Vänner eller "vänner"?

Jag har suttit och funderat över det här med vänner ett tag och insett att man verkligen ligger på olika nivåer här i livet!
Under ett år och nio månader så har verkligen hur många vänner som helst försvunnit ur mitt liv. Jag vet inte om det beror på att vi vuxit ifrån varandra eller om det handlar om att jag fått barn och dom vänner jag haft inte längre tycker att jag är lika rolig! Egentligen borde jag inte ens bry mig men kan inte låta bli att fundera över det heller. Om det är för att vi vuxit ifrån varandra kan man inte göra så mycket, då är det väl meningen att det är så det skall vara. Men om det beror på att jag fått Lukas som dom valt att ta avstånd så har dom ju aldrig varit riktiga vänner heller, iallafall enligt min mening.
Det är inte så att jag sitter här hemma och sörjer dom men ibland kommer det upp, vad hände, vart tog alla vägen? Dom var så glada när jag blev gravid men sen sakta men säkert försvann dom. Men jag har under den här tiden hittat många nya vänner, såna som ligger på samma nivå i livet som mig själv. Vänner som jag verkligen fattat tycke för så snabbt och som jag går otroligt bra ihop med :) Jag skulle inte för nått i livet vilja bli av med dom. Dom gillar mig och dom gillar Lukas, dom har inga problem med att han är med och dom älskar att busa med honom. Lika väl som han gillar dom, det gör mig så otroligt glad. Lukas är ändå en del av mig nu, en stor del! Kan det inte accepteras att jag har honom så behöver jag inte dom.

Men det är när man kommer in i en ny fas som man faktiskt upptäcker vem som är ens riktiga vänner och vem som är en "vän".


Lukas och en utav våra stora favoriter, Sofi ♥

Det blir renovering :D

Igår var dom här från kommunen och tittade på badrummet! Tänk att det krävs en anmälan för att något skall hända, sorgligt! Men nu är det ju igång iallafall.
Först började han ju säga att ja det skall tvättas bort och målas över så blir det nog bra. Men då blev jag förbannad och sa att det nöjer jag mig INTE med. Så det kom hit en annan snubbe och mätte fukthalten i badrummet, mätaren visade 130. Vet inte vad det står för men tydligen var det inte bra. Så det enda som skulle hjälpa var en total renovering av badrummet! Yes jag fick som jag ville :) Även fast vi inte har planer på att bo kvar här speciellt länge till så måste det ju åtgärdas. Det kommer ju bo människor här efter oss och ingen skall behöva bo i en mögelskadad lägenhet!

Idag ringde dom och sa att renoveringen sätter igång på måndag så att det blir klart så fort som möjligt. Underbart! Medans det håller på så ska vi bo i Jespers mormors lägenhet eftersom hon inte bor i den för tillfället. Det blir ju bra, då har vi mer utrymme på tisdag när vi skall fira Lukas som fyller 1 ♥

Bebistokig :P

Ååh jag är inne i en riktig bebis-sug period! Jag läser en massa mammabloggar om mammor som snart skall få barn och såna som precis har fått barn. Det gör mig helt galen av funderingar över en till liten krabat!

Jag vill egentligen inte att ett till barn före Lukas blivit 2 för jag tycker att dom är så små innan dom fyllt 2. Så jag är så rädd att han skall bli så ledsen och inte förstå vad det är som händer. Min största rädsla är att han skall ta avstånd från mig om vi skulle få en till innan han blivit så pass stor att han förstår vad det ett syskon är. Men samtidigt så tänker jag, alla andra klarar ju det så varför skulle inte jag göra det!

Jag vill ha två barn, INTE fler!! Och jag vill att dom skall vara rätt jämngamla så att dom kan leka med varandra och även ha varandra när dom blir äldre. En ålderskillnad på t.ex. 10 år vill jag verkligen inte ha. Men skulle jag gå och bli gravid nu så skulle jag nog inte klara av att ta bort det.

Aaah varför har dessa barnfunderingar satt sig i mitt huvud?!? Det kanske är så som Julia skrev i sin blogg, att det finns i det undermedvetna att man vill ha fler när det förstfödda är runt 1 år. Kanske det är modersinstinkterna :)
Haha rätt komiskt att jag sitter här och skriver om hur gärna jag vill ha ett till barn när jag under min gravisitet med Lukas sa att jag ALDRIG skulle göra om det. Tänk så fort man "glömmer" hur man mådde under graviditeten. Ett tecken på att 9 månaders illamående och foglossning inte var så farligt med tanke på all kärlek man får tillbaka när bebisen sen är född :)

Nää jag måste nog tala om för Jesper att det snart är dags för en till, den sista bebisen :)

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0