Just nu är jag så trött och irriterad på det mesta! Jag längtar sååå tills om två veckor då vi skall åka till Sverige och hälsa på mamma med familj. Mamma har 40års fest, skoj! Jag behöver få komma bort från allt ett par dagar för annars kommer jag att bli en Mycket bitter liten kvinna. Men just nu känns två veckor som en evighet och jag vet inte riktigt hur jag skall få mitt tålamod att hålla. Meeen det är väl bara att försöka vara trevlig och se glad ut!

Tack och lov har jag ju Sara och Mikaela, det är två personer som gör det lätt för en att vara glad!
Och Lukas och Jesper förstås! Dom är mitt allt och han kommer göra så att dom här två veckorna rusar iväg! Så snart mamma, snart ses vi!

Jag har ju haft lite svårt att få Lukas att tycka om "riktig mat". Han har inte tyckt om konsistensen (stavas det så?!?) och sen tror ju inte jag att potatis blandat med bröstmjölk kan vara speciellt gott.
Så igår provade jag att ge honom mosad banan och ojoj va han tyckte om det. Han riktigt attackerade skeden och blev arg om jag tog för lång tid på mig att ge honom mer banan. Så nu är jag riktigt glad över att ha hittat något som min lilla bebis gillar så det tänker jag fortsätta ge honom. Men jag är lite nyfiken på vad dom kommer säga om det idag när jag ska till rådgivningen. Dom var ju så väldigt noga med att det var potatis, mortötter och broccoli man skulle börja med. Meeen jag bryr mig inte speciellt mycket om deras rekomenadationer.

Jag skulle gärna visa bilder på när han vräker i sig banan men tyvärr är batterierna i kameran slut och jag har glömt att köpa nya. Men jag lovar att det kommer bilder så fort jag fixat nya batterier :)

Lukas är så söt för när han har bestämt sig för att något skall fungera så slutar han inte försöka före han lyckas.
Han har nyligen utveckla ett eget litet sätt att ta sig fram. När han har mjukt underlag som t.ex. sitt fårskin, sängen eller soffan så lyfter han på ryggen (som om han försöker ställa sig i brygga) och skjuter iväg med fötterna och på så sätt åker han iväg med en jädrans fart. Sjävklart är han mycket stolt över sig själv, dock blir han RIKTIGT förbannad när han inte lyckas ta sig fram när han ligger på mage. När han ligger på mage så ser man hur han verkligen kämpar men det går inte, stackarn ser så besviken ut.
Personligen gillar jag inte att han har så bråttom med att lära sig saker. Jag vill att han ska vara bebis föralltid.

Här om dagen när han låg och åt (jag använder amningskudde så han ligger lite lutad) så satte han sig upp själv. Jag blev super chockad samtidigt som jag blev stolt. Tänk att så små barn kan vara så starka. COOLT :)

Den här helgen har verkligen varit full utav aktiviteter och ojoj va skönt det har varit att ha saker att göra. Jag har verkligen behövt det, att bara sitta hemma tar verkligen det goda humöret ifrån mig.

I lördags började dagen med att vi skulle åka till eckerö och titta på vildsvinen. Mest för att bevisa för Jesper att dom INTE är en och en halv meter i mankhöjd, vilket han har fått för sig. Haha! Men när vi kom dit så var dom inte ute. Det var en stor besvikelse för jag hade verkligen sett fram emot att se dessa bestar Jesper pratar om. Haha jag kan inte sluta skratta när jag tänker på det. Jag har ju varit där förut så jag vet att dom INTE är 150 cm i manken, haha. Nåja eftersom dom inte var ute så åkte vi til Jespers morsa. Hon har skaffat sig en till kanin som vi skulle titta på. Och så fikade vi lite.
På kvällen sen styrde jag bilen mot sund för att hälsa på Mikaela och Amadeus. Det var super trevligt, vi satt och pratade i flera timmar om precis allt möjligt. Jag trivs VERKLIGEN i hennes sällskap :) Det är inte ofta jag träffar människor som jag känner att jag kan lita på direkt. Men så känns det när jag pratar med henne. Så Mikaela du ska veta att jag uppskattar din vänskap enormt mycket <3 Och Amadeus är såå söt, det ska bli så kul sen när våra små pojkar kan leka!

I söndags så lämnade jag Lukas hemma med Jesper och begav mig ut till geta för att rida. Det är bra övning för både Jesper och Lukas att få vara ensamma. Tyvärr går det ju inte så bra när dom skall vara det men jag anser att det måste göras iaf. Och Jesper är den enda som jag känner mig helt trygg med att lämna honom med. Jesper skulle väl helst om han fick bestämma vänta med att vara ensam med honom tills han var större och inte lika mammig. Men det kan ta flera år innan det händer, att han slutar vara mammig alltså. Så han får helt enkelt börja redan nu. Nåja åter till ridandet. Jag kände inte igen Hanna när vi red ut. Hon var så lugn och gick så snällt. Hon var inte det minsta stressad och det gjorde mig super lugn också. Jag hoppas att det alltid skulle kunna vara så. Vi red i skogen, jag var skeptisk till det med Sara ville och så blev det. Det var skit bra övning för både mig och Hanna. Jag är mycket nöjd med gårdagens ridning och jag längtar redan tills nästa gång. Jag älskar min häst.
På kvällen så kom Mikaela och Amadeus till godby så vi möttes vi dagiset så Amadeus fick leka och vi kunde snacka. Det var precis som i lördags mycket trevligt. Och kvällen avslutades med glass vid grillen, toppen :) Förhoppningsvis kommer Mikaela med mig och rider nån dag snart.

Lukas har haft ganska mycket mjölkskorv uppe i huvudet. Mamma säger att det kommer pga att bebisarna inte kan bryta ner ett visst enzym i mjölken. Det är ju självklart inget farligt och dom flesta får det. Men jag har tyckt att det har sett lite obehagligt ut och då gav mig min mormor ett råd om hur man kan få bort det;
Man smörjer in huvudet med babyolja kvällen innan man skall bada barnet och sen så lossnar det ganska lätt när man badar dom, det liksom löser upp sig. Jag visst inte riktigt om jag skulle tro på det men jag gav det en chans och idag fick jag bort nästan allt mjölkskorv. Det är väl förmodligen bara för stunden, det lär nog komma tillbaka men nu vet jag ju hur jag skall få bort det.

Jag har varit lite emot att använda babyoljor och tvålar på Lukas ännu. Jag badar honom t.ex. med bara vatten och olivolja fortfarande. Men att prova det här rådet jag fick av mormor var bra. Jag kommer dock att vänta ett tag till innan jag börjar bada honom i tvål. Jag tycker inte att det finns någon anledning till det än eftersom han inte är så extremt aktiv än. Och dom sa på bb att det är bra ju längre man bara använder sig utav "naturliga" produkter och inte en massa fabrikat! Och som ny mamma lyssnar jag gärna på sånt som låter bra ;)

Dom här två senaste dagarna har varit riktigt bra, jag har nämligen hunnit vara riktigt social.

Igår åkte jag in till stan för att träffa Jennifer en stund innan hon skulle på jobb. Det var super kul eftersom vi inte setts på typ 100 år. Det är allitd lika kul att träffa henne för vi har alltid något att prata om. Det blir aldrig den där pinsamma tystnaden. Men som vi brukar säga, två Jennifer är bättre än en!
Efter att hon åkt på jobb så träffade jag min älskade vän Petra. Det var också mega länge sen vi träffades. Vi borde verkligen skärpa oss gumman och träffas oftare. Nåja vi tog iaf en fika på Robert´s coffee. Tyvärr blev det ju inte ett så långt möte eftersom Lukas var hungrig och dessutom hade bajsat blöjan full. Mariehamn är inte barnvagnsanpassat, eller småbarns anpassat kanske jag skulle säga så vi fick åka hem.

Och imorse så ringde Jennifer igen och ville ha lunch sällskap. Så jag matade Lukas och lämnade honom sen hemma med Jesper och så begav jag mig ner till Wirrans för att göra henne sällskap :) Vi hann diskutera en hel del innan hon var tvungen att åka på jobb, hihi.
Och sen kom min gulliga Johanna över och drack te med mig. Det uppskattar jag verkligen. Hon är en åsn där underbar människa som man kan prata om allt med och jag vet att hon är tyst om det. Puss på dig Johanna, te snart igen!

Och sen vill jag också säga att jag saknar mamma otroligt mycket! Jag önskar så att vi bodde närmare varandra. Jag älskar dig och kan knappt vänta tills vi äntligen träffas igen ♥

I förrgår byte vi från storlek 3 till 4 på blöjor!
Det var verkligen ett måste med tanke på vilka lass min lilla kille lämnar ifrån sig. Haha jag har aldrig sett en bebis bajsa så mycket som Lukas gör. Vissa dagar kan han lämna 4 stora skitblöjor. Den senaste tiden innan vi bytte storlek så slog det aldrig fel, varje gång så hade han skit upp på ryggen och ner på låren. Haha ganska snuskigt och så fort man skulle byta på honom så asgarvade han. Det var nästan som om han njöt av att se mig få byta ännu en blöja fylld till bredden. Så nu är jag mycket nöjd med en större blöja och förhoppningsvis så skall den här storleken duga ett tag framöver.

Men jag har börjat fundera över hur blöjorna kommer att se ut när han börjar äta "riktig mat". Jag ammar ju bara nu och han lämnar redan lika stora lass som en shettlandsponny. Usch det kommer nog bli en spännande överraskning kan jag tro.

Haha det här inlägget kanske inte var så nödvändigt men jag förbryllas verkligen utav hans förmåga att bajsa såna enorma lass.

Som jag skrivit tidigare så har ju Lukas vägrat ta napp och nappflaska och inte kunnat äta utan amningsskydd. Jag skrev ju här om dagen att han numera tar nappflaskan för att dricka vatten, toppen.

Men nu tar han även sin napp, JIPPI! Jag är överlycklig för att han tar napp. Många säger ju att barn inte ska ta napp och att man skall vara glad om dom inte vill ha den, men för mig är det tvärt om. Jag är super glad över att han tar den för den är en sån tröst för honom. Lukas älskar sin napp och han blir genast mycket gladare och lugnare när han får den!

Och gissa vad, här om dagen så fick jag honom att äta utan amningsskyddet. Det går inte varje gång men ibland så tycker han att han kan äta utan det. Iiih jag älskar min son som börjar bli så duktig :)

Igår var jag in på mattssons en sväng för att köpa mig något gott att smaska på för små pengarna jag hittade i bilen. Och där träffade jag på en kvinna som brukade handla på kvarnbo butiken när jag jobbade där.
Hon stannade mig för att gratulera till Lukas och ville småprata lite. Det hade jag absolut ingenting emot, hon är mycket trevlig och jag pratade mycket med henne när jag jobbade. 

Först så berömde hon Lukas, att han var så vacker och hade så fina ögon. Haha men sen frågar hon; Var kommer hans pappa ifrån? Och jag svarade Åland eftersom Jesper är härifrån. Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt. Men så undrade hon var han ursprungligen kom ifrån eftersom Lukas är så mörk. Hahaha då kunde jag inte hålla mig längre, usch jag skämdes nästan när jag stod och skrattade åt henne. Men så sa jag iaf att Lukas pappa är ganska mörk, mörkt hår och mörka ögon o.s.v. men att han är ålänning. Hon ursäktade sig och sa att hon kände sig ganska dum men att hon tycker att Lukas ser ut som att han skulle vara halv italienare eller nått i den stilen. Det var endå en ganska gullig komplimang eftersom italienare brukar kunna vara ganska snygga. Hihi. Sen byte vi samtalsämne och när jag gick bad hon om ursäkt igen.
Usch jag skäms så för att jag skrattade henne rak upp i ansiktet, hoppas hon inte tog allt för illa upp!

Det blev ingen ridning i söndags kväll som det egentligen var planerat. Så vi tog det igår istället. Jag, Sara och Rölli gjorde iordning hästarna och begav oss ut i skogen. Hanna var ganska stressad och nervös, kan ju iofs bero på att jag kände mig ganska nervös också. Jag har ju inte ridit ordentligt på så himla länge så jag känner mig inte helt säker på hästryggen ännu. Men jag red Hanna ett tag och sen bytte jag och Sara så jag fick rida barbacka på Casino istället. Mycket bra för balansen och honom är jag inte det minsta nervös på för han är så lugn i sig själv. Men tro mig idag har jag träningsvärk och ONT i rumpan men han är finhan där Casino. Fast det är ju som Sara sa, jag borde inte jämföra Hanna och Casino med varandra eftersom dom är två helt olika raser. Hanna är varmblod och Casino är finnhäst. Men innan sommaren är över så skall nog Hanna och jag vara bästa vänner igen :)

Medan jag red så gick min mormor med Lukas i vagnen men fy ledsen han var. Det gjorde ont i hjärtat att höra honom gråta så och jag övervägde nästan att inte rida alls. Men mormor tyckte inte att jag skulle göra det så lite motvilligt red jag iväg. Och sen somnade han till sist men det känns inte riktigt rätt att lämna honom med någon annan än, även fast han är i närheten. Jag kanske fjollar mig men det är faktiskt riktigt tufft ännu med att lämna över honom till någon annan. Men någon gång måste väl vara den första. Och jag vet ju att jag kan lita på min mormor, hon är toppen och sen är dom ju som sagt var i närheten. Hon bor ju nämligen granne med Sara och hästarna står ju på hennes gård!

Meeen det kommer dröja ett bra tag innan Lukas lämnas till barnvakt, det är ett som är säkert!!!