Usch jag vill bara gråta!

Usch fyfan vilken tuff och påfrestande dag vi har haft idag! Att vara sjuk har verkligen tagit på Lukas krafter och det har gjort att det inte har behövts speciellt mycket för att han skulle bryta ihop.
Han låg i sängen och sov när han helt plötsligt flög upp och bara gallskrek, han såg inte ens att det var jag som lyfte upp honom så hysterisk var han. Han skrek i över två timmar och att hålla en 15 månaders bebis som skriker hysteriskt utan att kunna trösta är inte lätt. Han gjorde ett uppehåll för att äta sin välling men sen satte han igång igen.

Sen har han gråtit mellan varven hela eftermiddagen och kvällen, ingenting har varit bra. Stegring har han haft i princip hela dagen. Han fick panadol efter middagen och när jag la honom så var faktiskt febern borta så nu håller jag mina tummar såååå hårt att han inte skall få tillbaka den! Utslagen, jaaa! Dom är fortfarande där men jag har smörjat med bepanten som jag hade hemma. Dock var det det sista så jag måste besöka apoteket imorgon och införskaffa mera. Hoppas att dom också tänker ge med sig. Sen vill jag verkligen att min prins skall få tillbaka energin för att se honom så totalt urpumpad på ork och kraft är fruktansvärt jobbigt.

Efter den här dagen så känner jag bara för att gråta, jag vill gråta och inte sluta. Känslorna svämmar över inom mig. Jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och det har dom gjort hela dagen, nu funderar jag på att låta dom komma ut och rinna tills dom är helt slut!! Hormonsvall? Det är verkligen inte alltid lätt att vara mamma, det är mycket att hantera och klara av...


Oavsätt hur sjuk du kommer vara eller hur många motgångar vi kommer stöta på så kommer jag alltid att stå vid din sida. Jag älskar dig och vi klarar allt!

Lilla hjärtat <3

Min lille prins klarade natten förvånansvärt bra. Jag trodde på kvällen när jag la honom att den skulle bli tuff, jag hade liksom den känslan i kroppen. Men han vaknade klockan 00.15 och ville komma till mig, då hade febern sjunkit från 39,4 till 37,8. Det berodde förmodligen på att han fick feber nedsättande innan jag la honom. Nåja jag lyfte över honom och han sög i sig en nappflaska vatten och somnade om, visst var han knorrig och pipig men han sov ändå och det kändes som att det var huvudsaken. Jag hade ju bestämt mig för att åka in till akuten med honom om febern steg.

Så vi sov vidare och imorse när vi vaknade så hade han "bara stegring" igen, 37,2. Jag ringde ändå HC och berättade om natten och att jag faktiskt känner mig orolig när hans utslag bara blir värre och hur hastigt feber steg igår kväll. Men som vanligt fanns inga tider lediga där och så fick jag till svar; febern har ju sjunkit igen, han har ju bara stegring. Samma svar som dom gav mig igår, "det är ingen fara febern sjunker ju". Att den stiger igen sen det har uppenbarligen ingen betydelse. Men jag kunde ju åka till jourtiden i stan ikväll om jag kände mig orolig annars kunde jag försöka ringa imorgon igen och se om det finns en tid då.

Ska det verkligen vara så svårt att få en läkare att titta på honom? Jag vill ju bara att dom skall se hans utslag som blir värre, det måste väl finnas nått jag kan få som man kan smörja på dom??? För även Lukas har börjat reagera över att dom är där. Han tittar på sina händer, sitter och pillar, sen tittar han på mig med undrande ögon. Och akuten undviker jag att åka till så länge jag bara kan. Det finns ingen sjukhuspersonal som är så jävla arrogant och otrevlig som den på akuten. Dom om någon tar en inte på allvar och något sånt tjafs orkar jag inte med!

Nå jag får väl se hur hans tillstånd är under dagen, blir det sämre så är väl enda utvägen att åka in och sätta sig på jourtiden och vänta med honom...

Det blir bara värre och ålands sjukvård är VÄRDELÖS!

Det handlar mycket om att Lukas är sjuk just nu, men det är verkligen det enda som händer och känns viktigt för tillfället!

Imorse började det som sagt med att han bara hade stegring, sen sov han och efter det fick han lite energi. Så han lekte lite grann. Men sen när Jesper kom hem och lekte med Lukas så märkte han att han hade blivit väldigt varm och mätte. Då var tempen 38,3 och man såg på Lukas att det var som om någon bara drog musten ur honom och han blev super hänging på bara ett par minuter. Dessutom har utslagen blivit värre, speciellt dom i ansiktet. Han ser hemsk ut stackaren!
Ingen middag ville han ha, han ville bara få sätta sig i famnen och vila. Och nu innan jag la honom så mätte han 39,4 i feber och han var totalt slutkörd, orkade knappt med sin välling. Dessutom har han haft tungt med andningen nu på kvällen, han har flåsat jätte mycket. Så det är bevakning på högsta nivå just nu, för minsta lilla pip från hans säng lär jag flyga upp!

Jag pratade med hälsocentralen idag igen, och dom tyckte fortfarande inte att det var nödvändigt att visa honom för någon läkare eftersom han högst troligen har samma som min syster. Hon jag pratade med tyckte att det skulle vara onödigt att betala 20e för något som vi förmodligen redan vet svaret på. Hon tyckte dock att vi skulle höra av oss om han blev synligt sämre och febern steg till över 40 grader. Sämre har han definitivt blivit och jag känner mig grymt irriterad över att det känns som att man INTE blir tagen på allvar när man ringer till den där jävla hälsocentralen. Och när man ringer till Akuten ja då får man svaret: ring HC!! Jävla sjukvård på den här förbannade ön!!!

Ja stiger hans feber till över 40 så åker jag in oavsätt vad dom säger och jag går inte ut därifrån fören min son är kollad från topp till tå och dom kan ge mig ett vettigt svar!!! Herregud han mår verkligen inte bra!!!

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0