måndags när jag kom hem från jobb så hade Leiah hög feber och eftersom Jesper jobbar natt den här veckan så har jag fått vara hemma med min lilla sjukling.
Hon har verkligen varit hängig och riktigt ledsen men det positiva i det negativa är att jag har fått känna mig riktigt behövd! Det är en känsla man faktiskt saknar nu när dom börjar komma i den här åldern när dom vill utforska allting själv. Så att få sitta med henne i famnen och bara mysa har varit skönt, även om jag självklart inte vill att mina älskade barn ska vara sjuka!!

Idag är hon i alla fall piggare och förhoppningsvis så kanske hon är helt återställd till helgen :) och bara hon blir helt frisk så kommer vi in i våra vanliga rutiner igen och det ser jag också fram emot!

Varför känns det som att föräldrar idag, i synnerhet mammor tvivlar på sig själva?

Ingen kan vara en bättre förälder till ditt barn än du själv, till ditt/dina barn är DU den bästa mamman/pappan som vandrar på den här jorden! Det är sorgligt, näst intill irriterande att läsa bloggar/fb där man ser föräldrar se ner på sig själva, varför? Hur kommer det sig att man är så osäker(?) på sig själv att man till och med måste fråga om råd i en så enkel sak som t.ex. när är den bästa läggtiden för ett barn? Exemplet är bara taget ur luften och inte riktat mot någon speciell, jag blir bara så förbryllad över saker som föräldrar tvivlar på. Du känner väl dig själv och ditt/dina barn bäst, eller? Något som funkar för någon annan behöver inte fungera på dig och ditt barn!

En till sak jag reagerat över är hur extremt hispiga och nojiga folk är över simpla saker, huskurer och "hjälpmedel" vi själva är uppvuxna med är "livsfarliga" för dagens barn!?! Hur kan det komma sig? Vi är ju som sagt uppvuxna med det och för de flesta av oss så leker livet rätt okej alltså :) Allting ska googlas och studeras till MAX innan man ens kan överväga att sätta det/ge det till sitt barn även fast det har fungerat smärtfritt i generationer bakåt... Kommer man sen och säger att "det funkar fint för oss, vi har inte märkt nått annorlunda" får man onda ögat och man riktigt märker hur det bränner en i ryggen och man är utdömd som förälder för huuuur i hela fridens namn har man mage att göra så mot sitt barn, nej herre jösses vissa borde inte få ha barn. Ja det känns ofta som att det är reaktionen!

Ännu en av bieffkterna av att rådgöra i bloggar alternativt FB är att det är 20 olika pers som lägger sig i och sen startar skitsnacket om varandra för alla anser att sin egen ide är den bästa och alla andra har fel. Folk strider in i det sista om att just deras förslag är det ända rätta.

Vad har hänt med magkänslan och det sunda förnuftet? Jag litar alltid på min egen känsla och följer alltid min egen väg, för som sagt våra barn finns det ingen som känner så bra som jag och Jesper gör!

Tro mer på er själva! Ni kan ta hand om era barn!

Jag är så sjukt trött hela tiden, det känns som att min kropp inte hinner återhämta sig på helgerna innan det är dags för jobb igen. Jag är inte speciellt kul sällskap på kvällarna eftersom jag allt som oftast somnar på soffan så fort jag lagt barnen. Det är fan jobbigt att gå runt och vara konstant trött!!

Ibland kan jag fundera över om jag kanske tog mig vatten över huvudet när jag började jobba så tidigt!?! Speciellt med tanke på depressionen också, så känns det vissa dagar som att jag har liiiite to much på mina axlar! Dessvärre kan man inte göra så mycket åt just den situationen. Jag började ju jobba för att vi inte hade andra val och inte för att jag jätte gärna ville jobba! Hade nog gärna varit hemma med Leiah lite längre än 9 månader, samvetet sviktar när jag tänker på det :(

Förhoppningsvis blir jag piggare igen bara vi börjar gå mot ljusare tider! Jag hoppas det i alla fall för jag är så trött på att gå runt i dvala hela förbannade tiden! Morr!

Lukas är lik mig på många sätt, han är väldigt lik mig när det kommer till mat! Han är väldigt kinkig och kräsen, får kväljningar när han ser något som han inte vet vad är och smakar det "udda" så spyr han nästan, precis som mig!

Där kommer mitt problem in, jag vill inte att han ska få samma problem med mat som jag har och har haft. Jag vill att han ska se positivt på mat och att han ska tycka om att äta och prova på nya saker!
Men jag vet inte hur jag ska gå till väga?? Att tvinga honom att äta vet jag med säkerhet att INTE fungerar, det gör snarare raka motsatsen. Jag vill inte att han ska se måltiderna som ett tvång men samtidigt kan jag ju inte låta honom leva på korv.. Suck...

Det har nog blivit bättre sen han började på dagis men det är långt ifrån bra. Vissa dagar har dom inte fått honom att äta ett skvatt på dagis just för att han har tyckt att det har varit äckligt! Jag får väl ta upp det på hans 3 års kontroll men min magkänsla säger att det inte kommer att hjälpa så mycket.
Jag är noga med att äta och frångår mina egna funderingar kring mat när han är med, lagar inte mat som jag själv inte klarar av att äta och är noga med att säga att det är gott men det hjälper ändå inte. Han är så otroligt kinkig och blir "mätt" av att titta på maten :(

Usch va jobbigt det här känns... Min älskade prins <3

Den här helgen sprang iväg alldeles för fort men trevlig var den.
På lördagen kom först mamma och Fredrik över en stund och pussade lite på barnen, det uppskattades verkligen! Även om det var lite sorgligt för då infann sig faktiskt känslan att vi inte kommer ses mer innan jul och det här är "deras" jul, vi skulle ha firat med dom egentligen och nu blir det inte så :(. Nåja lite mys fick vi i alla fall <3

Sen kom Trisse och Mats-Erik över med lilla Melizza som vi fick äran att vara barnvakt åt när dom skulle på julbord! Det gick jättebra och det var mysigt att få bebissnusa så mycket man bara ville :)
När dom kom tillbaka så drack vi glögg och hade en super trevlig kväll, precis som alltid när man umgås med dom :) kvällen avrundades vid 12 och då var det skönt att slänga sig i säng!

På söndagen körde jag Lukas till fammo och faffa för dom skulle baka pepparkakor. Själv åkte jag hem och la mig på soffan resten av dagen, DET var skööönt vill jag lova!

En riktigt bra helg med andra ord, nu inväntar jag kommande helg med stor längtan ;) helgerna är det bästa med veckorna!

Grattis Sanna till vinsten av Disney on Ice biljetterna!
Hoppas att du och din syster får en fin dag tillsammans och att hon blir ännu mer fascinerad utav prinsessor efter föreställningen :)

Super super grattis, glöm inte att svara på mailet så fort som möjligt :)

På jobbet idag pratade vi om att skötväskan jag vann för ett par veckor sen inte hade kommit ännu. Jag hade nästan börjat tro att den hade försvunnit någonstans på vägen och det ville jag ju verkligen inte!

Men så kom jag hem och så låg det en avilapp på bänken, det var väskan som anlänt till posten, bara för mig att hämta ut :D Gissa om jag blev glad och spänd över att få se den i verkligheten!

Efter middagen traskade jag ner till Mattssons och hämtade ut den, paketet var bra mycket större än jag hade räknat med för på bilderna såg den ganska liten ut. Men den var riktigt rymlig och SNYGG när jag öppnade paketet :)

Jag hade funderat över om jag skulle försöka sälja den innan jag fick hem den även om den nog hade varit ganska svårsåld här på ön! Folk vill gärna ha märkesgrejer men vill ogärna betala för det och eftersom den är värd 2000 kr så skulle nog ingen ålänning nappat.
Tanken på att sälja den försvann lika fort som jag såg den, den ska jag gå och sköna med ;) jag älskar den och ska packa om i mina skötväskor bara helgen kommer!

Se så fin den är <3

Jag är verkligen inget fan av vintern, med undantag för fjällen resor förstås!

Men utöver det tycker jag bara att vintern är jobbig och irriterande. Det är kallt, mörkt och jävligast av allt, DET ÄR HALT! Jag är livrädd för att köra när det är halt och jag har barnen i bilen, jag känner mig osäker och sitter på helspänn hela tiden. Sjukt jävla obehagligt! Sen litar jag inte på andra bilförare på vintern, nej fan tänk om man ändå bodde i Mariehamn och slapp köra bil varje dag! Då kanske vintern skulle kännas lite, men bara lite mindre avskyvärd!

Helst av allt skulle jag självklart vilja bo någonstans där det var varmt året runt och bara komma till Norden en vecka eller två och hälsa på under vintern :) Drömmer mig bort, synd att man är kvar när man vaknar ;)

En av de få positiva saker jag kan se med vintern är väl att Lukas väntar med stor längtan på snö, han vill åka pulka och laga snögubbar <3 mitt lilla hjärta kan spendera flera timmar ute och leka när snön kommer! Och hans lycka är min lycka, så ska det vara kallt och HALT kan den där förbenade snön ta och dyka upp SNART för min lill-prins vill busa :)!

Påminner er igen om att tävla och vinna de 2 Disney on Ice biljetterna jag tävlar ut :)

http://ettuddanamn.blogg.se/2011/november/vinn-biljetter-till-disney-on-ice-2012.html
(vet inte om jag får länken att fungera när jag bloggar via appen, kopiera i så fall eller rulla längre ner på sidan)

Så kom igen nu, lycka till :) kram på er!

Lukas kommer fortfarande till oss på nätterna, något jag skulle vilja få bort från honom!

Han bökar nämligen väldigt mycket, sparkar och nyper mig i munnen och det gör ju förstås att jag inte får speciellt mycket sömn. När han kommer till oss så vägrar han sova under Jespers täcke, han ska ligga son ett plåster på mig! Försöker jag flytta mig undan honom så kommer han efter och jag har faktiskt börjat tycka att det är väldigt jobbigt nu den sista tiden!

Jag har provat det här med att få honom att sova vidare i sin säng när han vaknar men då börjar han skrika hysteriskt och jag menar verkligen hysteriskt! Det kan jag inte heller låta honom göra för då väcker han ju Leiah :/ Jag känner mig kluven och vet inte alls vad jag ska göra mer i den här frågan?!?

Tomten, det ända jag önskar mig till jul är att Lukas slutar komma till mig på nätterna!! Det känns ju helt fel att det är min 1 åring som kan sova 12 timmar i sin säng och min snart 3 åriga son kan vakna flera gånger under en natt!

Ja ibland undrar jag varför jag tog körkort överhuvudtaget! Det är inget annat än dyrt och jävlas ändå bara!!

Jag köpte ju min fina Mazda i somras, då skulle några saker åtgärdas däribland kuggstången som han då påstod att behövdes smörjas eller fylla på nån smörja, mins inte vilket nu. Det skulle ingå i priset lovade han så heligt, det var ju rutin! Okej sa vi, det lät ju inte så allvarligt.
Jag hämtade bilen och allt var frid och fröjd, men det tog inte länge förrän kuggstången började hacka! Vi åkte in med bilen, bittert tog han emot bilen och sa att han skulle åtgärda det, han visste alltså om att det hade behövt göras mer än att bara smörja/fylla på! Sur var han över att han inte fick betalt för sitt jobb, det skulle ju trots allt ingå i priset när jag köpte bilen!

Men vet ni vad då?!? Nu har den börjat hacka IGEN!?!? HåWe bil kommer att få ett besök på måndag, åker inte Jesper så åker jag och jag kommer inte vara glad!!! Problemet ska åtgärdas och det ska göras ordentligt, bilen går ju inte igenom besiktningen om det är på det här viset! Hade vi fått veta allt från början hade jag fan inte köpt den! Han hävdade ju att allt det där var rutin inför försäljning! Idiot gubbe!! Tänker han jävlas den här gången också får jag ta till hårdhandskarna och sen får han köpa tillbaka bilen!!

Nu är jag ARG!! Hatar bilförsäljare, lömska as!!!