Sverige <3
Hockeyn igår slutade ju fruktansvärt! Det var Finland som skulle UT och Sverige som skulle gå vidare!! Nått gick väldigt fel där. Mitt Sverige-hjärta gråter blod idag och att se alla malliga Finlands supportrar irriterar mig stora mänger!
Nåja jag håller fast vid att jag tycker att Sverige är BÄST <3 jag stor trogen vid deras sida och dom förlorade ju faktiskt bara 2 matcher under VM, bra gjort grabbar!
Nu håller jag på Tjeckien och hoppas dom tar guldet! Var dom så bra att dom fick ut Sverige så ska helt klart dom vinna!
Men innan jag avslutar måste jag bara skriva den sak som stör mig mest!!! Det är när man läser om hur "svenskar alltid tar ut VM vinsten innan matcherna ens har börjat". Hur många gånger ser man inte "finnar" skriva om hur dom tar guldet i år igen!?!?! IDIOTI!!!
Sverige är bääääst, skulle livet se annorlunda ut skulle jag bo där igen!
"lycka till finnbollar" - läs det med ironi!
Nykomling :)
Jag måste ju berätta en jätte kul grej!
I juni kommer vi att få en ny liten familjemedlem, vi längtar massor! Han är världens sötaste lilla kattunge och han ska heta Sigge :)
Leiah blev ju lovad en katt om hon började säga "pappa". Lagom tills hon faktiskt började säga det så fick min morbror småttingar och jag tog tillfället i akt och bestämde att vi skulle ha en! Så i helgen var jag och barnen dit och tittade på dom och nu väntar vi otåligt på att han ska bli flyttklar :) snaaart, snaaart är han här <3
Äntligen!
Tänk att ett ord kan göra en människa så glad! Eller ordet har gjort både mig och Jesper glada.
Ordet är: "PAPPA", och det kommer från fröken Leiah. Hon har inte kunnat/velat säga det, vilket är underligt när hon säger så mycket annat. Hon har ett ganska stort ordförråd men pappa är alltså nått hon inte kunnat säga.
Men igår morse kom det när hon låg och myste med oss i sängen. Flera gånger sa hon det och pekade på Jesper :) Jag kände mig riktigt glad och stolt över att det äntligen har kommit igång! Kan tänka mig att pappan var ännu gladare!
Men hon säger det inte på beställning, då kommer det nog nej eller mamma. Det ska komma självmant och då går det jätte bra, bättre sent än aldrig :)
Duktiga Leiah <3 1 år och 7 månader gammal, haha!
Lilla tjejen börjar bli stor!
Jag har varit på 1,5 års kontroll med lilla Leiah, hon skötte sig exemplariskt och fick så mycket beröm! Hon charmade den nya rådgivningstjejen till max, gullehjärtat <3
Leiah fick en bild framför sig som föreställde en strand, det fanns massa föremål på den. Tjejen började fråga om Leiah visste var kissen var och självklart visste hon det, men när hon började fråga efter andra föremål trodde jag att det skulle misslyckas! Icke, Leiah prickade in varenda en sak hon frågade efter! Jag satt helt chockad och stoltare än på mycket länge. Chockad var nog även rdgs tjejen för jag fick ett mycket förvånat "OJ va duktig hon är, hon är ju bara 1,5". Sen puzzlade hon ett puzzel och satte alla bitar rätt direkt, ja hon visade sig alltså från sin allra bästa sida, mitt älskade barn <3
Sen vägdes och mättes hon ju självklart, vikten stannade på 10,290 gram och längden stannade på 82 cm! Hon börjar bli så stor, min bebis. Hon ligger fortfarande på undre kurvan men hon följer sin egen och det är huvudsaken :)
Fick även förfrågan om MPRn igen men dom fick samma svar den här gången, vi vill inte ha den än! Lukas har fortfarande inte heller fått den, jag är väldigt skeptiskt till den och kommer INTE ge den till mina barn förrän jag känner mig redo!
Nästa kontroll blir nu vid 2 års ålder :)
Febrig liten tjej <3
Idag blev jag hemringd från jobbet, lilla Leiah har hög feber, mitt stackars lilla hjärta!
Hon sov när jag kom till dagis, hon sov när jag klädde på henne, när jag satte henne i bilen, när jag tog henne ur bilen och hon ligger fortfarande och sover! Så sjukt utmattad, så utmattad har hon inte varit på VÄLDIGT länge! Jag hatar att se mina små älsklingar så svaga! Så idag ska vi bara mysa, hon och jag. Lukas ville vara kvar på dagis och leka med kompisarna och fortsätta julpyssla :)
Jag tror däremot inte att febern beror på sjukdom, trots att hon nog är väldigt snorig och hostig. Jag tror att det är en reaktion på att hon fick den sista stelkramps sprutan igår när vi var till rådgivning! Men det visar sig väl imorgon för är det en reaktion borde febern vara borta då.
Som ett litet ps måste jag bara klämma in att min lilla tös vid 14 månaders ålder är 77,6 cm lång och väger 9420 gram.
En milstolpe :D
Men idag har jag något stort att berätta så då bara måste jag blogga :)
Idag har min älskade lilla prinsessa tagit sina allra första egna steg helt själv, 10 månader och en vecka gammal ♥ Jesper satt och lekte med henne på golvet och försökte få henne att gå till honom och helt plötsligt så tog hon två steg mot honom! Och efter det har dom övat lite nu och då, hon är så duktig. Man ser hur stolt hon är när hon inser att hon gjort något bra för vi blir ju alldeles till oss när hon lyckas! Älskade lilla unge va fin hon är ♥ Och eftersom att hon ställer sig upp på plats där hon är helt utan stöd så skulle jag inte tro att det tar så länge förrän hon börjar gå, sen är det full fart på hög nivå ;)
Min fina flicka
Hon hade inga problem alls när den kom, helt plötsligt var den bara där och vass så tusans är den! Hon är mycket nyfiken på vad det är i hennes mun och man ser hur hon är där med tungan lite nu och då och känner på den. Hon har även händerna extra mycket i munnen och pillar på under tandköttsraden. Iiih det är så kul, min bebis börjar bli stooor :D
Jag kan även berätta att hon inte har ätit burkmat på en och en halv vecka, försöker jag ge henne det så spottar hon och vänder bort huvudet med en jäkla fart och blir väldigt arg! Hon ska bara ha våran mat och det går väldigt bra! Hon äter allt och hon äter MYCKET, det finns ingen botten i min lilla tjej. Hon är nyfiken på allt och det är inte mycket hon inte tycker om :)
Ända gången hon äter burkmat är när hon har frukt till sin havregrynsgröt på morgonen. Jag är så stolt, när hon var 7 månader trodde jag aldrig att jag skulle få henne att äta mat! Då trodde jag att jag skulle få ge henne burkmat fortfarande när hon var 1! Se så bra det gick, nu är hon 9 månader och "burkfri" desutom går vällingträningen bra så förthoppningsvis så slipper jag ersättningen inom en snar framtid också :D
9 månaders kontroll :)
Allt var bra, hon var nöjd med att höra att Leiahs mage börjar bli bättre och att hon har fått upp ögonen för maten. Det var skönt att för en gång skull sitta där och bara prata om bra och roliga saker kring Leiah, den här gången hade jag inget att ta upp som behövde åtgärdas :)
Roligast och mest spännande var det ju självklart att se hur mycket hon vägde och hur lång hon var, hade hon gått upp som hon skulle eller hade hon slankat igen! Hon vägde 7910 gram och var 70,3 lång så hon följde sin kurva precis som hon skulle, UNDERBART att höra! Havregrynsgröten på morgonen gör sitt ;)
Sen måste jag även skryta lite till över bruttans framsteg; igår stod hon och tittade på mig och helt plötsligt släppte hon taget och stod och vinglade i 5 sekunder innan hon trillade på rumpa! Så otroligt duktig och nu kommer verkligen allting på rullande band :)
På alla fyra sa du? :)
Men nu har hon börjat med en ny grej och det är att hon går på alla fyra! Hon ser helfestlig ut, dock kan det inte var det mest bekväma eller bästa för ryggen. Men alla sätt måste väl provas antar jag :) Hon går inte bara på alla fyra utan hon försöker även ställa sig upp utan stöd. Helt plötsligt när hon står i position mitt på golvet kan hon försöka sig på att resa sig. Ja det slutar ju bara på ett sätt; näsan rätt i marken! Stackarn blir helt förstörd i några minuter och sen tar det inte länge så försöker hon sig på det igen. Hon tror att hon är större än vad hon är, men det blir väl så när man har en virvelvind till bror :)
Stolt är jag i alla fall över alla hennes framsteg, hon är så duktig och allt går så fort nu! Jag älskar att se henne upptäcka nya förmågor hos sig själv ♥
Hon kan så duktigt
Här om dagen när jag kom in i hennes rum för att hämta henne så stod hon upp i sängen och flinade så lyckligt, riktigt nöjd tjej ♥ Nu har hon börjat dra sig upp mot allt hon kommer över. Är möbeln eller saken hon försöker ställa sig emot för stor att hon inte når blir hon fly förbannad och envis som hon är så ger hon sig inte trots att det är helt omöjligt för henne. Därför är soffbordet favoriten, precis lagom högt för en lite dam som henne att ställa sig upp vid. Hon har även börjat gå några steg med stöd! Står hon vid soffbordet så går hon lätt mellan soffan och bordet eller håller i sig i bordet och försöker ta sig runt.
Haha dock så förstår hon inte att hon INTE kan gå och springa som Lukas. Hon tror ju att nu när hon kommit underfund med hur benen skall användas att hon kan använda dom precis som Lukas gör. Det resulterar ju i ett fall rätt i backen och hon blir jätte ledsen. Men lär hon sig? Nej, hehe så fort hon kommit upp igen och ser Lukas gå eller spinga så blir hon alldeles till sig och försöker springa hon med! Lilla hjärtat, det är inte lätt att vara liten när man har en bror som är mer vild än tam :)
Trots att hon nu lärt sig att ställa sig upp och kan gå med stöd så hoppas jag ändå att hon fortsätter ta det lugnt i sin utveckling! Jag vill inte att hon börjar gå riktigt än, så jag hoppas att hon tar god tid på sig att ta in den här nya lärdomen nu.
Efter att Lukas ställde sig upp första gången så tog det 1½ månad så gick han och det behöver det verkligen inte göra med Leiah :) Man ska ta det lugnt som liten, gå och springa hinner man med resten av livet. Hon måste ju få in krypknixen först. Hon kan krypa men att åla går fortare så hon föredrar det, latmask ;)
Jag skulle så gärna visa en bild, meen jag har inte lyckats få någon än för som vanligt har jag inga batterier hemma till kameran! Jag hatar att ha en kamera som det skall vara vanliga batterier i, nästa kamera blir utan att tveka en som man laddar upp med laddare!!!
Jäklaaa mage!
Detta firade vi med ett besök till rådgivningen för att prata om hennes magproblem som inte blir bättre. Jag fick ju ett laxer förra gången jag pratade med rådgivningen och det var för snart två veckor sen. Då var rekommendationen att ge det tre gånger för att tömma ur allt som satt fast där inne samt att sätta lite olja i maten så att tarmarna skulle få smörjas. Laxeringen gjorde vi och så tog det bara två dagar så var hon stenhård i magen igen, oljan i maten hjälper inte alls! Hon är fortfarande jätte hård i magen och man ser hur ont hon har, mitt lilla hjärta :( Dessutom har hon nu börjat få stora röda utslag i ansiktet i samband med att hon äter, det säger woop och så flammar hon igen!
Så i morse fick jag nog och ringde dit och fick en tid. När vi kom dit blev det utfrågning till max och jag blev helt snurrig i huvudet! Men Pia tyckte att Leiah behöver medicin för att få igång sin mage men fick inte skriva ut den själv så hon bestämde att vi skulle få läkarhjälp med det! På onsadag kvart i två fick vi tid och jag fick även en läxa med mig tills dess och det var att ta reda på hur vi (jag och Jesper) var i magen som barn och om vi har några magproblem nära liggandes i släkten samt att fundera över om jag gav henne något speciellt i samband med att hennes problem började. Jag kommer att bli överhettad om jag skall försöka fundera ut vad jag gav min dotter att äta för en månad sen...
Nåja skönt är det i alla fall att man får hjälp och förhoppningsvis skall vi få en medicin som får igång hennes mage igen. Det gör så ont i mig att se henne ha så ont och se hur hon blir bara hängigare och hängigare för varje dag som går! Hon är inte sig själv just nu, älsklingen ♥
Leiahs utmaning!
Det här med att byta bort ersättningen mot välling är verkligen lättare sagt än gjort kan jag lova! Hon vill verkligen INTE ha välling. Hon får kväljningar och blir helt hysterisk. Det går inte att lura henne heller genom att blanda vällingen lösare. Så fort hon får smaken och konsistensen av välling i munnen så blir hon galen, spottar och fräser. Till sist blir hon så hysterisk att man inte får kontakt med henne och då vill jag inte tvinga henne, jag vill INTE att hon skall bli "rädd" för flaskan och vägra den.
Jag som så jätte gärna skulle vilja få henne att dricka välling istället då den är mera mättande än ersättningen! I alla fall till kvällen för nu vaknar hon en gång vid 12 tiden för att hon är hungrig och det tror jag att hon skulle slippa om hon åt välling istället.
Någon som har något tips på hur jag skulle kunna göra för att få henne att dricka välling?
Lilla Leiah <3
Min lilla tuss är sjuk :(
Hon blev dålig i tisdags redan och när hon vaknade på onsdag morgon så hade hon skyhög feber, magen var i ännu sämre skick än tidigare! Hon ville inte äta och man såg att magen gjorde ont så fort hon försökte svälja!
Jag gav en supp i hopp om att febern skulle lätta i alla fall innan vi åkte iväg till barnen farmor där dom skulle spendera dagen eftersom att jag skulle jobba. Det kändes ganska vemodigt att lämna henne när hon var så dålig men jag sa åt Nina att ringa om hon blev sämre så skulle jag komma efter barnen direkt. Dagen gick och hon var lite piggare när jag kom efter dom så jag bestämde mig för att avvakta till nästa dag!
Men natten till torsdagen var HEMSK! Min lilla älskling hade 41 graders feber och vill inte äta alls pga knipet i magen och hon spydde när hon väl försökte äta! Vi spenderade i princip hela natten vakna med mycket tårar och många tröstande vaggvisor ♥
Jag bestämde mig sen för att ta henne till läkare igår, men blev inringd till jobbet tidigare så jag fick ta det på eftermiddagen istället. Jag hämtade henne dirket efter jobbet och åkte till stan. Jag var ganska säker på att vi skulle få sitta i flera timmar på HC men söterskan var faktiskt riktigt rar och lät oss komma före i kön! Väl inne hos läkaren kom hon fram till att hon ville att vi skulle gå till Akuten istället. Hon tyckte att det var bättre att dom fick fortsätta forska i hennes förstoppning som hon nu har haft i 3 veckor och att hennes väldigt höga feber INTE gått ner trots att vi gett flera suppar!
Så det var bara att traska över till Akuten där vi fick komma in på ett rum direkt och dom började ta olika prover på henne. Hon fick även en ganska stark supp för att försöka få ner hennes höga feber så att hon skulle orka med kvällen. Vi pratade om hennes förstoppning (det var den jag var mest oroad över) och hennes feber sen var det bara att vänta på läkaren och provsvaren!
När han sen äntligen kom tillbaka efter många timmars väntande så höll han på att få en smäll över mulen kan jag säga!! Så arg som jag var när jag gick ut från akuten har jag nog aldrg varit på det stället förut, då kan ni gissa HUR upprörd jag var.
- Han hade bara fokuserat på hennes feber och inte lyssnat ett skvatt på vad jag hade berättat om hennes förstoppning. Provsvaren visade ingenting så febern var alltså inte farlig, något jag nog hade på känn. Sen säger han; och att det inte kommit bajs på 2 dagar gör ingenting! Jag tittar på honom som ett frågetecken och kläcker ur mig; 2 dagar!?! Ungen har inte fått skita på 3 veckor!! Jag får till svar; Hur menar du nu med förstoppad i 3 veckor? Jag kände bara hur det kokade i mig av ilska när jag insåg att han inte hade lyssnat på vad jag hade sagt över huvudtaget. Jag försökte hålla mig lugn när jag svarade på hans extremt korkade frågor men jag märkte på mitt tonläge att jag var allt annat än trevlig.
Efter en stunds diskussion och hans försök till att idiotförklara mig som mamma så exploderade jag. Han kläcker ur sig; Jag är inte speciallist på barn, jag kan inte sånt här och personligen tycker jag att det vore totalt onödigt att starta ett lavemang på henne den här tiden på kvällen, det är ju liksom knappast livsallvarligt! Då fräste jag, jag fräste och fräste! Det slutade med att han lämnade rummet med en sista mening om att jag kunde ringa barnpolikliniken och rådgöra med dom om hennes förstoppning istället!
Morrandes packade jag ihop min älskling och lämnade sjukhuset i ilska!!!! Jag säger det som jag sagt så många gånger; läkarna på den här ön måste ha hittat sin läkarlicens i ett flingpaket!! Jävla piss-sjukvård!
Leiahs natt har varit hemsk, vi har varit vaken hela natten igen och hon har haft så ont i magen :( Min älskade unge ♥
Imorse ringde jag Pia på rådgivningen för jag kände att om jag skulle ringa sjukhuset så skulle jag fräsa så mycket att min telefon skulle gå sönder och den på andra sidan skulle förmodligen skita ner sig. Men Pia rekomenderade mig att åka till apoteket och köpa hem laxermedel och ge henne en kur idag, en i morgon och en övermorgon för att helt säkert få ut allt som stoppar upp och att vi sen ska lägga lite olja i hennes mat så att hennes tamar får smörjas för dom är förmodligen väldigt ömma! Skulle det fortfarande inte ha släppt på måndag så skulle jag ringa igen!
Blir hon förstoppad igen så skall jag aldrig försöka mig på "hemmakurer" igen utan gå direkt på riktiga grejer. Det är ju tydligt att sånt där hemma-hockus-pockus inte är att lita när det kommer till min sessa i alla fall!
5 minuter efter att hon hade fått medlet så släppte det och det kom en hel hög bajs. Det var så skönt, man såg hur hon drog en lättnadens suck :) Nu hoppas jag att hon får bli bättre och att febern ger med sig snart! Sen hoppas jag även på att den här natten blir bättre för jag börjar bli lite mör jag också efter 48 timmar vaken...
Riktigt tokigt i magen :(
Jag berättade om mitt problem för Malin när vi var där i onsdags och då gav hon mig tipset att sätta lite matolja i ersättningen. Det hade hjälpt Ludwig efter ett tag användning.
Så idag när hon absolut inte ville ha någon middag pga att hon hade ont i magen så gjorde jag en flaska åt henne och satte även i lite matolja i hopp om att hennes tarmar ska smörjas och att allt kan börja arbeta som det ska! Men det dröjde inte länge så börja hon spy och det kom massor, sen spydde hon lite nu och då under hela kvällen, en gul äcklig sörja! Jag kanske satt för mycket olja, jag ska ge det ett försök till imorgon men jag ska sätta lite mindre och jag tänkte blanda det i hennes morgongröt.
Jag vill ju så jättegärna att hon ska slippa vara så hård i magen. Man ser verkligen på henne att hon lider utav det, att det är en riktig pina att behöva göra nummer 2 :( Älskade hjärtat ♥ Så om någon har ett bra tips på hur man får en bebismage bättre får ni gärna dela med er!
Ännu en ny sak att skriva i boken <3
Men så provade jag sätta henne på golvet i lördags kväll och då helt plötsligt satt hon hur fint och duktigt som helst. Jag blev ganska chockad över att hon kunde sitta så stadigt och hon satt länge också :) Jag kunde ju tro att det skulle vara lite vingligt i början men nej det var det inte. Självklart sitter hon inte kvar i flera minuter, så stadig är hon inte men hon kan bra sitta och leka en stund på golvet och ännu bättre går det om Lukas sitter där med henne!
Jag älskar när det händer saker MEN jag är så grymt tacksam för att hon väljer att ta det i lugna steg. Hon är min sista bebis så jag är glad över att jag hinner ta tillvara på all hennes utveckling i lugn och ro.
Det hann jag aldrig med Lukas, när han var lika gammal som Leiah är nu så hade han rest sig upp med stöd för länge sen, han gick om man höll honom i handen och han kunde stå utan stöd. Så han kändes inte som en bebis när han var 8 månader, men det gör Leiah, visst hon är inte fullt 8 månader men hon blir det lite senare i Maj. När en bebis kan stå själv så blir den helt plötsligt ett barn och mister en del av bebisutseendet, tyvärr!
Men Leiah är jätte mycket bebis när hon ålar sig fram över golvet och inspekterar lägenheten och när hon nu lite vingligt försöker lära sig att sitta stadigare och leka på golvet. Jag är så glad över att jag nog med all säkerhet kan säga att hon INTE kommer att ta sina första steg om 1½ månad utan att hon kommer ta det i "normala" bebissteg!
Nu får ni inte tro att jag inte var stolt när Lukas utveckaldes för det var jag verkligen! Klart man var stolt när ens första barn var så extremt duktig och snabb i sin utvecklig men jag hade önskat att han inte hade haft så bråttom! Stor hinner man vara hela livet, bebis är man bara ett år så varaför stressa?
Men åter till Leiah, jag är bra stolt över att hon lärt sig sitta själv och bra överraskad över att det ändrade över en natt bara :)
Puss på min gullunge ♥
Min duktiga sessa :)
Men det jag håller på funderar på är att helt och hållet byta ut ersättningen mot välling! Jag slutade amma Lukas när han var 7 månader och jag gav honom aldrig någon ersättning efter det, han fick sin välling och det var han nöjd med. Så jag funderar starkt på att byta bort ersättningen åt Leiah! Dessutom mättar ju välling bra mycket mer än ersättning så jag ser egentligen ingen anledning till att fortsätta med den. Sen är det ju även mer ekonomiskt att ge henne välling med tanke på att man kan köpa storpack välling så billigt i Sverige. Jaaa ibland måste man vara lite solsidan-Ove ;) haha!
Hmm nu när jag läser igenom det känns det som att jag ger henne ganska lite att äta... Men hon orkar inte äta mer än så här, försöker jag trycka i henne mera mat så totalvägrar hon istället. För att hon skall äta så måste hon vara hungrig. Hon har sen hon föddes ätit med 3 timmars mellanrum och det ökade sen till 4 timmars mellanrum och det håller sig fortfarande, med undantag för mellanmålet som hon trycker i sig 2-3 timmar efter lunchen. Ja visst, vissa dagar vill hon ha en flaska under dagen, mellan något av målen också och det får hon självklart. Men för det mesta så äts det bara flaska på natten.
Jag tycker i alla fall att hon är super duktig och jag har någorlunda bra koll på hennes ät och sov runtiner. Men så blir det nog automatiskt med andra barnet när det redan finns ett barn i familjen som har sina rutiner :) I och med det så blir nog nummer 2 även mer nöjd och glad, allting har gått så mycket lättare med Leiah och det beror nog mycket på Lukas och att hans rutiner har funnits där sen hon föddes :)
Hon känns som en "duktigare" bebis än Lukas, men det tror jag att beror på att man inte har lika mycket tid att "skämma bort och dalta" med nummer 2 eftersom att man har en till att ta hand om. 2an får bli lite mera självständig och det är verkligen ingenting negativt. Jag är sjukt nöjd över att Leiah inte har samma extrema närhetsbehov som Lukas hade. Njäää allt går nog liiite smidigare med bebis nummer 2. Meeen bebis nummer 1 är och kommer alltid att vara något alldeles speciellt när det är ens första barn! Åååh så jag älskar mina troll, ni är fantastiska ♥
Underbara unge ♥
Tokig natt :(
När man inte är van med sånt längre så är man ju totalt slut som människa efter en natt med mycket gråt och uppvaknanden. Nu med Leiah har jag verkligen blivit bortskämd med sömnen, tillskillnad från när Lukas var liten. Han var en riktig gaphals på nätterna så då var det inte lika jobbigt att ta dagarna när det alltid såg likadant ut. Men som sagt nu är man riktigt bortskämd med bara ett uppvak per natt för lite mat. Janå nu på sistone så har det faktiskt varit två, ersättningen mättar inte speciellt bra längre. Jag behöver få rövva ur vagnen och köpa hem välling! Men trots två uppvak så har man ju ändå fått sova riktigt bra på nätterna och varit ordentligt utvild när man har vaknat.
I natt så har stackaren vaknat 5 gånger och varit riktigt ledsen. Hon hade bajsat 4 av gångerna så i morse när vi väl steg upp så var hon alldeles illröd i rumpan och bara grät så fort jag försökte torka henne. Min lilla prinsessa, jag tror att det är hennes tänder som spökar för jag får inte känna i hennes mun heller. Det är inte lätt att vara liten och ha ont. Jag hoppas verkligen att hon få vila en lång stund nu på dagen när hennes nattsömn blev så förstörd! Och sen hoppas jag ju självklart att nästa natt blir bättre, jag ska smörja lite flytande panadol på tandköttet så åtminstone det känns bättre för henne. Bajsandet kan man ju inte göra så mycket åt tyvärr, det är väl bara att hålla tummarna för att det inte blir lika mycket i alla fall! Mitt lilla hjärta ♥
Tillbakablick :)
Vilka var dina favoritkläder? Eftersom att jag var höggravid under sommaren så var allt som var tunnt och svalt mina favoritplagg!
Vad var din/dina favoriträtter? Jag hade ingen, även denna graviditet så saknade jag matlust.
Vad var din/dina favoritdryck? Äppeljuice!
Vad tyckte du inte om? Mycket.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej inte vad jag kan minnas.
Vad var du mest sugen på? Glass?!? Jag har alltid hatat glass men när jag väntade Leiah så var det det enda jag ville ha.
Hade du halsbränna? Jaaa och den höll på ta livet av mig!!!
Hade du foglossning? Yes, vecka 13 redan startade det. Dock inte lika brutal som när jag väntade Lukas.
Hade du sammandragningar? Ja från 6 månaden så hade jag jätte mycket sammandragningar.
Mådde du illa? Japp det gjorde jag, hela graviditeten igenom.
Vilken sovställning var bäst? Inget var bekvämt, foglossningen gjorde så att allt gjorde ont!
När var din BF-dag? 22 september 2010.
Gick du över tiden? 1 dag.
Hur mycket gick du upp i vikt? 8 kg har jag för mig.
Hade du mycket vätska i kroppen? Nej ingenting.
Hur var ditt psyke? Inte helt okej men helt klart bättre än förra gången!
Gnällde/klagade du? Ja det gjorde jag nog. Att ränna en hel sommar till sjukhuset två gånger i veckan för att få dropp gjorde ju knappast att man var den gladaste människan.
Vad trodde du det var för kön? Flicka
Visste du vad det var för kön? Ja det visste jag, vi fick reda på det för att hon hade för stora njurar och då kunde dom förklara bättre om problemet om dom fick avslöja könet. Så valet var självklart :)
Hur låg ditt SF-mått? Hmm jag minns inte.
Var du rädd för något? Kejsarsnitt.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Lika bra och enkel som när Lukas kom.
Hur ser du på graviditeten idag? En jobbig period men självklart värt det med tanke på att det kom något helt underbart utav det ♥ Men jag gillar INTE graviditeter, det är en påfrestande period både fysikst och psykiskt och jag mår inte bra av att vara gravid. Men jag älskar mina barn mer än allt annat!
Förlossningen;
När började din förlossning? Kl 14 den 23 september
När åkte du/ni in till förlossningen? Vi åkte in kl 16.
Varför? Jobbiga värkar med 2,5 minuters mellanrum.
Vem/vilka åkte du in med? Jesper!
Fick du/ni åka hem igen? Nejdå, vi fick komma till förlossningssalen.
Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Ålands central sjukhus
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 3-4 cm
Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Hänvisar till min förlossningsberättelse
Vilken/vilka var med under förlossningen? Jesper, en studerande och en vimsig barnmorska :) Jätte gulliga var dom!
Tog du nåt smärtstillande? Bara lustgas, den överanvändes. Jag blev så hög av den att jag har svårt att minnas en del an krystskedet.
Grät du? Ja jag grät till och från under hela förlossingen.
Vad tyckte du var jobbigast? Jag vet inte.
Var du rädd för något? Att jag skulle behöva snittas! Vill INTE!
Hur lång tid tog det? Från värkstart tills hon var ute, 6 timmar och 42 minuter.
Hur ser du på förlossningen idag? Den var jätte fin och bra på alla sätt. Jag älskar just förlossningen.
Barnet;
Vad blev det för kön? En liten tjej ♥ Men det visste vi :)
Hur mycket vägde barnet? 3710 gram
Hur lång var barnet? 50 cm!
Vad var huvudomfången? 36 cm
Hur mådde barnet? Jättebra :)
Underbara unge, jag älskar dig ♥
Nu går det framåt!
Hon ålar/drar sig framåt om man inte "tittar" på henne. Men ser hon att man tittar på henne så blir hon lat och börjar gnälla i hopp om att man skall lyfta upp henne eller hjälpa henne med det hon vill ha. När hon inser att inte det heller går alla gånger så tar hon sats och så rullar hon dit hon vill. Jag har börjat med att inte lyfta upp henne så fort hon blir arg nu när jag vet att hon faktiskt kan ta sig fram själv.
Det är jätte roligt att se att hon har börjat dra sig framåt, nu är det nog bara en tidsfråga innan hon är riktigt på gång! Sen kan jag tänka mig att jag har fullt upp, jämt!
Utveckling är roligt, jag bara älskar att det händer så mycket saker hela tiden! Haha men Jesper tycker ju att hon är efter, Lukas kröp redan när han var i den här åldern. Jag försöker förklara för honom att Leiah är inte efter, hon är klok och tar det lite lugnare och har förstått att man inte behöver ha allt för bråttom med att bli stor :)
Min sessa är duktig, 6½ månad gammal ♥
Model: Baby in action
Fotograf: busig storebror
