Mina hjärtan

Ibland känner jag sig hjälplös som mamma! Barnen strider, slåss och bråkar, ja ibland dagarna i ända! Man vet inte vad man ska göra för att det ska få ett slut... Lukas 3 års trots är inte nådigt och många gånger skulle jag vilja lägga mig i ett hörn och bara gråta! Jag ställer mig frågan; vad har jag gett mig in på?!?
Hur klarar alla andra mammor av det här utan att verka totalt slutkörda? Kanske dom sluppit förlossningsdepression, att det är därför jag tycker att vissa dagar är outhärdliga och andra mammor verkar helt bekymmerslösa? Eller är mina barn "värre" än andras?

Men trots att allt känns hopplöst vissa gånger så räcker det med att få en puss, en kram, ett leende och så är allt som bortglömt! Och där var svaret på min fråga. All kärlek, oändlig kärlek som man får gör att man klarar sitt mammaliv! För ingenting är så underbart och värdefullt som kärleken från sina barn och kärleken man känner till sina barn <3 Det är medicinen mot okontrollerbart 3års trots och uppstuttsiga 1 åringar!

Jag skulle aldrig kunna leva utan mina fina och underbara barn, Lukas och Leiah <3 för er gör jag ALLT, jag skulle gå genom eld för er! Min stolthet och lycka, min motivation för att orka mig genom livet när depressionen annars känns ganska tung!!

Jag älskar er mer än ord kan förklara <3

 

Ibland blir det bara för mycket!

Idag blev jag hemringd och när jag åkte från jobbet så kände jag en viss irritation i kroppen, absolut inte för att jag blev hemringd pga sjukt barn utan pga reaktionen jag fick för att jag behövde åka!
Varje gång jag behöver be om något på jobbet så känner jag en illa rysning gå genom kroppen eftesom det inte är allt för uppskattat! Det dåliga samvetet sätter in och man försöker in i det sista slingra sig ur "jobbiga" frågor men ibland kommer man till en återvändsgränd.

Här är det allt som oftast Jesper som vabbar just pga anledningen åvan, jag har vabbat en gång när Jesper jobbade natt. Sen har jag hämtat sjukt barn, 2 gånger med idag men resten av gångerna är det som sagt Jesper som skött det. Jag får dåligt samvete mot jobbet men har ännu sämre samvete när jag väl är på jobb och vet att Jesper än en gång fått vara hemma/bytt schema och att barnen ligger hemma utan att jag kan passa upp dom. Jag har ju faktiskt också rättighet att vara hemma UTAN att jag ska behöva känna att irritationen från jobbet bränner ända hem.

Jag har berättat om det här för min psykolog som gång på gång påpekar att jag INTE har någon som helst anledning att känna dåligt samvete jämtemot jobbet, att det är sånt chefer får räkna med när dom anställer småbarns föräldrar. Att min plikt är att finnas där om mina barn är sjuka och resten är chefens problem och inget som skall ligga på mina axlar. Men det spelar ingen roll hur många gånger hon sagt det, jag har inte kunnat ta in det, fram tills idag!

När jag fick frågan om ingen annan kunde ta mina barn för det skulle vara bättre om jag var jobbet, då bestämde jag mig för att ta in min psykologs ord!! Att alltid vara alla andra till lags gör inte min depiression lättare alls och någon gång måste jag bort från min egna onda cirkel och det här är början! Den här gången är det löst nu, stackars Jesper fick byta sitt morgonskift mot kvällsskift för att jag ska slippa säga att jag behöver vara hemma. Han har alltså ännu en gång fått vika sig för min egna osäkerhet MEN det är sista gången!
Nästa gång JAG blir hemringd så är det också JAG som vabbar, that's it!

Det är dags att ta tillbaka kontrollen i mitt liv :) jag ska även ta upp min irritation imorgon med chefen så ni behöver inte tro att jag bara sitter här och "kastar skit" utan att göra något åt saken ;) men jag kände verkligen att jag behövde får det här ur mig NU innan irritationen hade ätit upp mig in ifrån.

Jag tycker väldigt bra om min chef, det är inte det det handlar om! Men jag gillar inte den här känslan av att finns man inte där 110% av tiden så får man medvetet eller omedvetet onda ögat!!

Gala i maj :)

Då har jag bestämt mig, i maj åker jag med Malin och förhoppningsvis ett gäng andra snygga mammor på årets Mammablogg gala! Det ska bli super kul och jag ser verkligen fram emot en helg i lyx :)

Så nu hoppas jag att det blir en toppen helg, men det blir det nog med tanke på hur mycket bra man har hört om förra årets gala :) tjoohoo hoppas vi ses där!!

Eftersom jag bloggar från ajphånen får det bli en sån här länk; http//:mammabloggalan.se/ kolla in det ni också och boka er biljett :)

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0