Är i Sverige hos mamma :)
Skönt att komma bort lite! Saknar dock min man som inte kunde komma med. Imorgon är det dags för me&i party. Det ska bli kul för det är så fina kläder :)
Lukas ska få ha sin fina lejondräkt på sig och nu ska jag fortsätta prata :)
Återkommer när jag hinner :)

I fredags hade jag en livlig diskussion med en person som ledde till att den här personen nu tycker att vi inte längre skall vara vänner. Och nu ska ni få höra varför, en fruktansvärt irriterande och patetisk anledning!

Hon: Kan du inte komma med ut och festa ikväll, det var ju skiiit länge sen nu och Lukas är ju snart 3 månader?
Jag: Neej verkligen inte. För det första så ammar jag och för det andra så har jag verkligen inga tankar på att lämna bort Lukas redan för att gå ut och supa!
Hon: Men skärp dig Jennifer. Du måste ju också ha kul!
Jag: Vad är det du inte fattar? Jag har INGET som helst intresse utav att supa än på ett bra tag. Acceptera det!
Hon: Du bryr dig fan inte om annat än Lukas nu mer. Tänker du inte på att dina vänner också vill ha uppmärksamhet? Hur tror du att det kommer se ut när Lukas är lite äldre? Ingen är kvar. Nu har du iaf inte mig längre!!!

Alltså hur jävla dumma i huvudet är vissa? Varför är det så svårt att förstå att man inte kan leva som man gjorde tidigare efter att man fått barn? Jag visste att i samband med att jag bestände mig för att behålla Lukas så var mina supar-dagar över. Jag har inget intresse i att dricka, jag har ansvar för Lukas nu och det är bra mycket viktigare än att hålla på supa! Dessutom så skulle jag aldrig lämna bort Lukas till barnvakt ännu. Jag känner mig inte trygg i det och jag anser att han är för liten ännu. Och jag AMMAR och föresten han tar inte flaska! Jag skulle väl aldrig dricka sprit då. Jag kommer hinna dricka när han är äldre men nu är det inte ett alternativ ens. Och kan inte ens vänner acceptera det så är dom inga riktiga vänner!!!!

Nu vill jag inte att folk ska tro att jag är emot att dricka när man har småbarn. Jag anser att det är upp till var och en att göra som man vill. Och är man trygg med att lämna sitt barn till barnvakt så är ju det jättebra och jätte kul :) Klart man skall leva livet och gå ut och parta om man känner för det! Det respekterar jag helt och hållet. Men varför ska man inte kunna bli lika respekterad för att man inte vill?? Det är mycket märkligt! Och att säga upp bekantskapen är bara så jävla barnsligt! Undrar hur du kommer bete dig när du själv får barn?!? Skithög!!!"

Idag är en sån där dag som jag känner mig totalt tom! Jag är bara så trött och ja-aa tom. Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara. Jag har inte kännt mig så här sen jag var gravid och det har varit så skönt eftersom jag kände mig så himla deppig och nere under graviditeten.
Men imorse när jag vaknade så kändes det som att jag bara var ett skal, Jennifer var liksom borta igen. Jag tror ju att det beror på att jag var så orolig och rädd igår när Lukas var så fruktansvärt ledsen och jag inte lyckades trösta honom. Men så vill jag ju inte att det skall bli. Att jag ska känna tom så fort jag inte lyckas med någonting. Och jag vet ju att jag kommer stöta på flera problem under vägen. Ingen förälder är perfekt och ingen klarar allt galant på första försöket, men det är nog den absolut värsta känsla som finns att känna sig totalt hjälplös. Att inte kunna hjälpa sitt barn. Det är verkligen så många känslor man måste lära sig hantera nu när man är mamma! Och jag har väl inte alltid varit så bra på just hantering utav känslor. Men nu får jag ju chanser att öva och förhoppningsvis så kanske jag till slut skall slippa känna mig så tom så fort jag inte lyckats med något.

Men idag vet jag att jag kommer ha en jobbig dag!

Min stackars Lukas är helt utmattad efter dagens gråtande. Och även jag är helt matt efter att ha försökt göra allt i min makt för att trösta honom. Tack och lov är han lite lugnare nu för tillfället och jag har lyckats få honom att äta lite. Och nu ligger han och myser här i sängen brevid mig. Jag hoppas att han tänker hålla sig lugn resten utav kvällen och förhoppningsvis somna snart. Han har ju inte sovit alls idag på dan, så han är ju så trött att ögonen hänger ner till knäna på honom. Usch det här har helt klart varit den mest påfrestande dagen sedan han föddes. Och jag hoppas att det bara var en engångs företeelse för jag hatar verkligen att känna mig så hjälplös som jag har känt mig idag. Och jag har tyckt så fruktansvärt synd om Lukas, min lilla snutt! Nu ska jag göra oss i ordning för sängen och lägga mig och mysa med Lukas tills Jesper kommer hem från jobb.

Snart ska jag och Lukas göra oss i ordning och åka ut till geta och hälsa på gudmor Settan!
Titta på hennes nya fins häst och alla andra djur.
Mer uppdatering ikväll :)

Jag älskar att se hur Lukas utvecklas och hur fort allt går. Visst tycker jag att det är skit jobbigt att tiden går så snabbt men samtidigt tycker jag ju att det är underbart att vi får mer kvallitetstid med honom. Nu kan han ju vara vaken och nöjd i flera timmar mellan ätandet och det är super mysigt!

Lukas har börjat rulla riktigt mycket. Men bara från sida till sida förstås. Från rygg till mage får vi hoppas att dröjer ett par månader till iaf. Allt behöver ju inte ske på en gång. Men som sagt han rullar på för fullt och han tycker att det är jätte spännande, intressant att se vad som ligger på andra sidan om honom. Och så har han blivit otroligt stadig i nacken. Jag är ju självklart fortfarande väldigt försiktig med honom eftersom det kan vara lite lurigt det där med nacken. Men han börjar bli riktigt duktig. Vi övar varje dag med att ligga på magen! Många bebisar blir ju arga när man lägger dom på mage men inte Lukas. Han tycker att det är kul och han försöker skjuta iväg sig med hjälp av benen. Men det får han nog vänta med ett tag till tycker jag. Jag vill ju faktiskt ha min bebis ett tag till :)

Jag älskar utveckling och jag blir så stolt när han upptäcker något nytt. Men sen kan jag bli riktigt deppig när jag tänker på att det går så fort, att han snart inte kommer att vara lika beroende utav mig. Och ännu värre känns det att veta att han en dag kommer säga att han inte behöver mig alls längre. Jag vet att det är många år kvar med tiden rusar fram. Ojoj jag vill att han alltid skall behöva mig, att han aldrig ska växa upp. Kan inte min Lukas få vara liten för alltid :)