Lukas

Det kan vara riktigt jobbigt att komma till insikt ibland. Igår var ett sånt tillfälle, när det gjorde ont att inse!

Jag har varit väldigt trött under en längre tid, så trött att jag inte klarat av att vara vaken. Jag har trott att det har berott på att jag börjat jobba 100% eftersom jag haft samma problem oavsett om jag jobbat eller varit ledig!

Men den här helgen har jag inte alls varit trött, på det sättet. Så kommer barnen hem och efter 3 timmar med Lukas så klarade jag inte av att ha ögonen öppna. Då var all uppladdad energi som bortblåst!
"Kasta inte saker på din syster, hoppa inte i sängen, klättra inte du kan göra dig illa, prata istället för att skrika, sluta slåss för det gör ont, m.m"

Jag är fullt medveten om att Lukas är extremt överaktiv och jag lider med honom som måste gå med den konstanta stressen i sin lilla kropp. Det ska absolut göras en utredning på honom, det är det enda rätta vi som föräldrar kan göra för honom.
Och eftersom jag är medveten om Lukas "problem" blir jag så upprörd när folk säger till mig att det är ett helt normalt beteende för honom! Eeh, bullshit! Jag har 8 syskon varav en med ADHD, mina barn går på dagis OCH Lukas har en syster! Han är inte som andra barn så försök inte intala mig det!

Att stå som mamma till en liten pojke med dessa bekymmer är jätte jobbigt för man känner sig så hjälplös vissa gånger. Jag känner mig rent utsagt värdelös när jag inte vet hur jag ska hjälpa honom på bästa sätt i vissa situationer! Jag har så dåligt samvete över att jag är så trött på honom vissa dagar att jag längtar tills han ska till dagis/gå och lägga sig. Ännu värre för samvetet är dessa dagar blir allt fler :( Jag känner mig som världens sämsta mamma till min väldigt underbara, överaktiva son....

Jag älskar Lukas mer än ord kan förklara! Jag gör vad som helst för honom, går genom eld om det behövs! Jag ska ordna det här för vår vackra, älskade lilla son. Det ska helt klart bli bättre och förhoppningsvis ska jag lära mig att hantera Lukas bara hans utredning blir gjord!

♡ Lukas ♡

Funderingar!

Jag kan störa mig ganska mycket på den här präktigheten kring vad som är bäst för barn! Hur alla vet bäst och "så ska man göra för så står det i böckerna" eller så säger rekommendationerna.

Ja du vet vad som passar bäst för DITT barn, det betyder inte att det fungerar för mitt barn! Och bara för att en rekommendation säger en sak så betyder det inte heller att det är rätt för DITT barn, det är ju faktiskt endast en rekommendation!

Och följer man inte rekommendationer så blir man genast dömd och får onda ögat av såna där "perfekta mammor" som inte kan göra annat ön RÄTT konstant!

Herregud, hur fan är vi uppväxta?!? Med mjölkprodukter från i princip födseln, gröt och annan puremat från 2, 5-3 månaders ålder!

Lever inte vi idag? JO så varför ska man få onda ögat om man ger sitt barn mjölkprodukter från 6 månaders ålder istället för 1 år som rekommendationerna säger. Eller ger sitt barn smakportioner vid 3 månader istället för 4 eller ännu bättre 6 månader! Eller vänder barnet framåt i barnvagnen.
Ja det finns så många bra exempel där man själv får stämpel som "dålig/oansvarig mamma" för att man inte följer böckerna eller BVC och står för det.

Man ska väl göra det som passar sitt eget barn bäst! Även om det betyder att man måste gå emot rekommendationer!! Man ska fan inte behöva känna sig värdelös pga det!

Vissa grupper på FB är bra och finns i hjälpande syfte, men det kan tyvärr också bli ett forum för mammor att trycka ner andra med sitt "bättre vetande"...


Sjuka...

Idag ligger både jag och Leiah hemma med feber. Vi tänker mysa på soffan precis hela dagen så att vi kryar på oss ordentligt!

Min förkylning har satt sig i öronen så det känns som huvudet ska explodera, jag hatar verkligen att vara sjuk. Jag har inte tid med det!

Fast lite mysigt är det ju att få vara ensam med min bärfis ♡


Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0