Livrädd!
Igår var vi till rådgivningen med Lukas. Det kändes lite mysko och komma dit med en bebis, där har jag ju sprungit i 8 månader för att få lyssna på min bebis och förbereda mig på att bli mamma. Men nu ligger fokusen på min lille pojke istället för mig. Härligt! Han har gått upp jättebra i vikt och växt. Igår vägde han 3600 g och var 52 cm lång. Och när vi åkte hem från BB för en vecka sedan så vägde han 3270 g och var 50 lång. Så det var en rejäl och bra viktuppgång. Men det är inte konstigt att han går upp sån aptit som han har. Han skulle nog kunna äta jämt om han fick :) Söta pojke ♥
Vi fick även en hel del broschyrer (stavas det så?) och en handlade bland annat om plötslig spädbarnsdöd. Jag har ju vetat vad det är förut och att man skall undvika tex rökning och att ha bebisen att sova på mage. Men att det var så mycket som det stod i det pappret hade jag ingen aning om. Det stod tex att man inte skall ha bebisar att sova på sida för att det ökar risken, men herregud Lukas rullar ju över på sida av sig själv. Ska jag behöva ligga vaken och se till att han hålls på rygg då? Och att man inte skall ha bebisen i sängen med sig för det kan bli för trångt och varmt och det ökar risken men på BB sa dom att det är bra att sova med barnet i sängen. Både för barnets och mammans skull. Och det läste jag även i en annan bok, vad ska man tro? Jag ångrar att jag läste det för det var så grundligt förklarat vad man skall undvika. Och det är ju i princip allt! Herregud i natt kunde jag knappt sova för att jag låg och plågades utav tanken att vakna och hitta Lukas död vid min sida. Det var fruktansvärt! Visa saker anser jag att är bättre om man inte vet! Och plötslig spädbarnsdöd var verkligen något som gjorde mig livrädd och nu kommer jag vara extra vaktande när det gäller min lilla gullunge. Aaah jag blir nervös bara jag sitter och skriver om det nu!
Hönsmamman
Jag älskar min son, kärleken till honom går inte att beskriva med ord! När jag tittar på honom så kan jag inte sluta le. Jag 
skulle kunna ligga vaken hela nätterna och bara titta på honom när han sover för han är verkligen så otroligt söt. Att vara mamma är det bästa som hänt mig, det känns som att mitt liv har fått en mening! Nu menar jag inte att mitt liv var meningslöst innan Lukas kom för det var det verkligen inte. Men mitt liv har fått en helt annan mening nu! Lukas och Jesper är mitt allt. Mitt liv har börjat nu och det är helt perfekt. Att bilda en egen familj, få starta egna traditioner och egna rutiner tillsammans med Jesper och Lukas är allt jag behöver! Jag önskar att alla kunde få känna den här lyckan och kärleken som jag känner, det är helt fantastiskt!
När jag har Lukas i min famn så är jag varm i hela kroppen och det känns som jag svävar på moln. Han är min bebis! Mammainstinkten är enorm, jag trodde inte att det skulle vara en så stark känsla som det faktiskt är. Han är bara en vecka och en dag så det är inte så konstigt att jag känner som jag känner i vissa situationer/lägen. Modersinstinken går ju ut på att skydda sitt barn! Jag tycker att det är skit jobbigt när folk frågar "åååh får jag hålla honom". Hela min kropp skriker neeej. Jag vill verkligen INTE lämna över honom till någon annan men jag är för feg för att säga nej och motvilligt så lämnar jag över honom. Så sitter jag där med gråten i halsen och surar, det enda jag skulle vilja göra är att slita honom ur famnen på den som har honom. Jag blir faktiskt nästan lite förbannad när folk vill hålla honom. Han är ju min lilla bebis och jag har bara haft honom en vecka, självklart är det ju i min eller Jespers famn han skall vara och ingen annans!
Men ge mig lite tid så ska ni nog få se att ni ska få hålla min lilla Lukas :) Men den första tiden så tycker jag att det är de nyblivna föräldranas tid och ingen annans. Men som sagt att få vara mamma är det bästa som kan hända en, jag älskar varje minut av det, varje bajsblöja, ja allt som har med Lukas att göra älskar jag!
skulle kunna ligga vaken hela nätterna och bara titta på honom när han sover för han är verkligen så otroligt söt. Att vara mamma är det bästa som hänt mig, det känns som att mitt liv har fått en mening! Nu menar jag inte att mitt liv var meningslöst innan Lukas kom för det var det verkligen inte. Men mitt liv har fått en helt annan mening nu! Lukas och Jesper är mitt allt. Mitt liv har börjat nu och det är helt perfekt. Att bilda en egen familj, få starta egna traditioner och egna rutiner tillsammans med Jesper och Lukas är allt jag behöver! Jag önskar att alla kunde få känna den här lyckan och kärleken som jag känner, det är helt fantastiskt!När jag har Lukas i min famn så är jag varm i hela kroppen och det känns som jag svävar på moln. Han är min bebis! Mammainstinkten är enorm, jag trodde inte att det skulle vara en så stark känsla som det faktiskt är. Han är bara en vecka och en dag så det är inte så konstigt att jag känner som jag känner i vissa situationer/lägen. Modersinstinken går ju ut på att skydda sitt barn! Jag tycker att det är skit jobbigt när folk frågar "åååh får jag hålla honom". Hela min kropp skriker neeej. Jag vill verkligen INTE lämna över honom till någon annan men jag är för feg för att säga nej och motvilligt så lämnar jag över honom. Så sitter jag där med gråten i halsen och surar, det enda jag skulle vilja göra är att slita honom ur famnen på den som har honom. Jag blir faktiskt nästan lite förbannad när folk vill hålla honom. Han är ju min lilla bebis och jag har bara haft honom en vecka, självklart är det ju i min eller Jespers famn han skall vara och ingen annans!
Men ge mig lite tid så ska ni nog få se att ni ska få hålla min lilla Lukas :) Men den första tiden så tycker jag att det är de nyblivna föräldranas tid och ingen annans. Men som sagt att få vara mamma är det bästa som kan hända en, jag älskar varje minut av det, varje bajsblöja, ja allt som har med Lukas att göra älskar jag!
Lyckligast i världen
Idag är lilla Lukas en vecka. Jag kan inte fatta va fort en vecka har gått, det känns som att det var igår vi var i förlossningssalen och just hade fått träffa våran son! Tiden här hemma har gått riktigt bra. Han är en så snäll bebis som sover bra på nätterna, han brukar vakna 2 gånger för att äta och sen sover han till 9 ibland 10 så själv blir man ju också utvilad! Han har dock haft det lite jobbigt nu några dagar när min mjölk har runnit till, brösten har varit hårda som stenar så han har inte fått tag i bröstvårtorna. Men vi har införskaffat amningsskydd så nu har allt fungerat bra igen. Hoppas han inte blir bortskämd med det bara så att han inte vill ta bröstet utan skyddet sen.
Jag är så nöjd med allt! Jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till mitt liv som jag hade innan jag blev mamma. Fast det bara gått en vecka så vet jag att det här är det bästa som har hänt mig! Lukas är det underbaraste som finns! Och att vara mamma är den mest underbara känsla som finns! Jag älskar det!
Pappa upp i dagen eller hur? :)
Jag älskar er mer än allt annat på den här jorden ♥
Jag älskar er mer än allt annat på den här jorden ♥
Så här gick det till!
Värkarna kom och gick oregelbundet under hela söndagen och jag kände på mig att det nog snart skulle sätta igång på riktigt. Det gjorde mig både glad och extremt nervös. Herregud nu var det ju så nära, snart skulle vi nog bli föräldrar.
Klockan 9 på kvällen kom värkarna med jämna mellanrum dock var det 8 minuter mellan varje så jag tänkte att det nog skulle dröja ett tag. Jag valde att inte berätta något för Jesper eftersom han redan gick som på nålar. Jag tänkte att jag skulle informera honom när värkarna kom lite tätare. Klockan 11 var det 6 minuter mellan varje och än gjorde det inte så ont. Jesper började nu märka att jag tittade ovanligt mycket på klockan, stackaren blev genast nervös men jag sa att det inte var något speciellt än. Han somnade och klockan 01 så var det nu ca 3 minuter mellan varje värk. Och nu började det bli jobbigt att ta vissa utav värkarna men jag hade gett mig fan på att jag skulle klara det! Kvart över 3 så hade jag fortfarande inte lyckats få en blund och nu var värkarna skit jobbiga. Jag ringde till BB för att höra vad jag skulle göra, dom sa att jag kunde komma in om jag ville. Men annars rekomenderade dom att jag skulle ta en varm dusch för att se om det lindrade något. Jag tog alternativ nummer 2 och när jag stog i duschen så blev värkarna mer effektfulla och jag kan lova er att dom orden som kom ur min mun visste jag inte ens att jag kunde! Så förbannat ont hade jag. Jag duschade i 40 minuter sen gick jag och la mig. Halv 5 ringde Jespers klocka, han skulle på jobb. Men han såg att jag hade ont och nu berättade jag för honom att det var dags. Så han ringde sin chef och sa att han inte skulle komma på jobb. Klockan 6 kunde jag inte längre hålla ut värkarna kom med 2 minuters mellanrum och jag trodde jag skulle dö! Jesper ringde BB och dom sa att nu var det dags att komma in. Vi packade in oss i bilen och färden in var ett helvete eftersom jag inte kunde sitta ordentligt och värkarna var extrema!
Väl inne på BB tog dom in oss på ett rum och undersökte mig, det visade sig att jag redan var 5 centimeter öppen. Jesper hade nu blivit som förbytt! Han visade ingen nervositet, utan han var ett enormt stöd. Höll mig i handen genom varje värk. Andades med mig och pussade mig i pannan när det var paus. Vi fick komma in i förlossningssalen och det började diskuteras smärtlindring, klockan var då 8 på morgonen. Jag hade bestämt mig för att om det gick så skulle jag först använda mig utav lustgasen. Den hjälpte mig enormt och jag tog mig i genom värkarna förvånansvärt bra! Vid nästa undersökning klockan 10 var jag 6-7 centimeter öppen och jag avstod fortfarande från epiduralen. Jesper och lustgasen räckte. Min rygg hade nu blivit en riktig börda klockan var nu halv 11 och barnmorskan rekomenderade att jag skulle prova pilatesbollen en liten stund, hon sa även att jag fortfarande hade tid på mig att få epiduralen om jag ville. Så jag satt på bollen och gjorde rullövningar och det var riktigt skönt. Värkarna var inte alls speciellt jobbiga. Så kom barnmorskan tillbaka vid 11.10 för att undersöka mig igen och jag hade bestämt mig för att nu skulle jag ta epiduralen. Men det kunde jag glömma för när hon undersökte mig var jag redan 9 centimeter öppen. Och nu hade hon bestämt sig för att ta hål på hinnorna. Usch paniken steg i kroppen och jag ville bara gråta. Hon gjorde det och det kändes som en tsunami när vattnet kom, värkarna blev rätt jobbiga och lustgasen började nu att avta att hjälpa så Jespers hand var rätt blå ;) Hon ville att jag skulle ställa mig upp en stund för att den sista centimetern skulle öppna sig. Så gåstolen fick bli min vän.
Barnmorskan lämnade rummet och som en chock så startade krystvärkarna. Jag kunde inte kontrollera mig klockan var ca 12.20. Jag var tvungen att trycka på jag kunde inte hålla emot. Barnmorskan kom in i rummet, hon och Jesper la mig i sängen och jag kunde inte gör något annat än att krysta. Det jobbigaste var att det blev ingen paus mellan värkarna. Jag skrek okontrollerat och bara klämde på! Barnmorksan och barnskötaren bad mig att inte skrika utan att lägga min energi på att krysta. Men när jag var tyst så kunde jag inte klämma. Så jag skrek och klämde och 15 minuter senare nämligen 12.35 så var han ute hos mig, min lilla Lukas. Jag lyckades titta ner i precis rätt ögonblick för jag såg honom komma ut! Jag hade tur för jag sprack inte överhuvudtaget, det var jag så rädd för att göra. Men känslan när huvudet trängde igenom kommer jag aldrig glömma för det var en sån sjuk smärta, men det var värt det! Dom la honom på mitt bröst och då brast allt. Tårarna sprutade okontrollerat och jag kände mig som världens lyckligaste människa. Och Jesper kunde även han äntligen andas ut! Han var den bästa smärtlindringen jag kunde ha haft ♥
Det var en mycket intensiv förlossning. Men jag måste säga att jag hade tur. Det var inte alls så hemskt som jag föreställt mig och det var värt varenda gnutta utav smärta för Lukas är det finaste som finns! Och jag är grymt stolt över mig själv som klarade av den fruktade förlossningen med hjälp enbart utav lustgas! Idag när jag tänker tillbaka så kan jag lungt säga att den 19 januari 2009 var den BÄSTA dagen i mitt liv. Hopas ni gillade min berättelse :)
Här är Lukas bara ett par minuter gammal ♥
Klockan 9 på kvällen kom värkarna med jämna mellanrum dock var det 8 minuter mellan varje så jag tänkte att det nog skulle dröja ett tag. Jag valde att inte berätta något för Jesper eftersom han redan gick som på nålar. Jag tänkte att jag skulle informera honom när värkarna kom lite tätare. Klockan 11 var det 6 minuter mellan varje och än gjorde det inte så ont. Jesper började nu märka att jag tittade ovanligt mycket på klockan, stackaren blev genast nervös men jag sa att det inte var något speciellt än. Han somnade och klockan 01 så var det nu ca 3 minuter mellan varje värk. Och nu började det bli jobbigt att ta vissa utav värkarna men jag hade gett mig fan på att jag skulle klara det! Kvart över 3 så hade jag fortfarande inte lyckats få en blund och nu var värkarna skit jobbiga. Jag ringde till BB för att höra vad jag skulle göra, dom sa att jag kunde komma in om jag ville. Men annars rekomenderade dom att jag skulle ta en varm dusch för att se om det lindrade något. Jag tog alternativ nummer 2 och när jag stog i duschen så blev värkarna mer effektfulla och jag kan lova er att dom orden som kom ur min mun visste jag inte ens att jag kunde! Så förbannat ont hade jag. Jag duschade i 40 minuter sen gick jag och la mig. Halv 5 ringde Jespers klocka, han skulle på jobb. Men han såg att jag hade ont och nu berättade jag för honom att det var dags. Så han ringde sin chef och sa att han inte skulle komma på jobb. Klockan 6 kunde jag inte längre hålla ut värkarna kom med 2 minuters mellanrum och jag trodde jag skulle dö! Jesper ringde BB och dom sa att nu var det dags att komma in. Vi packade in oss i bilen och färden in var ett helvete eftersom jag inte kunde sitta ordentligt och värkarna var extrema!
Väl inne på BB tog dom in oss på ett rum och undersökte mig, det visade sig att jag redan var 5 centimeter öppen. Jesper hade nu blivit som förbytt! Han visade ingen nervositet, utan han var ett enormt stöd. Höll mig i handen genom varje värk. Andades med mig och pussade mig i pannan när det var paus. Vi fick komma in i förlossningssalen och det började diskuteras smärtlindring, klockan var då 8 på morgonen. Jag hade bestämt mig för att om det gick så skulle jag först använda mig utav lustgasen. Den hjälpte mig enormt och jag tog mig i genom värkarna förvånansvärt bra! Vid nästa undersökning klockan 10 var jag 6-7 centimeter öppen och jag avstod fortfarande från epiduralen. Jesper och lustgasen räckte. Min rygg hade nu blivit en riktig börda klockan var nu halv 11 och barnmorskan rekomenderade att jag skulle prova pilatesbollen en liten stund, hon sa även att jag fortfarande hade tid på mig att få epiduralen om jag ville. Så jag satt på bollen och gjorde rullövningar och det var riktigt skönt. Värkarna var inte alls speciellt jobbiga. Så kom barnmorskan tillbaka vid 11.10 för att undersöka mig igen och jag hade bestämt mig för att nu skulle jag ta epiduralen. Men det kunde jag glömma för när hon undersökte mig var jag redan 9 centimeter öppen. Och nu hade hon bestämt sig för att ta hål på hinnorna. Usch paniken steg i kroppen och jag ville bara gråta. Hon gjorde det och det kändes som en tsunami när vattnet kom, värkarna blev rätt jobbiga och lustgasen började nu att avta att hjälpa så Jespers hand var rätt blå ;) Hon ville att jag skulle ställa mig upp en stund för att den sista centimetern skulle öppna sig. Så gåstolen fick bli min vän.
Barnmorskan lämnade rummet och som en chock så startade krystvärkarna. Jag kunde inte kontrollera mig klockan var ca 12.20. Jag var tvungen att trycka på jag kunde inte hålla emot. Barnmorskan kom in i rummet, hon och Jesper la mig i sängen och jag kunde inte gör något annat än att krysta. Det jobbigaste var att det blev ingen paus mellan värkarna. Jag skrek okontrollerat och bara klämde på! Barnmorksan och barnskötaren bad mig att inte skrika utan att lägga min energi på att krysta. Men när jag var tyst så kunde jag inte klämma. Så jag skrek och klämde och 15 minuter senare nämligen 12.35 så var han ute hos mig, min lilla Lukas. Jag lyckades titta ner i precis rätt ögonblick för jag såg honom komma ut! Jag hade tur för jag sprack inte överhuvudtaget, det var jag så rädd för att göra. Men känslan när huvudet trängde igenom kommer jag aldrig glömma för det var en sån sjuk smärta, men det var värt det! Dom la honom på mitt bröst och då brast allt. Tårarna sprutade okontrollerat och jag kände mig som världens lyckligaste människa. Och Jesper kunde även han äntligen andas ut! Han var den bästa smärtlindringen jag kunde ha haft ♥
Det var en mycket intensiv förlossning. Men jag måste säga att jag hade tur. Det var inte alls så hemskt som jag föreställt mig och det var värt varenda gnutta utav smärta för Lukas är det finaste som finns! Och jag är grymt stolt över mig själv som klarade av den fruktade förlossningen med hjälp enbart utav lustgas! Idag när jag tänker tillbaka så kan jag lungt säga att den 19 januari 2009 var den BÄSTA dagen i mitt liv. Hopas ni gillade min berättelse :)
Här är Lukas bara ett par minuter gammal ♥
Välkommen till världen våran underbara son ♥
Äntligen är han här hos oss, våran efterlängtade och otroligt älskade lilla Lukas!
Måndagen den 19 januari klockan 12,35 valde han att komma ut till oss.
Han vägde 3320 g och var 50 cm lång.
Han är helt perfekt och världens finaste lilla pojke.
Jag är världens lyckligaste människa och jag har världens finaste son ♥
Tack för alla fina kommentarer! Ni kommer att få en förlossningsberättelse och bilder på lilla Lukas det lovar jag. Bara jag får lite mer tid över. Så förmodligen blir det först i morgon eller övermorgon.
Oooont!
Usch natten var också jobbig. Hade värkar under hela natten, men precis som igår kväll så var dom väldigt oregelbundna. Så min natt har varit väldigt vaken och smärtsam. Även idag har jag känningar och dom gör att jag mår grymt illa och min mage är så öm att jag bara skulle vilja gråta när jag kommer åt den. Och ryggen ska vi inte prata om, den är riktigt öm just nu! Fast jag duschade riktigt hett imorse så hjälpte det inte. Ujjujj! Jag har pratat med dom på BB och dom sa att har jag otur så kan det ta flera dagar ännu innan det börjar på riktigt. Men att det förmodligen inte kommer dröja så länge till med tanke på att ja har haft känningar i flera dagar nu. Och att dom skulle hålla tummarna för att jag snart skall få komma in.
Och jag kan helt ärligt säga att jag är så sjukt jävla trött på det här, jag vill inget hellre än att få ut bebisen nu! Jag börjar nästan känna mig irriterad. Blää! Om värkarna får mig att känna mig så här just nu så är jag inte så säker på att jag vill veta hur jag kommer må under förlossningen... Neeej kom nu lilla kompis!
Och jag kan helt ärligt säga att jag är så sjukt jävla trött på det här, jag vill inget hellre än att få ut bebisen nu! Jag börjar nästan känna mig irriterad. Blää! Om värkarna får mig att känna mig så här just nu så är jag inte så säker på att jag vill veta hur jag kommer må under förlossningen... Neeej kom nu lilla kompis!
Snälla sätt igång ordentligt nu!
Den här kvällen har varit jobbig... Jag har haft värkar eller jag har fortfarande men dom kommer med oregelbundna mellanrum. Ibland kan det ta 5 minuter och ibland 20 minuter mellan varje, så det är ju inte direkt något att hurra för tyvärr. Det enda jag önskar just nu är att dom skall komma med tätare mellanrum och att det håller i sig så att vi kan få åka in till BB. Men med min tur så avtar väl allt om en liten stund och jag får gå ännu en vecka och bara vänta, buhu! I feel sorry for my self. Usch illa mår jag och min rygg är så sjukt öm att ni kan inte fatta. Jag funderar på att ställa mig i duschen och njuta av HEEET vatten en stund! Och sen kanske försöka sova lite, iofs känner jag mig pigg som en lärka så det lär väl inte bli det lättaste.
Gud va jag är trött på det här nu!
Fortfarande hemma!
Jaa igår så orkade jag inte starta datorn för att blogga. Jag hade lite magsmärtor/värkar så jag låg och tog det lugnt och tittade på tv istället. Och det var faktiskt riktigt skönt att vara ifrån datorn ett tag. Detta resulterade i många sms och samtal med frågan om vi var på BB och om den lille nu tittat ut. Och när jag gav beskedet om att så var inte fallet så fick alla en liten besvikelse i rösten, hehe stackare! Det är tydligen fler än jag som väntar på bebisen.
Så när jag nu lyckades ge folk förhoppningar om att jag var på BB bara för att jag inte bloggade igår så kände jag att jag var tvungen att starta datorn idag. Så jag kan informera mina så nyfiket väntande läsare om att inget hänt ännu :/. Sorgligt nog!
Så nu vill jag att alla ni som följer min blogg ska hålla era tummar för att den tänker komma snart!! :)
Så när jag nu lyckades ge folk förhoppningar om att jag var på BB bara för att jag inte bloggade igår så kände jag att jag var tvungen att starta datorn idag. Så jag kan informera mina så nyfiket väntande läsare om att inget hänt ännu :/. Sorgligt nog!
Så nu vill jag att alla ni som följer min blogg ska hålla era tummar för att den tänker komma snart!! :)
Utmaning
Jag har blivit utmanad av Hanna.
Regler:
1. Länka till den som taggat dig
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3. Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.
1. Det finns inget som jag är så rädd för som att köra bil om det är antingen halt på vägarna eller mörkt ute!
2. Jag ångrar grymt mycket att jag hoppade av skolan när jag bara hade 1 år kvar!
3. Att vara gravid har varit ett utav mitt livs värsta upplevelser och just nu vet jag inte om jag skulle vilja uppleva det igen. Jag längtar däremot sjukt mycket efter våran bebis!
4. Jag skulle inte kunna leva utan mamma, hon är en utav mina bästa vänner.
5. Jag älskar att åka skidor och jag ser så fram emot den 19 april!
6. Jag kan inte gå på toaletten och göra nummer 2 om Jesper är hemma!
7. Jag är grymt envis och jag hatar att ha fel. Men jag kan erkänna att jag har fel om så är fallet, även om det tar emot!
Jag utmanar:
Julia
Frida
Mamma
Jennifer
Nadja
Johanna
Pize
Regler:
1. Länka till den som taggat dig
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3. Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.
1. Det finns inget som jag är så rädd för som att köra bil om det är antingen halt på vägarna eller mörkt ute!
2. Jag ångrar grymt mycket att jag hoppade av skolan när jag bara hade 1 år kvar!
3. Att vara gravid har varit ett utav mitt livs värsta upplevelser och just nu vet jag inte om jag skulle vilja uppleva det igen. Jag längtar däremot sjukt mycket efter våran bebis!
4. Jag skulle inte kunna leva utan mamma, hon är en utav mina bästa vänner.
5. Jag älskar att åka skidor och jag ser så fram emot den 19 april!
6. Jag kan inte gå på toaletten och göra nummer 2 om Jesper är hemma!
7. Jag är grymt envis och jag hatar att ha fel. Men jag kan erkänna att jag har fel om så är fallet, även om det tar emot!
Jag utmanar:
Julia
Frida
Mamma
Jennifer
Nadja
Johanna
Pize
Grattis valpen :)
Jag kom just på att det är den 15:de idag och det betyder att våran lilla Selma blir ett halvår! Och att vi har haft henne över 3 månader nu. Ojoj tiden rusar verkligen iväg. Jag var ju inte riktigt förtjust i henne i början om man säger så. Men för varje dag som går så tycker jag bara mer och mer om henne, idag är vi riktigt bra vänner. Och jag är jätte glad över att vi har henne, hon är gullig och snäll!
Så här såg hon ut första dagen vi hade henne hemma:
Och så här snygg är hon idag :)
Så grattis på 6 månaders dagen gullvalpen våran ♥
Så här såg hon ut första dagen vi hade henne hemma:
Och så här snygg är hon idag :)
Så grattis på 6 månaders dagen gullvalpen våran ♥
Lärorikt ÄR kul!
Jag har på sista tiden verkligen blivit förtjust i animal planet och discovery. Det är riktigt kul eller ja intressant att sitta och titta på program som man faktiskt får ut något av. Att man inte slösar bort all sin fritid på alla dessa värdelösa såpor som bara gör att man blir knäpp i huvudet ändå! När man inte går i skola längre så är det kul att få lite lärdom iaf och då är dessa kanaler riktigt bra. Me like!
Meeen jag har funnit ett nytt favoritprogram och det går på 4:an. Doctors, hur underbart bra som hellst det är faktiskt riktigt synd att det bara är en timme om dagen. Det är en serie jag skulle kunna titta på dagarna i ända! I början tyckte jag att det var rätt slött och värdelöst men sen så började jag "sätta mig in" i det och nu är jag fast. Visst vissa saker är lite smått överdrivna, men programmet är ju trotts allt från USA så man kan inte ha allt för höga tankar om det! Alla vet ju hur USA fungerar. Folk har ju en tendens att vara en aning, vad säger man? vidskepliga där. Men i det stora hela så är programmet toppen och det märks nog att på vissa håll har dom kommit bra mycket längre i utvecklingen i USA än vad vi här i norden har gjort! Det bästa tycker jag är att dom tar upp så vardagliga problem, det är inte bara en massa invecklat doktorssnack. Utan det är sådant som är bra att veta för att klara vardagen. Vanliga problem helt enkelt, wiiiee underbara serie! Dom har pratat mycket om graviditeter och bebisar och jag kan ärligt säga att det har varit jätte lärorikt och jag känner att jag lärt mig en hel del nya saker. Jag längtar redan tills imorgon så jag får se ett nytt avsnitt. Om ni inte sett på det så kan jag lungt rekomendera det!!! Det är värt att titta på, jag lovar att du kommer få veta något du inte visste innan.
Meeen jag har funnit ett nytt favoritprogram och det går på 4:an. Doctors, hur underbart bra som hellst det är faktiskt riktigt synd att det bara är en timme om dagen. Det är en serie jag skulle kunna titta på dagarna i ända! I början tyckte jag att det var rätt slött och värdelöst men sen så började jag "sätta mig in" i det och nu är jag fast. Visst vissa saker är lite smått överdrivna, men programmet är ju trotts allt från USA så man kan inte ha allt för höga tankar om det! Alla vet ju hur USA fungerar. Folk har ju en tendens att vara en aning, vad säger man? vidskepliga där. Men i det stora hela så är programmet toppen och det märks nog att på vissa håll har dom kommit bra mycket längre i utvecklingen i USA än vad vi här i norden har gjort! Det bästa tycker jag är att dom tar upp så vardagliga problem, det är inte bara en massa invecklat doktorssnack. Utan det är sådant som är bra att veta för att klara vardagen. Vanliga problem helt enkelt, wiiiee underbara serie! Dom har pratat mycket om graviditeter och bebisar och jag kan ärligt säga att det har varit jätte lärorikt och jag känner att jag lärt mig en hel del nya saker. Jag längtar redan tills imorgon så jag får se ett nytt avsnitt. Om ni inte sett på det så kan jag lungt rekomendera det!!! Det är värt att titta på, jag lovar att du kommer få veta något du inte visste innan.
Femte generationen
När våran lilla bebis kommer så blir han/hon den femte generationen från min sida utav släkten. Det är lite häftigt tycker jag! Så jag hoppas på att få ett fint foto taget på oss fem, gammelfarmor --> morfar --> mamma --> jag --> bebis. För man vet inte hur länge till gammelfarmor finns med oss tyvärr. Så då är det ett väldigt fint minne att visa för bebisen när den blivit äldre och även att berätta om!
Min gammelfarmor är en riktig krut-tant på 97 år, i juli blir hon 98. Hon är världens snällaste och gulligaste lilla tant men även fruktansvärt envis! Det lönar sig inte att försöka sätta sig upp emot henne heller. Den dagen hon lämnar oss så kommer hon att lämna ett STORT hål i mångas hjärtan. Usch jag känner nu redan bara jag tänker på det hur ledsen jag blir. Men hon är seglivad så förhoppningsvis så får vi ha henne med oss i några år till :) Hon bor på ett ålderdomshem nu och hon är så rolig för när hon pratar om dom andra som bor på hemmet så kallar hon dom för "gamlingarna". Haha detta är då människor som är 20 år yngre än henne. Men i hennes ögon är dom ju gamla för dom hänger inte med i hennes tempo. Ojoj hon är så söt! Varje dag ska hon ut och gå så hon tar sina käppar och tultar iväg, även fast hon borde vara försiktig för att hon har ramlat så pass många gånger tidigare. Hon är en enastående kvinna, en utav dom starkaste jag någonsin kännt. Jag beundrar och älskar henne så obeskrivligt mycket!
Jag är så stolt över att få vara släkt med henne och det ska jag se till att min bebis också kommer att vara! Fem generationer, jag är impad! Visst är hon söt, min gammelfarmor ♥
Min gammelfarmor är en riktig krut-tant på 97 år, i juli blir hon 98. Hon är världens snällaste och gulligaste lilla tant men även fruktansvärt envis! Det lönar sig inte att försöka sätta sig upp emot henne heller. Den dagen hon lämnar oss så kommer hon att lämna ett STORT hål i mångas hjärtan. Usch jag känner nu redan bara jag tänker på det hur ledsen jag blir. Men hon är seglivad så förhoppningsvis så får vi ha henne med oss i några år till :) Hon bor på ett ålderdomshem nu och hon är så rolig för när hon pratar om dom andra som bor på hemmet så kallar hon dom för "gamlingarna". Haha detta är då människor som är 20 år yngre än henne. Men i hennes ögon är dom ju gamla för dom hänger inte med i hennes tempo. Ojoj hon är så söt! Varje dag ska hon ut och gå så hon tar sina käppar och tultar iväg, även fast hon borde vara försiktig för att hon har ramlat så pass många gånger tidigare. Hon är en enastående kvinna, en utav dom starkaste jag någonsin kännt. Jag beundrar och älskar henne så obeskrivligt mycket!
Jag är så stolt över att få vara släkt med henne och det ska jag se till att min bebis också kommer att vara! Fem generationer, jag är impad! Visst är hon söt, min gammelfarmor ♥
Blink rådgivningen blink
*Vissa inslag i texten kan uppfattas som ganska äckliga*
Nu är jag precis hemkommen från rådgivningen och sitter och proppar i mig sura godisar, mmm smaskens! Men idag höll hon bokstavligt talat på ge mig en hjärtattack när hon sa att hon såg blodspår i urinprovet. Men hon skyndade sig att säga att det inte är någon fara, hon såg nog på mig att jag höll på storkna. Hon förklarade att det är någonting bra, det betyder att sammandragningarna har blivit mer effektiva och att det ofta är ett tecken på att en bebis är på kommande. Detta gjorde mig genast mycket gladare. Hon sa även att hon såg på sin lilla sticka att det har blivit mer flytningar, vilket också är ett mycket bra tecken! Hon frågade om slemproppen har gått, men jag sa att jag inte visste. Jag tror inte det iaf. Och då sa hon att det är nog något jag skulle ha märkt isf för det är tydligen som en stor ofta grön slemboll. Uhhh jag får rysningar när jag tänker på det, snusk!
Vi bestämde oss för att inte kolla HB idag, jag ville inte. Det var helt okej förra gången och jag kände att det räcker för mig. Vi/jag antog att det nog var bra den här gången också. Jag har ingen lust att se om det har sjunkit igen. Det är så många gånger som jag trott att det skall vara bra och så har jag blivit besviken så den här gången så gick jag därifrån i tron om att allt är bra :) Och jag har ju tagit mina järntabletter varje dag så förmodligen är det bra.
Sen lyssnade vi ju och mätte förståss bebisen förståss. Hjärtljuden var 132/minut och idag var den stilla för en gång skull när hon skulle lyssna på den. Taaack lilla bebis, jag har så svårt att andas när jag ligger ner. Och den följer sin kurva bra!
Det sista hon sa innan jag gick var; Jag tänker inte säga något som jag inte kan lova, men med blodspår i urinen, mera flytningar och trycket neråt så får vi nog se om vi ses nästa vecka *blink blink*
Så allt verkar ju ganska lovande, men jag har ställt in mig på att inte hoppas på allt för mycket!
Nu är jag precis hemkommen från rådgivningen och sitter och proppar i mig sura godisar, mmm smaskens! Men idag höll hon bokstavligt talat på ge mig en hjärtattack när hon sa att hon såg blodspår i urinprovet. Men hon skyndade sig att säga att det inte är någon fara, hon såg nog på mig att jag höll på storkna. Hon förklarade att det är någonting bra, det betyder att sammandragningarna har blivit mer effektiva och att det ofta är ett tecken på att en bebis är på kommande. Detta gjorde mig genast mycket gladare. Hon sa även att hon såg på sin lilla sticka att det har blivit mer flytningar, vilket också är ett mycket bra tecken! Hon frågade om slemproppen har gått, men jag sa att jag inte visste. Jag tror inte det iaf. Och då sa hon att det är nog något jag skulle ha märkt isf för det är tydligen som en stor ofta grön slemboll. Uhhh jag får rysningar när jag tänker på det, snusk!
Vi bestämde oss för att inte kolla HB idag, jag ville inte. Det var helt okej förra gången och jag kände att det räcker för mig. Vi/jag antog att det nog var bra den här gången också. Jag har ingen lust att se om det har sjunkit igen. Det är så många gånger som jag trott att det skall vara bra och så har jag blivit besviken så den här gången så gick jag därifrån i tron om att allt är bra :) Och jag har ju tagit mina järntabletter varje dag så förmodligen är det bra.
Sen lyssnade vi ju och mätte förståss bebisen förståss. Hjärtljuden var 132/minut och idag var den stilla för en gång skull när hon skulle lyssna på den. Taaack lilla bebis, jag har så svårt att andas när jag ligger ner. Och den följer sin kurva bra!
Det sista hon sa innan jag gick var; Jag tänker inte säga något som jag inte kan lova, men med blodspår i urinen, mera flytningar och trycket neråt så får vi nog se om vi ses nästa vecka *blink blink*
Så allt verkar ju ganska lovande, men jag har ställt in mig på att inte hoppas på allt för mycket!
Vecka 40+0
Ja så här ser den lilla magen ut idag när jag nu är fullgången! 40 veckor är avklarade, dock ingen liten bebbe ännu. Hehe jag känner mig stor som ett hus men min mage är ju faktiskt inte speciellt stor. Nåja hursom hellst så kan det här vara de sista bilderna som tas på min bebismage. Och det var tur att jag fick en kommentar om att lägga ut bilder på magen för annars hade jag glömt bort att ta bilder på den nu på slutet. Och det hade nog känts lite tråkigt sen i efterhand. Så då kan jag ju dela med mig utav bilderna då :) Titta och njut ;)
Sååå lång dag!
Selma har fått för sig att hon skall väcka mig tidigt på morgnarna genom att ge mig en ordentlig puss och sedan gå och lägga sig igen. Detta är inte så jätte uppskattat hos mig eftersom min sömn inte är den bästa ändå. Imorse kom hon första gången halv sju, sen halv åtta och till sist halv nio. Men då ville hon gå ut. Och eftersom jag kände mig ganska pigg så klädde jag på mig, vilket hon tyckte tog alldeles för lång tid så hon hämtade sitt koppel och visade det för mig haha. Sen tog vi en skön morgonpromenad. Jag hade dock super ont när jag gick men det var det värt för jag kände mig som en helt ny människa när jag kom in.
Men tro mig det här har varit den längsta dagen i mitt liv. Jag skojar inte om den saken. Klockan är bara halv åtta och den här dagen har varat i en evighet. Jag har verkligen fått kämpa med att hålla mig sysselsatt, för skulle jag inte ha gjort något så skulle jag förmodligen ha rivit håret av mig och klättrat på väggarna!
Jag har plockat bort ALLA julsaker, något som jag inte trodde att jag skulle göra fören i februari. Men jag var tvungen att få nått att göra. Jag har städat grundligt och bytt gardiner i köket. Men det känns inte så sorgligt som jag trodde att det skulle göra när jag tog bort julsakerna för det blev faktiskt riktigt fint här hemma! Jag har plågat mig själv och gått en långprommenad med Selma. Vilket jag snart måste göra igen, uuh jobbigt! Och nu tänkte jag starta en tvättmaskin. Ujuj va effektiv man kan bli när man måste fördriva tiden med något! Men jag känner mig faktiskt en aning deppig över att min bebis inte kommit än :(
Fjortonde januari = beräknad födsel
Först måste jag bara börja med att gratta Maria, min kära vän som fyller 39 år idag och bullen som fyller 20. Grattis till er mina vänner!
Jaa idag är dagen här, dagen som vi väntat på i hela 9 månader nu. I somras trodde jag aldrig att den skulle komma och nu är jag redan här. Ojoj så fort det har gått egentligen! Även fast min graviditet har varit pissjobbig så har tiden bara skenat fram alltså. I natt måste det ha varit förvärkar som jag hade, det kan inte ha varit något annat. Men idag har jag inte kännt något alls, förutom att jag mår lite extra illa. Och förstås min ömma rygg och trycket neråt. Det känns tråkigt, jag vill ju att bebisen skall komma nu. Meeen vem vet, det kan ju sätta igång närsom hellst! Jag hoppas att det inte tänker dröja allt för många dagar till nu... För kommer jag bli tvungen att gå många dagar över tiden så känner jag på mig att min positiva inställning och känsla kommer tyna bort. Och det vill jag verkligen inte, jag behöver den för att våga ta mig igenom den kommande förlossningen. Men den har ju några timmar på sig ännu, innan den beräknade dagen är över ;) Jag håller mina tummar!
Jaa idag är dagen här, dagen som vi väntat på i hela 9 månader nu. I somras trodde jag aldrig att den skulle komma och nu är jag redan här. Ojoj så fort det har gått egentligen! Även fast min graviditet har varit pissjobbig så har tiden bara skenat fram alltså. I natt måste det ha varit förvärkar som jag hade, det kan inte ha varit något annat. Men idag har jag inte kännt något alls, förutom att jag mår lite extra illa. Och förstås min ömma rygg och trycket neråt. Det känns tråkigt, jag vill ju att bebisen skall komma nu. Meeen vem vet, det kan ju sätta igång närsom hellst! Jag hoppas att det inte tänker dröja allt för många dagar till nu... För kommer jag bli tvungen att gå många dagar över tiden så känner jag på mig att min positiva inställning och känsla kommer tyna bort. Och det vill jag verkligen inte, jag behöver den för att våga ta mig igenom den kommande förlossningen. Men den har ju några timmar på sig ännu, innan den beräknade dagen är över ;) Jag håller mina tummar!
Cigaretter har en enorm kraft
När jag fick reda på att jag var gravid så bestämde jag mig för att jag skulle sluta röka. Alla har ju hört att det skadar ditt barn om du röker under graviditet och när du ammar. Så jag lyckades faktiskt med det. Från det att jag fick reda på att jag var gravid tills jag tog mitt sista bloss så tog det 6 dagar. Och under dessa 6 dagar så rökte jag sammanlagt sju och en halv cigg. Hur kan jag veta det? Jo men jag tänkte på skoj se hur svårt det egentligen var att sluta så jag skrev ner allt. Men det var svårt, skitsvårt rent ut sagt. Det kanske inte verkar så med tanke på att jag inte rökte så många cigaretter, men icke. Det var fruktasvärt att behöva ge upp tobaken. Det kändes i princip som att överge sin bästa vän!
Jag har varit rökfri i 8 månader men senast idag så hade jag ett fruktansvärt cigg sug. Det kommer bara ibland, väldigt sällan faktiskt men när det väl kommer så är det enormt. Men man är ju förståss stark och står emot det. Jag tänker ju på mitt barn men det är rätt fascinerande att man fortfarande efter så många månader kan känna sig sugen på en cigarett, att man fortfarande kan känna smaken. Det är inte mycket som jag kommer ihåg så tydligt hur det smakar som en cigg.
Men det beror kanske på att ciggen alltid var lösningen. Var jag ledsen så rökte jag, hade jag tråkigt så rökte jag, ja i princip hela tiden så fanns den där i mungipan. Var jag i stallet så var den alltid där. Och deffinitivt om jag var arg eller förbannad, det var som en flykt från allt jobbigt. Men jag är grymt stolt över att ha slutat och jag tänker inte börja igen när jag slutat amma. Eller ja det är väl svårt att säga nu men förhoppningsvis ska jag vara så stark att jag lyckas stå emot!
Jag har varit rökfri i 8 månader men senast idag så hade jag ett fruktansvärt cigg sug. Det kommer bara ibland, väldigt sällan faktiskt men när det väl kommer så är det enormt. Men man är ju förståss stark och står emot det. Jag tänker ju på mitt barn men det är rätt fascinerande att man fortfarande efter så många månader kan känna sig sugen på en cigarett, att man fortfarande kan känna smaken. Det är inte mycket som jag kommer ihåg så tydligt hur det smakar som en cigg.
Men det beror kanske på att ciggen alltid var lösningen. Var jag ledsen så rökte jag, hade jag tråkigt så rökte jag, ja i princip hela tiden så fanns den där i mungipan. Var jag i stallet så var den alltid där. Och deffinitivt om jag var arg eller förbannad, det var som en flykt från allt jobbigt. Men jag är grymt stolt över att ha slutat och jag tänker inte börja igen när jag slutat amma. Eller ja det är väl svårt att säga nu men förhoppningsvis ska jag vara så stark att jag lyckas stå emot!
Skrämmande människa!
Igår hade jag det högsta besökar antalet på länge! Nämligen 287 stycken och det var ju kul att se eftersom jag har haft en liten svacka och förlorat en del utav mina läsare. Men det är kul att vara igång igen! I´m on fire ;) Hoppas att det håller i sig nu bara.
Jag var just med om något riktigt obehagligt när jag var ut och gick med Selma. Det är ganska mörkt här runt omkring, även fast gatubelysningen är på så är det sådär oroväckande mörkt. Men vi kom iaf gående och vid ett utav dom mörkare partierna (några lampor lyser inte) så ser jag en bil. Den står parkerad i en backe med bara parkeringljusen på. I den backen skulle ju förstås upp, jippi. I bilen sitter en man som jag först inte såg men nog anade att var där eftersom lycktorna var på. Han satt och lyssnade på radio och råstirrade på oss när vi gick förbi. Vanligtvis när Selma skäller säger jag åt henne att sluta men hon blev lika rädd som jag för bilmannen. Så jag drog in henne så hon gick brevid mig men jag lät henne skälla, det kändes tryggare så. Vi ökade tempot och skyndade oss hem. Nu vet jag om själv att jag är extemt rädd för allt och ofta drar felaktiga slutsattser. Men man blir ju en aning misstänksam när det sitter en ensam man i en bil i en mörk backe med bara parkeringsljus på en kväll som den här när småbarn springer runt utomhus. Jag fick verkligen obehagskänslor av att gå förbi honom! Usch, snuskgubbar!
Jag var just med om något riktigt obehagligt när jag var ut och gick med Selma. Det är ganska mörkt här runt omkring, även fast gatubelysningen är på så är det sådär oroväckande mörkt. Men vi kom iaf gående och vid ett utav dom mörkare partierna (några lampor lyser inte) så ser jag en bil. Den står parkerad i en backe med bara parkeringljusen på. I den backen skulle ju förstås upp, jippi. I bilen sitter en man som jag först inte såg men nog anade att var där eftersom lycktorna var på. Han satt och lyssnade på radio och råstirrade på oss när vi gick förbi. Vanligtvis när Selma skäller säger jag åt henne att sluta men hon blev lika rädd som jag för bilmannen. Så jag drog in henne så hon gick brevid mig men jag lät henne skälla, det kändes tryggare så. Vi ökade tempot och skyndade oss hem. Nu vet jag om själv att jag är extemt rädd för allt och ofta drar felaktiga slutsattser. Men man blir ju en aning misstänksam när det sitter en ensam man i en bil i en mörk backe med bara parkeringsljus på en kväll som den här när småbarn springer runt utomhus. Jag fick verkligen obehagskänslor av att gå förbi honom! Usch, snuskgubbar!
Utsopar dagen är här!
Idag är det tjugondag (knut) jul. Och här på Åland betyder det att alla barn klär ut sig och springer runt och knackar dörr för att sopa ut julen hos folk. Ja det är väl kanske inte riktigt så att dom går in hos folk och börjar fixa och dona. Men dom står så söta och gulliga på trappan och säger; tjugondaknut sopas julen ut! Och för det så får dom lite godis som tack!
Haha gud jag kommer ihåg när jag var liten och vi skulle ut, det var den här dagen man såg mest fram emot efter julafton. Det var liksom julafton som var efterlängtat och så utsopar dagen för då fick man en massa godis! Det var så roligt att få klä ut sig och gå runt och knacka dörr. Vi bodde inne i stan när vi var små, så varje år var polisstationen och bussplans kiosken säkra kort som alltid besöktes! Och alla gamla tanter blev så glada när dom fick besök. Hos vissa fick man ju dock bara en mandarin eller liknande. Haha jag kommer ihåg hur man gick därifrån och diskuterade sin besvikelse, otacksamma ungar ;). Det är något jag alltid kommer att minnas från min barndom! Och jag hoppas att vårat barn kommer uppskatta det lika mycket som jag gjorde/gör.
Jag skäms faktiskt lite för jag kom just på att det var idag som barnen går runt. Min bil är trasig så jag kommer inte till mattssons på något sätt för att gå funkar inte så jag kan inte köpa hem något godis. Men jag har funderat lite och vi har ju miljontals med chipspåsar hemma så jag funderar på att göra i ordning lite sånt i små påsar istället och ge. Om det kommer några utsopare vill säga, det är ju inte heller säkert. Men det kan ju vara bra att ha, jag vill inte vara en av dom som man själv hatade när man var liten. En sån som sa "oj nää allt är redan slut". Säääkert, snåljåpar! Men jag hoppas att det kommer någon iaf, dom är alltid så söta småbarnen :)
Haha gud jag kommer ihåg när jag var liten och vi skulle ut, det var den här dagen man såg mest fram emot efter julafton. Det var liksom julafton som var efterlängtat och så utsopar dagen för då fick man en massa godis! Det var så roligt att få klä ut sig och gå runt och knacka dörr. Vi bodde inne i stan när vi var små, så varje år var polisstationen och bussplans kiosken säkra kort som alltid besöktes! Och alla gamla tanter blev så glada när dom fick besök. Hos vissa fick man ju dock bara en mandarin eller liknande. Haha jag kommer ihåg hur man gick därifrån och diskuterade sin besvikelse, otacksamma ungar ;). Det är något jag alltid kommer att minnas från min barndom! Och jag hoppas att vårat barn kommer uppskatta det lika mycket som jag gjorde/gör.
Jag skäms faktiskt lite för jag kom just på att det var idag som barnen går runt. Min bil är trasig så jag kommer inte till mattssons på något sätt för att gå funkar inte så jag kan inte köpa hem något godis. Men jag har funderat lite och vi har ju miljontals med chipspåsar hemma så jag funderar på att göra i ordning lite sånt i små påsar istället och ge. Om det kommer några utsopare vill säga, det är ju inte heller säkert. Men det kan ju vara bra att ha, jag vill inte vara en av dom som man själv hatade när man var liten. En sån som sa "oj nää allt är redan slut". Säääkert, snåljåpar! Men jag hoppas att det kommer någon iaf, dom är alltid så söta småbarnen :)
Mammapenning & amningsbh
Innan jag skriver något annat så tänkte jag svara på Sofi´s kommentar :)
- Jag håller helt och hållet med dig om det du skrev om vem en morfar är! Skulle inte ha kunnat skriva det bättre själv! Det var det vettigaste någon skrivit på länge... Så tack för den kommentaren Sofi! :)
Idag fick jag äntligen den efterlängtade mammapenningen. Skööönt med lite money on the bank så man kan få känna sig lite rik. Även fast det bara varar för en liten stund. Räkningarna tar över mitt liv, usch! Nåja jag skall inte klaga, det är ganska bra utbetalning för att vara från FPA om man säger så. Mer än så tänker jag inte skriva, vill ju inte att folk ska börja göra sina egna tolkningar igen. Höhö!
Så idag har vi varit in till stan, jag var till kappahl och köpte mig en amningsbh. Meeen fy vilken besvikelse alltså!! Dom hade två modeller i svart eller vitt och dom var skiiit fula och obekväma! Bläää för kappahls amningsbh utbud! Det blir helt klart att åka på bh-jakt när vi åker till Sverige sen för den som jag köpte idag är deffinitivt inget jag kommer gilla att använda! Dessutom var det ju nått av det mest osexiga jag sett alltså! "Heeej jag använder min 98 åriga gammelfarmors bh" typ, yeeah!!! Haha! Nåja det får vällan duga i början, måste ju ha en så är det ju bara.. Dom här vanliga bh:arna börjar bli gaaanska så obekväma att använda dom också. Vill inte komma till bb och behöva använda sånna sen när bebisen har kommit!
Ujuj vad det är mycket att tänka på...
Tack ♥
Jag vill bara säga tack för alla snälla och uppiggande kommentarer som ni skickar dom värmer mer än ni kan ana! Och tro mig dom behövs verkligen just nu så jag orkar hålla modet uppe. Så tusen tack kramar till er alla. Skönt att det är så pass många på min sida och stöttar mig! Mycket kärlek till er ♥
En alldeles tom blick!
Nu har Jesper åkt på jobb, han jobbar kväll. Det känns lite jobbigt att han är borta när jag inte mår så bra. Men jag behöver ju bara ringa om något händer så är han ju hemma inom en kvart, men endå! Även denna natt har varit i princip sömnlös och min tygg känns ännu mer öm idag. Jag tog en lååång varm dusch imorse för att lindra det ömma, det hjälpte en stund och nu är den lika öm som innan. Jag skulle vilja ha ett badkar för då skulle jag kunna spendera hela dagarna i det!
Jag känner mig så fruktansvärt trött idag, det kan nog bero på gårdagens lilla kommentar. Ja även pga att jag inte får sova. Men nu när ilskan har lagt sig lite så kommer tröttheten smygandes! Det är fan förjävligt att man aldrig kan få vara ifred, att man aldrig kan få en lugn stund! Jag har 2 dagar kvar till beräknad födsel och då ska folk börja nojsa. Och dessutom om saker som dom inte har att göra med överhuvudtaget!! Ja är det inte det ena så är det det andra! Jag blir så trött, hur är det meningen att man skall orka med allt! Jag längtar tills bebisen kommer så vi kan åka över till mamma, jag känner att jag behöver få träffa henne nu!
Jag förstår inte vad folk tror att dom tjänar på att lägga sig i "morfar frågan". Min pappa har inte visat något som hellst intresse i att jag är gravid eller att han skulle bli morfar. Jag har inte hört av honom sen maj, så varför nojsa om hans "rätt till att vara morfar". Han skiter endå i vilket! När jag berättade det för honom så fick jag till svar att jag nog borde tänka över mitt val ett par gånger till för jag skulle nog inte klara av det. Och sen kunde jag ju inte veta om Jesper stannar kvar. Risken fanns ju att jag skulle bli ensam, vi är ju så unga. MEN ALLA KILLAR BETER SIG INTE SOM MIN PAPPA!!!! Killar med lite förstånd överger inte sina gravida tjejer och deras ofödda barn. Men det förstår förmodligen inte han eller den jävla idioten som var tvungen att kommentera denna lilla klyftiga kommentar igår. Faaaan nu blir jag förbannad igen! Att folk måste lägga sig i saker som dom inte har med att göra!!! MORR!!
Fredrik blir en ypperlig morfar till vårat barn precis så som Janne blir en ypperlig farfar! :)
Jag känner mig så fruktansvärt trött idag, det kan nog bero på gårdagens lilla kommentar. Ja även pga att jag inte får sova. Men nu när ilskan har lagt sig lite så kommer tröttheten smygandes! Det är fan förjävligt att man aldrig kan få vara ifred, att man aldrig kan få en lugn stund! Jag har 2 dagar kvar till beräknad födsel och då ska folk börja nojsa. Och dessutom om saker som dom inte har att göra med överhuvudtaget!! Ja är det inte det ena så är det det andra! Jag blir så trött, hur är det meningen att man skall orka med allt! Jag längtar tills bebisen kommer så vi kan åka över till mamma, jag känner att jag behöver få träffa henne nu!
Jag förstår inte vad folk tror att dom tjänar på att lägga sig i "morfar frågan". Min pappa har inte visat något som hellst intresse i att jag är gravid eller att han skulle bli morfar. Jag har inte hört av honom sen maj, så varför nojsa om hans "rätt till att vara morfar". Han skiter endå i vilket! När jag berättade det för honom så fick jag till svar att jag nog borde tänka över mitt val ett par gånger till för jag skulle nog inte klara av det. Och sen kunde jag ju inte veta om Jesper stannar kvar. Risken fanns ju att jag skulle bli ensam, vi är ju så unga. MEN ALLA KILLAR BETER SIG INTE SOM MIN PAPPA!!!! Killar med lite förstånd överger inte sina gravida tjejer och deras ofödda barn. Men det förstår förmodligen inte han eller den jävla idioten som var tvungen att kommentera denna lilla klyftiga kommentar igår. Faaaan nu blir jag förbannad igen! Att folk måste lägga sig i saker som dom inte har med att göra!!! MORR!!
Fredrik blir en ypperlig morfar till vårat barn precis så som Janne blir en ypperlig farfar! :)
Jävla idioter är det enda jag kan säga!
Okej nu är jag extremt irriterad! Jag hade fått en kommentar på ett gammalt inlägg, denna kommentar har självklart raderats och den var även skickad från en modig person som kallar sig för "anonym". Men bara för att jag raderade den så betyder det inte att jag inte tänker dela med mig utav den!
"Hur kan du skriva "snart blir ni mormor och morfar?" Fredrik är ju inte din pappa, det är Clabbe och ingen annan. Tycker du inte att du är jävligt orättvis och elak som utesluter din pappa ur ditt barns liv. Han borde ha rätt att få bli kallad morfar eftersom det är det han är!"
Sånt här får mig att se rött! För det första ska du komma med en sådan anklagelse så lämna då för fan ut ditt namn och för det andra så har du ju då förmodligen bara hört hans sida av historien. Du har ingen aning om vad du snackar om över huvudtaget! Och nu jävlar skiter jag i om vad folk tycker om det jag kommer att skriva. Jag skiter i om pappa eller någon annan från den sidan av släkten läser det här och tar illa upp för nu har jag fått nog!!
Min biologiska pappa, för det är det enda han är. Juridiskt sätt så är han inte det, han har i alla år vägrat ta tillbaka adoptionen. Det är något jag idag faktiskt skiter fullständigt i men det har sårat mig enormt tidigare! Så egentligen så är det ju då min adoptivpappa som skulle vara morfar till mitt barn. Men han är en person som ALDRIG kommer att få komma i närheten av barnet, men det vet han nog om så han förväntar sig förmodligen inget annat heller!
Men åter till min pappa! Han har under dom här 12 åren vi kännt varandra bara varit pappa när det har passat honom, när han har kännt för det. Han har även det problemet att han kan aldrig göra fel, det är alltid alla andra aldrig han! Jag slår vad om, eller jag vet för jag har fått höra saker han har sagt under min graviditet. Att han har ingen som hellst aning om varför jag är arg på han, han har ju inte gjort något. Det är jag som är oresonlig!
Först när jag fick börja höra dessa kommentarer så blev jag ledsen och förbannad och tro mig det dröjde inte länge innan folk började fråga om saker som han sagt. Men idag så tycker jag bara att allt är så jävla patetiskt och jag orkar inte bry mig! Han har aldrig någonsin bett om ursäkt för något under dom åren vi kännt varandra oavsätt om han har kläckt ur sig riktigt jävliga saker! Så jag anser INTE att jag är varken elak eller orättvis för att jag inte pratar med honom och för att jag säger att fredrik skall bli morfar! Om han nu anser att jag är elek så får han väl tycka det, jag skiter i vilket! Vill han vara morfar ska han fan få bevisa att han är värd det.
Fredrik däremot har i alla år behandlat mig som en dotter, han har ställt upp för mig dag som natt! Han är den enda pappaförebild jag har haft under min uppväxt! Han kom in i våra liv när jag var 10. Och fast vi inte har kommit överrens så har han endå ställt upp till 110% för mig! Jag har kunnat ringa mitt i natten och han har kommit som ett skott. Och han ser fram emot bebisen och jag kan säga att utav alla mina "pappor" så är han helt klart den som gör sig förtjänt av att kalla sig morfar! Och som jag sa tidigare, jag skiter i om folk tar illa upp för det jag har skrivit. Det är endast sanningen och jag är så grymt trött på att behöva försvara mig hela jävla tiden! Och jag är också JÄVLIGT trött på att behöva be om förlåtelse för något som jag inte gjort!!! Jag har massor som jag vill skriva men jag lyckas tyvärr inte få ut det i ord just nu så det här får räcka för tillfället! *MORR*
"Hur kan du skriva "snart blir ni mormor och morfar?" Fredrik är ju inte din pappa, det är Clabbe och ingen annan. Tycker du inte att du är jävligt orättvis och elak som utesluter din pappa ur ditt barns liv. Han borde ha rätt att få bli kallad morfar eftersom det är det han är!"
Sånt här får mig att se rött! För det första ska du komma med en sådan anklagelse så lämna då för fan ut ditt namn och för det andra så har du ju då förmodligen bara hört hans sida av historien. Du har ingen aning om vad du snackar om över huvudtaget! Och nu jävlar skiter jag i om vad folk tycker om det jag kommer att skriva. Jag skiter i om pappa eller någon annan från den sidan av släkten läser det här och tar illa upp för nu har jag fått nog!!
Min biologiska pappa, för det är det enda han är. Juridiskt sätt så är han inte det, han har i alla år vägrat ta tillbaka adoptionen. Det är något jag idag faktiskt skiter fullständigt i men det har sårat mig enormt tidigare! Så egentligen så är det ju då min adoptivpappa som skulle vara morfar till mitt barn. Men han är en person som ALDRIG kommer att få komma i närheten av barnet, men det vet han nog om så han förväntar sig förmodligen inget annat heller!
Men åter till min pappa! Han har under dom här 12 åren vi kännt varandra bara varit pappa när det har passat honom, när han har kännt för det. Han har även det problemet att han kan aldrig göra fel, det är alltid alla andra aldrig han! Jag slår vad om, eller jag vet för jag har fått höra saker han har sagt under min graviditet. Att han har ingen som hellst aning om varför jag är arg på han, han har ju inte gjort något. Det är jag som är oresonlig!
Först när jag fick börja höra dessa kommentarer så blev jag ledsen och förbannad och tro mig det dröjde inte länge innan folk började fråga om saker som han sagt. Men idag så tycker jag bara att allt är så jävla patetiskt och jag orkar inte bry mig! Han har aldrig någonsin bett om ursäkt för något under dom åren vi kännt varandra oavsätt om han har kläckt ur sig riktigt jävliga saker! Så jag anser INTE att jag är varken elak eller orättvis för att jag inte pratar med honom och för att jag säger att fredrik skall bli morfar! Om han nu anser att jag är elek så får han väl tycka det, jag skiter i vilket! Vill han vara morfar ska han fan få bevisa att han är värd det.
Fredrik däremot har i alla år behandlat mig som en dotter, han har ställt upp för mig dag som natt! Han är den enda pappaförebild jag har haft under min uppväxt! Han kom in i våra liv när jag var 10. Och fast vi inte har kommit överrens så har han endå ställt upp till 110% för mig! Jag har kunnat ringa mitt i natten och han har kommit som ett skott. Och han ser fram emot bebisen och jag kan säga att utav alla mina "pappor" så är han helt klart den som gör sig förtjänt av att kalla sig morfar! Och som jag sa tidigare, jag skiter i om folk tar illa upp för det jag har skrivit. Det är endast sanningen och jag är så grymt trött på att behöva försvara mig hela jävla tiden! Och jag är också JÄVLIGT trött på att behöva be om förlåtelse för något som jag inte gjort!!! Jag har massor som jag vill skriva men jag lyckas tyvärr inte få ut det i ord just nu så det här får räcka för tillfället! *MORR*
Sömnlösa Jennifer!
Natten var fruktansvärd! Usch hur jag har plågats. Det finns inte längre en enda ställning som jag kan ligga i. Ligger jag på sida tar det högst 5 minuter så har sidan domnat bort och hela mitt bäcken bara ilar utav smärta och att vända sig tar säkert 2 minuter. Och så samma sak igen, 5 minuter och hela sidan är bort domnad. Det är förjävligt! Och försöker jag ligga på rygg så kan jag inte andas och jag känner hur svimningsattacken är nära! Och på mage är ju som ni alla förstår helt omöjligt. Så nattens sömn har varit i princip noll, jag har kollat på klockan varje halvtimme. Så jag har inte fått någon ordentlig sömn utan bara små snuttar!
Och det känns verkligen inte bra idag, mina ögon hänger i knävecken och jag kan knappt gå! Det trycker på riktigt ordentligt neråt och jag får ta mig fram med myrsteg. Tack och lov att jag inte har något viktigt att göra idag! Jag känner riktigt hur bebisen är där och bökar för det bara ilar till och det gör faktiskt riktigt ont! Till på det så känns det som om jag ska spy varje gång det händer. Guuuud säg att det här är ett tecken på att allt snart skall sätta igång, jag orkar inte mer! Det känns som jag skulle ha mjölksyra i hela kroppen, så slut är jag! Min rygg är så öm att inte ens värmedynan hjälper på den just nu. Snälla låt mig få the baby snart!
Och det känns verkligen inte bra idag, mina ögon hänger i knävecken och jag kan knappt gå! Det trycker på riktigt ordentligt neråt och jag får ta mig fram med myrsteg. Tack och lov att jag inte har något viktigt att göra idag! Jag känner riktigt hur bebisen är där och bökar för det bara ilar till och det gör faktiskt riktigt ont! Till på det så känns det som om jag ska spy varje gång det händer. Guuuud säg att det här är ett tecken på att allt snart skall sätta igång, jag orkar inte mer! Det känns som jag skulle ha mjölksyra i hela kroppen, så slut är jag! Min rygg är så öm att inte ens värmedynan hjälper på den just nu. Snälla låt mig få the baby snart!
Nyttighetskommitén
Ikväll har jag självklart tittat på körslaget som den tv-nörd jag är. Men en sak var inte sig lik! Neeej istället för att vi hade en massa chips och godis framme som vi gluffsade i oss så hade vi grönsaker och dipp. Och fyfan va gott det var!!! Jag känner mig faktiskt riktigt äcklad när jag tänker på chips. Jag fattar inte varför man inte äter grönsaker och dipp oftare. Det skall det bli ändring på i detta hushåll, det är ett som är säkert iaf! Vi har även båda två fått upp ögonen för frukt nu på sistone! Det är ju hur gott som hellst att ta en mandarin eller ett äppel efter middagen.
Det kanske inte bara är ett vuxnare och mer ansvarsfullt liv som infunnit sig hos oss utan även ett nyttigare?!? Hur bra är inte det ;) Jag tror jag gillar det eller iaf för ett tag så tror jag att jag ska gilla det!
Det kanske inte bara är ett vuxnare och mer ansvarsfullt liv som infunnit sig hos oss utan även ett nyttigare?!? Hur bra är inte det ;) Jag tror jag gillar det eller iaf för ett tag så tror jag att jag ska gilla det!
Mycket goda nyheter!
Wiiee jag är mycket lycklig just nu!
Idag så messade mamma och frågade om jag ville åka skidor den 19-23 april. Och mitt svar var ju självklart JAAA! Jag har ju känt mig ganska ledsen över att dom skall åka upp till Vemdalen imorgon. Eller ja mamma åker väl inte med pga valparna som dom har hemma. Men skidresan med familjen har liksom varit årets höjdpunkt och att inte kunna följa med har varit ledsamt. Så det sms:et var verkligen ett underbart sms! Och då är ju bebisen cirkus 3 månader så det borde ju inte vara några problem att spendera ett par timmar i backen. Wiiieee, jag kan knappt vänta! Jag älskar att åka skidor, man känner sig så fri när man får slänga sig ner för backen! Och nu kommenterade hon just att allt var bokat! Så den 19 april bär det av till Vemdalen för några dagars underbart åkande!!! Vemdalen är ett nytt ställe för mig dessutom så man kommer få möjligheten att utforska nya backar, wounderful! Hoppas att Jesper kan följa med bara, skulle vara trist om han inte kan! Jag ska hålla mina tummar!
3 månader går fort, jag kan inte slut le :)
Idag så messade mamma och frågade om jag ville åka skidor den 19-23 april. Och mitt svar var ju självklart JAAA! Jag har ju känt mig ganska ledsen över att dom skall åka upp till Vemdalen imorgon. Eller ja mamma åker väl inte med pga valparna som dom har hemma. Men skidresan med familjen har liksom varit årets höjdpunkt och att inte kunna följa med har varit ledsamt. Så det sms:et var verkligen ett underbart sms! Och då är ju bebisen cirkus 3 månader så det borde ju inte vara några problem att spendera ett par timmar i backen. Wiiieee, jag kan knappt vänta! Jag älskar att åka skidor, man känner sig så fri när man får slänga sig ner för backen! Och nu kommenterade hon just att allt var bokat! Så den 19 april bär det av till Vemdalen för några dagars underbart åkande!!! Vemdalen är ett nytt ställe för mig dessutom så man kommer få möjligheten att utforska nya backar, wounderful! Hoppas att Jesper kan följa med bara, skulle vara trist om han inte kan! Jag ska hålla mina tummar!
3 månader går fort, jag kan inte slut le :)
Det heliga datumet
Idag har jag bara fyra dagar kvar tills den beräknade födseln, alltså den 14:de januari. Och lyckan som finns i kroppen är nu enorm, för varje dag som går kommer man ett steg närmare sin bebis. Men samtidigt så blir man allt mer deppig för tanken på att man nog kanske blir tvungen att gå över tiden blir mer verklig. Och det är ju inget man vill, man vill ju få träffa sitt barn tills det var beräknat. Och egentligen är det ju inget att bli deppig över, man kan ju inte säga säkert att den skall komma ett visst datum... Men datumet blir en slags besatthet, det ettsar sig fast huvudet och blir det enda man kan fokusera på nu på slutet. Ja så är det iaf för mig! Det var som hon på rådgivningen sa i torsdags; dom borde plussa på två veckor utan att man får veta något när man är på inskrivning. Men det skulle ju aldrig funka för folk har sådan koll nuförtiden på när sista mensen var och när det skulle bli beräknat. Och det visste ju hon också, men det skulle ju inte leda till lika mycket besvikelse. För chansen/risken att gå över tiden skulle ju inte bli lika stor. Så personligen gillade jag hennes sätt att tänka.
Sen har jag tänkt på en annan sak som läkare/barnmorskor INTE borde få säga! Det är att säga till en gravid att "du kommer nog inte gå över tiden iaf". Det borde vara lag på att den kommentaren inte skall få lämna en läkares mun. För det om nått ger ju en förhoppningar. Säger en läkare en sån sak så är det ju självklart att man då blir säker på att man inte ska gå över, för dom kan ju sånt där. Dom vet ju vad dom pratar om. Hmm nåja oavsätt hur det går så får man ju för eller senare träffa sin bebis, men väntan är så lång på slutet!
Idag är det iof ovanligt oroligt och känsligt där inne i magen och trycket är stort igen, så vem vet min väntan kanske snart är över. Det skulle vara skönt :)
Sen har jag tänkt på en annan sak som läkare/barnmorskor INTE borde få säga! Det är att säga till en gravid att "du kommer nog inte gå över tiden iaf". Det borde vara lag på att den kommentaren inte skall få lämna en läkares mun. För det om nått ger ju en förhoppningar. Säger en läkare en sån sak så är det ju självklart att man då blir säker på att man inte ska gå över, för dom kan ju sånt där. Dom vet ju vad dom pratar om. Hmm nåja oavsätt hur det går så får man ju för eller senare träffa sin bebis, men väntan är så lång på slutet!
Idag är det iof ovanligt oroligt och känsligt där inne i magen och trycket är stort igen, så vem vet min väntan kanske snart är över. Det skulle vara skönt :)
Äntligen, som jag har väntat!
Jaha då var äntligen Let´s dance igång! Jag har verkligen längtat efter det, det är ett utav sveriges bästa underhållningsprogram. Och Tony Irving är verkligen pricken över i:et! Många utav deltagarna var faktiskt riktigt bra, långt över förväntningarna. Men mest måste jag säga att Morgan Alling och Magnus Samuelsson imponerade. Dom kunde verkligen det där med att dansa! Sorgligt nog så var inte Hasse Aro riktigt så bra som jag hoppats på, men han hinner väl bli får vi hoppas. Jag hade ju liksom bestämt mig innan programmet drog igång att jag skall hålla lite extra på honom, så jag skall hålla mina tummar. Han var ju iaf inte en utav dom som har fått minst röster ikväll och det är ett plus. Jag längtar redan tills nästa fredag så jag får se vem som blir det första paret att lämna tävlingen. Personligen så tycker jag att blondinbella eller Kitty skall åka. Båda dessa brudar har röster som bara skär i huvudet och blondinbella låter ju så falsk som man bara kan göra, neeej usch! Tur att båda dom två hade fått minst röster ikväll, vi får väl bara hoppas att dom gör lika dåligt ifrån sig nästa vecka också! Höhö! Skadeglädje.
Hur som hellst är jag extremt glad över att tävlingen äntligen dragit igång, fredagskvällarna är räddade!
Hur som hellst är jag extremt glad över att tävlingen äntligen dragit igång, fredagskvällarna är räddade!
Allmän egendom?
Usch idag hände en sån där sak som jag trott att jag skulle slippa råka ut för. Ni vet hur folk verkar tro att gravida kvinnor är någon slags allmän egendom, att det är okej att ta en gravid på magen hursom hellst. Jag har faktiskt inte råkat ut för det innan, eller jo men då var det Jespers jobbarkompis så jag blev inte så chockad. Men idag så var jag som hastigast in på Mattssons för att köpa flingor och en påse snask till kvällens let´s dance. När det helt plötsligt kommer fram två kvinnor i 55 års åldern och bara stoppar handen på min mage. Ni kan ju tro att jag blev chockad, jag visste inte vad jag skulle göra så ställd blev jag. Dom kläckte ur sig; åååh sån söt liten magen jag kommer ihåg när jag var gravid. Usch jag sa inget utan tog mina flingor och skyndade mig till kassan.
Alltså hur i hela fridens namn tänker folk när dom gör en sådan sak? Jag blir riktigt upprörd när jag tänker på det. Har man minsta lilla vett i huvudet så borde man väl veta att man inte kan göra så!!! Man går ju inte fram till en överviktig person och klappar den på magen, så vad ger folk rätten att tro att det är okej att göra så på en gravid kvinna? Aaaah nu i efterhand är jag så irriterad på mig själv för att jag inte tog mig i kragen och frågade vad fan dom höll på med!!! Folk har verkligen ingen skam i kroppen. Herregud inte ens Nina har kännt på min mage före på julafton och då är hon farmor till barnet som växer där inne. Neeej usch det där vill jag aldrig uppleva igen! Ingen gravid borde behöva uppleva det, det är faktiskt mycket kränkande. Man är INGEN allmän egendom bara för att man har en bebismage, så det så! En smocka över mulen är vad sånna människor borde få! MORR!
Alltså hur i hela fridens namn tänker folk när dom gör en sådan sak? Jag blir riktigt upprörd när jag tänker på det. Har man minsta lilla vett i huvudet så borde man väl veta att man inte kan göra så!!! Man går ju inte fram till en överviktig person och klappar den på magen, så vad ger folk rätten att tro att det är okej att göra så på en gravid kvinna? Aaaah nu i efterhand är jag så irriterad på mig själv för att jag inte tog mig i kragen och frågade vad fan dom höll på med!!! Folk har verkligen ingen skam i kroppen. Herregud inte ens Nina har kännt på min mage före på julafton och då är hon farmor till barnet som växer där inne. Neeej usch det där vill jag aldrig uppleva igen! Ingen gravid borde behöva uppleva det, det är faktiskt mycket kränkande. Man är INGEN allmän egendom bara för att man har en bebismage, så det så! En smocka över mulen är vad sånna människor borde få! MORR!
Japp nu kommer det!
Usch jag håller nog faktiskt på att bli sjuk på riktigt. Jag har inte lust med det, vanligtvis stör det mig inte så mycket för jag gillar att bli uppassad. Men nu funkar det inte! Under dagen har jag blivit allt mer hänging. Illamåendet sitter som ett lock i halsen känns det som, huvudvärken gör sig allt mer påmind och tröttheten blir allt intensivare. Jag fryser som fan och har bosatt mig i min fleecefilt. Näsan rinner, öronen värker och ögonen kliar, inte ens mitt te hjälper mig längre! Och då är det inte bra. Detta kommer nog sluta med att jag snart är sängliggande. Kul om man skulle behöva klämma ut en unge då, det lär man ju ha kraft till. NOT! Faaan att man alltid skall lyckas bli sjuk i januari, denna månad måste ha en förbannelse över sig eller nått liknande. För det slår ta mig fan aldrig fel!
Någon som har en riktig dunderkur att dela med sig av?
Någon som har en riktig dunderkur att dela med sig av?
Rådgivningen
Jaaa imorse var jag till rådgivningen igen. Det blir en del springande där nu när man är i slutet utav graviditeten. Det händer ju så mycket med både bebisen och mig så det är vällan nödvändigt. Sen känns det ganska betryggande att få komma på kontroll så ofta även fast inget är eller känns fel, så är det endå skönt.
Så imorse klockan 10 var jag dit. Vi pratade om att jag nog mår som jag mår pga att bebisen nu har tryckt sig så pass långt ner, det brukar kunna resultera i att man blir lite illamående, snurrig och trött. Men det är för att det blir så trångt och en massa nerver kommer i kläm. Mitt blodtryck var en aning lågt, men som sagt jag känner mig väldigt trött så där har vi anledningen. Mitt HB har stigit upp till 105 vilket jag var riktigt glad att få höra! Får hoppas att det tänker fortsätta att stiga nu! Jag har även gått upp 300g i vikt. Bebisens hjärtljud var 136/minut. Det här är andra gången som det är under 140/minut så vem vet det kanske är en liten pojke som ligger där inne och jäser endå. Spännande! Och när hon mätte och kände hur den låg så kom det "Oj va långt ner den har sjunkit!" Så hon berättade att huvudet är riktigt långt nere och att det är ett bra tecken. Att den nog kan vilja börja ta sig ut snart! Men hon sa att jag inte skulle bli ledsen om jag skulle behöva gå över tiden, att det är vanligt att förstföderskor gör det. Och det vet jag ju om. Men hon hoppades att den tänkte komma snart för hon tycker synd om mig när jag har så tungt att andas. Det börjar ju bli en aning fullt där inne om man säger så! Men som hon sa, det har ju bara varit en massa bra tecken idag så vi håller tummarna för att en bebis kommer snart!
Jag kanske skall åka och sno Ninas pilatesboll, dom är ju bra att använda sig av har jag hört! Nu ska du ut ditt lilla troll ^^
Så imorse klockan 10 var jag dit. Vi pratade om att jag nog mår som jag mår pga att bebisen nu har tryckt sig så pass långt ner, det brukar kunna resultera i att man blir lite illamående, snurrig och trött. Men det är för att det blir så trångt och en massa nerver kommer i kläm. Mitt blodtryck var en aning lågt, men som sagt jag känner mig väldigt trött så där har vi anledningen. Mitt HB har stigit upp till 105 vilket jag var riktigt glad att få höra! Får hoppas att det tänker fortsätta att stiga nu! Jag har även gått upp 300g i vikt. Bebisens hjärtljud var 136/minut. Det här är andra gången som det är under 140/minut så vem vet det kanske är en liten pojke som ligger där inne och jäser endå. Spännande! Och när hon mätte och kände hur den låg så kom det "Oj va långt ner den har sjunkit!" Så hon berättade att huvudet är riktigt långt nere och att det är ett bra tecken. Att den nog kan vilja börja ta sig ut snart! Men hon sa att jag inte skulle bli ledsen om jag skulle behöva gå över tiden, att det är vanligt att förstföderskor gör det. Och det vet jag ju om. Men hon hoppades att den tänkte komma snart för hon tycker synd om mig när jag har så tungt att andas. Det börjar ju bli en aning fullt där inne om man säger så! Men som hon sa, det har ju bara varit en massa bra tecken idag så vi håller tummarna för att en bebis kommer snart!
Jag kanske skall åka och sno Ninas pilatesboll, dom är ju bra att använda sig av har jag hört! Nu ska du ut ditt lilla troll ^^
Grammisgalan bla.
Usch idag har jag varit så himla trött alltså, det är helt sjukt att man kan vara så trött. Hade jag kunnat så hade jag spenderat heeela dagen sovandes. Dom säger iofs på rådgivningen att den här sista tiden så gör sig kroppen redo inför amning. Då det kan bli många vakna nätter så måste man kunna sova när bebisen sover. Så jag antar väl att det är därför jag varit så trött då. Och att sova har ju alltid varit lite utav en favorit hobby hos mig så jag klagar inte över att behöva sova. Men det är jobbigt att man inte orkar hålla ögonen öppna när man måste vara vaken. Ujjujj!
Nåja ikväll har Jesper börjat jobba igen, sorgligt men nödvändigt! Men jag saknar honom redan och jag tycker inte om att behöva sova ensam. Jag har så svårt att sova utan honom.
Meeen jag har iaf spenderat min kväll framför teven och grammisgalan. Jag älskar att titta på sådana program, det är så kul att titta på hur snygga alla kändisar är! Och sen är det roligt att gissa vem som skall vinna vilket pris. Ett plus är ju när dom nominerade har hittat gratisbaren och sen ska upp på scenen och ta emot sitt pris. Kleerup var nog ganska berusad när han tog emot priset för årets nykomlig. Höhö, det är underhållning. Det bästa med hela galan var helt klart inledningen. Det var Takida som sjöng Curly Sue tillsammans med en gospel kör. Ojoj jag fick rysningar i hela kroppen, han har en sån mäktig röst! Men jag måste säga att de flesta priserna gick till rätt artister. Årets manliga artist var ju dock fruktansvärd!! Håkan Hellström, hur tänker folk?!? Han är en fruktansvärd människa att behöva lyssna på, han tar ju för fan inte en ton rätt heller. Nää usch det var nog den största missen denna kväll. Menmen det kan ju inte alltid bli bra ;) höhö! EMD vann årets låt, lite chockerande kanske. Jag hade nog trott och hoppats lite på Kleerup men Jennie let me love you går faktiskt att lyssna på den också! Det jag är mest glad över är att in flames vann en grammis! Galan var bra, punkt!
Till sist vill jag bara säga grattis på 2 månadersdagen gulle Kayleen ♥
Nåja ikväll har Jesper börjat jobba igen, sorgligt men nödvändigt! Men jag saknar honom redan och jag tycker inte om att behöva sova ensam. Jag har så svårt att sova utan honom.
Meeen jag har iaf spenderat min kväll framför teven och grammisgalan. Jag älskar att titta på sådana program, det är så kul att titta på hur snygga alla kändisar är! Och sen är det roligt att gissa vem som skall vinna vilket pris. Ett plus är ju när dom nominerade har hittat gratisbaren och sen ska upp på scenen och ta emot sitt pris. Kleerup var nog ganska berusad när han tog emot priset för årets nykomlig. Höhö, det är underhållning. Det bästa med hela galan var helt klart inledningen. Det var Takida som sjöng Curly Sue tillsammans med en gospel kör. Ojoj jag fick rysningar i hela kroppen, han har en sån mäktig röst! Men jag måste säga att de flesta priserna gick till rätt artister. Årets manliga artist var ju dock fruktansvärd!! Håkan Hellström, hur tänker folk?!? Han är en fruktansvärd människa att behöva lyssna på, han tar ju för fan inte en ton rätt heller. Nää usch det var nog den största missen denna kväll. Menmen det kan ju inte alltid bli bra ;) höhö! EMD vann årets låt, lite chockerande kanske. Jag hade nog trott och hoppats lite på Kleerup men Jennie let me love you går faktiskt att lyssna på den också! Det jag är mest glad över är att in flames vann en grammis! Galan var bra, punkt!
Till sist vill jag bara säga grattis på 2 månadersdagen gulle Kayleen ♥
Week 40 starts today ♥
Idag är det 39+0 det betyder alltså att jag har gått in i vecka 40, slutspurten är äntligen här. Så lilla bebis du har nu sju dagar på dig att ta dig ut! Och snälla du kan väl komma inom dessa sju dagar, jag skulle absolut inte vilja gå över tiden. Jag längtar ju så mycket efter dig nu och det gör Jesper också. Hmm egentligen känns det konstigt att säga att "jag längtar efter dig". Den är ju med mig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Men hursom hellst nu börjar väntan verkligen bli extremt jobbig. Ju närmare vi kommer desto tyngre blir dagarna att ta sig igenom. En dag känns som en hel evighet. Jaaa jag vet att jag skrivit det förut, men tro mig det här är en värre väntan än när man var liten och väntade på jultomten! Så ni får helt enkelt ta mitt tjatande och nojsande om den stillastående tiden!
Men det är inte bara väntan och längtan som gör det jobbigt. Nej magen börjar bli så pass tung att även den har en stor inverkan på hur jobbigt allting blir. Imorse var en riktigt jobbig morgon. Foglossningarna var utav den värre sorten och det bara ilade och sved så fort jag rörde mig, vilket resulterade i att jag helt enkelt fick ligga och plågas. Att försöka ta sig upp var i princip omöjligt, jag låg som en skalbagge på rygg... Helt hjälplös! Och när jag väl kommit upp så tog det nästan 1,5 timme innan jag kunde röra mig lite vettigt iaf. Och det slutar inte där, jag har en fruktansvärd värk i svanken. Ungefär sådär som när man ska få mens, då brukar det kunna börja värka i ryggslutet. Så ryggen känns som en enda stor böld! Och sen har jag skitont i mina smalben. Det känns som om någon tagit satts och sparkat allt vad dom orkat på smalbenen och det är inte heller en speciellt behaglig känsla kan jag lova. Och bebisen trycker neråt så ibland gör det så ont att jag bara skulle vilja gråta, skrika och slita håret av mig!
Det här med att vara gravid är verkligen ingen dans på rosor. Men iofs är jag väldigt övertygad om att det kommer ha varit värt det bara jag får hålla min lilla bebis. Men ibland är det bara så skönt att få klaga lite, då är bloggen en bra plats.
Klippa mig eller inte, det är frågan
Ujjujj jag skulle verkligen behöva klippa mig. Jag känner hur dåligt mitt hår mår för tillfället. Men det är inte så konstigt med tanke på att jag inte klippt mig på snart 5 månader. Skäms på mig, jag vet. Jag borde vara bättre på att vårda mitt hår än så, men så kommer snåljåpen i en fram och så anser jag att jag inte har råd att klippa sig. Och så låter jag det vara slitet och misshandlat istället. Illa Jennifer, illa. Egentligen borde jag ju ta mig i kragen och se om någon skulle ha tid att klippa mig nu innan bebisen skall komma för sen lär det ju bli ont om tid. Eller ja håret lär ju inte vara någon första prioritering iaf.
Så har jag suttit och funderat på om jag skall klippa det kort eller fortsätta odla långt. Aaaah jag blir knäpp... Det skulle ju vara hur skönt som hellst att ta bort allt hår och ha en snygg typ axel lång frisyr. Men samtidigt så gillar jag ju mitt långa hår och så blir jag sådär velig. Panikångesten kommer liksom krypandes, kommer jag ångra mig osv osv. Hmmm jag kanske borde skita i att klippa mig istället och vänta tills i sommar. Håret har ju blivit misshandlat förut så varför inte göra det igen. Och slippa denna ångest över hur jag skall göra?!?
Se nu, nu lyckas jag igen! Jag börjar fundera på en sak som aldrig leder till ett giltigt beslut utan bara uppmuntrar mig till mer tankar. Min hjärna överhettas!
Gudföräldrar..
Jag har fått frågan om vi har bestämt några gudföräldrar till bebisen än. Och jaa självklart har vi det. Det har faktiskt varit klart ganska länge och valet var egentligen inte spciellt svårt. Jaa en utav "platserna" var en aning jobbiga då det fanns 3 kandidater som jag kände att skulle ha varit precis lika bra. Men till slut så kom vi överens om en person och idag känns det mycket rätt! Vårat barn kommer att få 4 st gudföräldrar. Och jag tänkte avslöja dessa 4 idag. Alla har blivit tillfrågade och dom har också sagt ja allihop!
Gudmor nummer 1: Nadja Granlund, min syster. Hon var ett självklart val redan från första sekund. Hon står mig mycket nära och jag älskar henne obeskrivligt mycket och jag vet att jag alltid kan lita på henne till 110%. Och dessutom vet jag att hon kommer bli en perfekt gudmor/moster till bebisen, hon är underbar med barn! Så jag och Jesper är jätte glada över att hon vill ställa upp på det här, tack gulle gumman min ♥
Gudmor nummer 2: Lisette "Settan" Bergman, en utav mina bästa vänner. Det var den här platsen som jag tyckte var lite svår att välja, det fanns ju som sagt 2 andra som alternativ också. Men idag känns Settan också som det perfekta valet. Hon finns alltid vid min sida och hon är en utav världens bästa så självklart ska hon få bli gudmor till bebben. Så tack gumman för att även du ställer upp på det här! ♥
Gudfar nummer 1: Mats-Erik Sjögren, Jesper bästa polare. Han är en lustig filur och det var bestämt från Jespers sida redan innan jag blev gravid att han skulle bli gudfar åt Jespers barn. Och det har jag självklart inget emot. Mats-Erik är super snäll så jag är säker på att det blir bra! Tack Matte :)
Gudfar nummer 2: Joseph "Bullen" Berglund, en kompiiis. Han är en härlig kille men en hel del lustiga funderingar. Han är lite som Jesper så att han ska bli gudfar blir nog bara bra! Tack gullebullen :)
Jag känner att jag inte hade riktigt lika mycket att skriva om dom som ska bli gudfar, men det är lättare att skriva om tjejer! Hihi. Nåja nu vet ni iaf vilka dom "utvalda" är ;) så slipper ni ju fundera mera över den frågan. :)
Gudmor nummer 1: Nadja Granlund, min syster. Hon var ett självklart val redan från första sekund. Hon står mig mycket nära och jag älskar henne obeskrivligt mycket och jag vet att jag alltid kan lita på henne till 110%. Och dessutom vet jag att hon kommer bli en perfekt gudmor/moster till bebisen, hon är underbar med barn! Så jag och Jesper är jätte glada över att hon vill ställa upp på det här, tack gulle gumman min ♥
Gudmor nummer 2: Lisette "Settan" Bergman, en utav mina bästa vänner. Det var den här platsen som jag tyckte var lite svår att välja, det fanns ju som sagt 2 andra som alternativ också. Men idag känns Settan också som det perfekta valet. Hon finns alltid vid min sida och hon är en utav världens bästa så självklart ska hon få bli gudmor till bebben. Så tack gumman för att även du ställer upp på det här! ♥
Gudfar nummer 1: Mats-Erik Sjögren, Jesper bästa polare. Han är en lustig filur och det var bestämt från Jespers sida redan innan jag blev gravid att han skulle bli gudfar åt Jespers barn. Och det har jag självklart inget emot. Mats-Erik är super snäll så jag är säker på att det blir bra! Tack Matte :)
Gudfar nummer 2: Joseph "Bullen" Berglund, en kompiiis. Han är en härlig kille men en hel del lustiga funderingar. Han är lite som Jesper så att han ska bli gudfar blir nog bara bra! Tack gullebullen :)
Jag känner att jag inte hade riktigt lika mycket att skriva om dom som ska bli gudfar, men det är lättare att skriva om tjejer! Hihi. Nåja nu vet ni iaf vilka dom "utvalda" är ;) så slipper ni ju fundera mera över den frågan. :)
Gulle Settan ♥
Igår fyllde min ÄLSKADE vän Settan 20 år. Grattis till dig bästaste vän ♥
Så igår kväll var man bjuden till henne på födelsedagsfika. Hon hade varit så duktig och gjort både smörgåstårta och vanlig gräddtårta. Och smörgåstårtan var nått av det godaste jag ätit på länge, hon är verkligen en duktig kock min lilla Settan! Jag åkte dit till kl 18, det var meningen att Jesper också skulle med men han skulle iväg på annat sen iaf. Men han var snäll och skjutsade dit mig iaf så jag slapp köra själv!
Nåja vi åt tårta och snackade, det var en massa folk över. Men det är ju inte så konstigt hon blev ju trots allt stor flicka igår, hihi. Sen när alla började dra sig hemåt så var vi upp till stallet och hälsade på alla djuren. Och tusikens va söta dom är allihop :) Efter det gick vi ner till henne igen och la oss i hennes säng och bara snackade en massa skit. Och faaan va skönt det var!! Förut var jag alltid med Settan och nu blir det inte alls lika ofta. Det beror väl dock på att jag är gravid och inte orkar åka runt överallt. Men det var verkligen så härligt att bara ligga där med henne och snacka, precis som gamla goda tider. Det var bara kråkan som saknades! Fast istället hade vi ju sällskap av Bob, världens sötaste st bernhard! Men hursom hellst så hoppas jag att hon hade en toppen födelsedag! Jag älskar dig min underbara vän ♥
Så igår kväll var man bjuden till henne på födelsedagsfika. Hon hade varit så duktig och gjort både smörgåstårta och vanlig gräddtårta. Och smörgåstårtan var nått av det godaste jag ätit på länge, hon är verkligen en duktig kock min lilla Settan! Jag åkte dit till kl 18, det var meningen att Jesper också skulle med men han skulle iväg på annat sen iaf. Men han var snäll och skjutsade dit mig iaf så jag slapp köra själv!
Nåja vi åt tårta och snackade, det var en massa folk över. Men det är ju inte så konstigt hon blev ju trots allt stor flicka igår, hihi. Sen när alla började dra sig hemåt så var vi upp till stallet och hälsade på alla djuren. Och tusikens va söta dom är allihop :) Efter det gick vi ner till henne igen och la oss i hennes säng och bara snackade en massa skit. Och faaan va skönt det var!! Förut var jag alltid med Settan och nu blir det inte alls lika ofta. Det beror väl dock på att jag är gravid och inte orkar åka runt överallt. Men det var verkligen så härligt att bara ligga där med henne och snacka, precis som gamla goda tider. Det var bara kråkan som saknades! Fast istället hade vi ju sällskap av Bob, världens sötaste st bernhard! Men hursom hellst så hoppas jag att hon hade en toppen födelsedag! Jag älskar dig min underbara vän ♥
Vintermys valpar
Här om dagen så var jag och Jesper till emkarby för att gå över åkrarna med Selma. Men när vi skulle gå så var det en till liten filur som kände att han behövde få springa av sig lite. Så brorsan Ozzy fick också följa med och gud så kul de små valparna hade! Det var riktigt skojigt att se dom busa av sig ordentligt. Och Selma sov som en stock efter det, vilket är mycket uppskattat! Men här får ni lite bilder på dessa skönheter och deras lycka över att få springa lösa i det fria :)
Dom kan vara söta bara dom vill :)
Dom kan vara söta bara dom vill :)
Ten days left...
Usch på onsdag börjar Jesper jobba igen. Och han börjar med natt, det enda positiva med det är ju att han bara blir borta två nätter. Och det är skönt för jag hatar verkligen hans nattskift, det finns inget värre än att behöva sova ensam. Och dessutom känns det ännu värre nu när det är så lite tid kvar tills bebisen skall komma. Då skulle jag ju gärna ha honom hemma jämt. Men det ska vällan gå bra får vi hoppas. Jag får ju snart ha honom hemma igen, när han skall vara pappaledig. Mihi!
Herregud det är bara 10 dagar kvar tills den beräknade födseln. Om det går fortare eller tar längre tid återstår ju dock att se. Personligen tror jag inte att vi kommer behöva vänta i 10 dagar till, jag har en känsla av att det kommer gå fortare än så. Men som sagt det återstår att se! Men jag börjar bli grymt otålig och Jesper är ett vandrande nervvrak. Hehe så fort jag har handen på magen så spärrar han upp ögonen och frågar är det dags nu? Ska du föda? Haha han är så söt, han vill också att bebben kommer nu! Han sa idag att jag måste klämma ut den för han kan inte gå på jobb utan att ha blivit pappa, det var tydligen omöjligt ;)
Nu sitter jag här och tittar på BB-väskan som står packad på golvet brevid mig. Överst i den ligger mina batteryflaskor och jag kan faktiskt säga att det är något jag längtar efter. Att få komma in på förlossningen och sen få öppna en battery! Guuuud så gott. Iofs vet jag ju inte om man uppskattar den så mycket just då, man tar det ju mest för att få energi. Men just nu är smaken av energidricka Mycket lockande. Tanken på en bebis är också mycket lockande. Jag vill bli mamma nu! Ge mig min bebis!
Herregud det är bara 10 dagar kvar tills den beräknade födseln. Om det går fortare eller tar längre tid återstår ju dock att se. Personligen tror jag inte att vi kommer behöva vänta i 10 dagar till, jag har en känsla av att det kommer gå fortare än så. Men som sagt det återstår att se! Men jag börjar bli grymt otålig och Jesper är ett vandrande nervvrak. Hehe så fort jag har handen på magen så spärrar han upp ögonen och frågar är det dags nu? Ska du föda? Haha han är så söt, han vill också att bebben kommer nu! Han sa idag att jag måste klämma ut den för han kan inte gå på jobb utan att ha blivit pappa, det var tydligen omöjligt ;)
Nu sitter jag här och tittar på BB-väskan som står packad på golvet brevid mig. Överst i den ligger mina batteryflaskor och jag kan faktiskt säga att det är något jag längtar efter. Att få komma in på förlossningen och sen få öppna en battery! Guuuud så gott. Iofs vet jag ju inte om man uppskattar den så mycket just då, man tar det ju mest för att få energi. Men just nu är smaken av energidricka Mycket lockande. Tanken på en bebis är också mycket lockande. Jag vill bli mamma nu! Ge mig min bebis!
Obetydligt
Åååh jag blir gaaalen!!!
Jag har tråkigt och tiden står stilla. Idag var vi och gick i skogen med Selma, en riktig terrängbana kan jag lova. Och nu vill jag knappt kunna gå för det trycker fruktansvärt mycket neråt. Usch obehagligt, tur att BB-väskan är packad. Man vet ju aldrig när man kan behöva åka in. Tyvärr tror jag inte att det är dags riktigt än, men det skulle gärna få vara det!
Jag tänkte att jag skulle sysselsätta mig med att göra gipsavgjutningen av magen som jag fick av mamma. Meeen icke för jag har inget vasselin och då går det inte att göra det. Hmm.. Mitt liv är riktigt trist just nu och mitt huvud känns tomt så jag har inget vettigt att skriva. Sorry...
Tjoo på er
Jag har tråkigt och tiden står stilla. Idag var vi och gick i skogen med Selma, en riktig terrängbana kan jag lova. Och nu vill jag knappt kunna gå för det trycker fruktansvärt mycket neråt. Usch obehagligt, tur att BB-väskan är packad. Man vet ju aldrig när man kan behöva åka in. Tyvärr tror jag inte att det är dags riktigt än, men det skulle gärna få vara det!
Jag tänkte att jag skulle sysselsätta mig med att göra gipsavgjutningen av magen som jag fick av mamma. Meeen icke för jag har inget vasselin och då går det inte att göra det. Hmm.. Mitt liv är riktigt trist just nu och mitt huvud känns tomt så jag har inget vettigt att skriva. Sorry...
Tjoo på er
Let´s dance funderingar, ojaaaa.
Det är ju ingen nyhet att jag gillar att följa program som idol, körslaget, stjärnor på is osv osv. Det är något som framgått ganska tydligt här i min blogg. Och om en vecka så börjar även let´s dance, ett program som jag helt enkelt avgudar. Tony är en underbart underhållande människa att lyssna på, en perfekt jurymedlem! Så självklart känns en vecka länge då jag gärna skulle ha sett att det skulle ha börjat redan ikväll. Eftersom att kvällens tevetablå är så gott som värdelös.
Jag satt just och läste på tv4:as hemsida om vilka som skall tävla denna säsong, det är alltid spännande:
Jag satt just och läste på tv4:as hemsida om vilka som skall tävla denna säsong, det är alltid spännande:
Nyhetsprofilen - Elisabet Höglund dansar med Tobias Karlsson.
Bestsellerförfattarinnan - Magdalena Graaf dansar med Daniel da Silva.
Jurydeltagaren - Laila Bagge dansar med Tobias Wallin.
Sprinterstjärnan - Linda Haglund dansar med Martin Ragnarsson.
Bloggprinsessan - Isabella Löwengrip dansar med Jonathan Näslund.
Finsmakaren - Carl-Jan Granqvist dansar med Maria Lindberg.
Radiorösten - Kitty Jutbring dansar med Anders Jacobson.
Privatspanaren - Hasse Aro dansar med Charlotte Sinclair.
Kraftpaketet - Magnus Samuelsson dansar med Annika Sjöö.
Busfröet - Mojje (Morgan) Johansson dansar med Jeanette Carlsson.
Proffsboxaren - George Scott dansar med Maria Karlsson.
Filmriddaren - Morgan Alling dansar med Helena Fransson.
Jag känner redan nu hur jag kommer att heja på Hasse Aro då jag har varit lite hemligt småkär i honom. Meeeen sen har vi en deltagare som jag redan nu känner rysningar över att behöva se och lyssna på. BlondinBella!!! Huuuuur i hela fridens namn kan man låta den människan vara med i ett underhållnings program?!?!? Jag klarar INTE av den människan. Det bara skär i hela huvudet när hon pratar och hon måste helt seriöst sakna några hjärnceller!!! Räcker det inte med hysterin kring hennes "modeblogg". Hon kan väl hålla sig till sånt som gör att man slipper lyssna på henne iaf! Hoppas hon åker ut först, tyvärr är nog det att hoppas på för mycket. Men tro mig jag ska hålla tummarna sååå hårt för att hon åker ut! Blääääh!!!
Sen slår jag vad om att Carl-Jan blir den nya Lasse Brandeby/Peppe Eng, höhö!
Jag blev överfallen!
Vafan, nu krånglar den här förbannade bloggen igen!
Jag har skrivit ett blogginlägg för snart 6 timmar sedan och det visas fortfarande inte. Något frustrerande! Och alla andra verkar ju kunna uppdatera så det gör att det känns ännu värre. Jag vill ju också att mina inlägg skall visas, även fast dom kanske inte alltid är speciellt intressanta/skojiga. Men man skriver ju av en anledning och det är att det skall visas. Morr, Jennifer blir hulken igen!
Idag när jag var till staden hände en MYCKET obehaglig sak kan jag lova. Och då menar jag verkligen obehaglig, värre än halkan! Jag satt i bilen på väg mot godby igen, mycket stolt över att jag lyckats hålla mig på vägen och inte slirat en enda gång i rondellerna. Jag har ett enormt obehag utav att köra när det är halt efter min lilla dikeskörning i våras. Så stoltheten var enorm... När jag helt plötsligt ser någonting i ögonvrån. Först brydde jag mig inte men när det började komma närmre så var jag tvungen att kika vad det var. Jag trodde att det var något på fönstret, men icke! Där hänger en stooor jävla spindel och dinglar precis vid huvudet på mig. Den var lika stor som min tum nagel. Jag blev så rädd att jag skrev rakt ut, tack och lov att vägen var rak för jag vinglade till ordentligt och höll på hamna i diket. Men spindeln blev nog också rädd för den klätrade upp i taket. Resterande bit hem var för mig mardrömsliknande eftersom min spindelskräck är enorm och jag visste att det lilla aset var där ovanför mitt huvud!
Men när jag kom hem så gav jag den en ordentlig omgång, jag kan säga att den lär INTE skrämma mig så att jag håller på köra i dike igen. Det är ett som är säkert! Mahahaha
Jag har skrivit ett blogginlägg för snart 6 timmar sedan och det visas fortfarande inte. Något frustrerande! Och alla andra verkar ju kunna uppdatera så det gör att det känns ännu värre. Jag vill ju också att mina inlägg skall visas, även fast dom kanske inte alltid är speciellt intressanta/skojiga. Men man skriver ju av en anledning och det är att det skall visas. Morr, Jennifer blir hulken igen!
Idag när jag var till staden hände en MYCKET obehaglig sak kan jag lova. Och då menar jag verkligen obehaglig, värre än halkan! Jag satt i bilen på väg mot godby igen, mycket stolt över att jag lyckats hålla mig på vägen och inte slirat en enda gång i rondellerna. Jag har ett enormt obehag utav att köra när det är halt efter min lilla dikeskörning i våras. Så stoltheten var enorm... När jag helt plötsligt ser någonting i ögonvrån. Först brydde jag mig inte men när det började komma närmre så var jag tvungen att kika vad det var. Jag trodde att det var något på fönstret, men icke! Där hänger en stooor jävla spindel och dinglar precis vid huvudet på mig. Den var lika stor som min tum nagel. Jag blev så rädd att jag skrev rakt ut, tack och lov att vägen var rak för jag vinglade till ordentligt och höll på hamna i diket. Men spindeln blev nog också rädd för den klätrade upp i taket. Resterande bit hem var för mig mardrömsliknande eftersom min spindelskräck är enorm och jag visste att det lilla aset var där ovanför mitt huvud!
Men när jag kom hem så gav jag den en ordentlig omgång, jag kan säga att den lär INTE skrämma mig så att jag håller på köra i dike igen. Det är ett som är säkert! Mahahaha
Ett besök vid klagomuren?
Ussssch idag mår jag riktigt illa! Men inte på samma sätt som tidigare under graviditeten, det känns inte likadant. Men det är hursom hellst fruktansvärt obehagligt. Jag hatar att må illa. Dessutom är min mage hur öm som hellst och jag har sprängande huvudvärk. Och det kliar i mina ögon! Bläääh, idag är en klag-dag! Och kan ni gissa vad det värsta utav allt är?!? Jesper var just och duschade och nu är varmvattnet slut, så jag måste vänta med att duscha en stund. Åååh jag som verkligen hade sett fram emot en varm dusch.
Samtidigt som jag känner mig som en skadeskjuten kråka så känner jag mig enormt rastlös. Det kryper och kliar i hela kroppen för att jag inte vet vad jag skall göra. Och egentligen borde jag inte göra någonting alls eftersom jag är super trött, känns som om jag inte sovit på 14 dygn. Men jag vill göra något, jag måste få sysselsätta mig med något. Tiden går ju så fruktansvärt långsamt annars. Man tittar på klockan och sen känns det som att det gått 2 timmar och så tittar man igen och så har det gått 30 minuter. Heeelt värdelöst!
Kom ut till mig nu lilla bebis, jag behöver få något att göra! Och din mamma och pappa längtar efter dig!
Samtidigt som jag känner mig som en skadeskjuten kråka så känner jag mig enormt rastlös. Det kryper och kliar i hela kroppen för att jag inte vet vad jag skall göra. Och egentligen borde jag inte göra någonting alls eftersom jag är super trött, känns som om jag inte sovit på 14 dygn. Men jag vill göra något, jag måste få sysselsätta mig med något. Tiden går ju så fruktansvärt långsamt annars. Man tittar på klockan och sen känns det som att det gått 2 timmar och så tittar man igen och så har det gått 30 minuter. Heeelt värdelöst!
Kom ut till mig nu lilla bebis, jag behöver få något att göra! Och din mamma och pappa längtar efter dig!
Första januari tvåtusennio
Jaaa då var det ännu ett nytt år med nya utmaningar och nya förväntningar. Och i år kommer den största förändringen i våra liv att ske. Underbart, inte många dagar kvar nu!
Idag är Jespers födelsedag, grattis på 22 års dagen min älskade! Tyvärr har jag inte kunnat ge honom den födelsedagspresent ha önskat sig, att den lilla skulle komma idag. Nja han är ju positiv och anser att det faktiskt är några timmar kvar utav den 1:a. Jag är dock inte lika positiv som han, men men :) Han behöver ju inte oroa sig för att han inte skall få den presenten iaf, och några dagar sent gör säkert inget.
Idag var Nina, Janne, Camilla, Rune, Roine och Doris hit på födelsedagsfika. Jag hade bakat mammas smarriga passionsfrukts cheescake och den blev en succé. Det var kul för den är verkligen god. Och jag är inte så jätte duktig på att baka men jag måste säga att jag lyckades lika bra som mamma. Jag är lite stolt ;)
Vi fick även en förlovningspresent utav allihopa, dom hade gått ihop och köpt en super fin digitalkamera till oss. Häärligt, mitt problem löste sig. Nu har vi en kamera att ta med oss till BB. Jag är så glad, det var nog ödet som gjorde så att alla kameror var slut på elgiganten när jag skulle dit och köpa en. Hihi!
Neeej nu ska jag börja packa BB-väskan så jag har den klar när det är dags att åka in. Jessica har varit så snäll och informerat mig om vad som är bra att ta med sig eftesom jag har totalt blackout i huvudet. Sen ska jag gå och sätta mig med födelsedagsbarnet mitt ♥
Idag är Jespers födelsedag, grattis på 22 års dagen min älskade! Tyvärr har jag inte kunnat ge honom den födelsedagspresent ha önskat sig, att den lilla skulle komma idag. Nja han är ju positiv och anser att det faktiskt är några timmar kvar utav den 1:a. Jag är dock inte lika positiv som han, men men :) Han behöver ju inte oroa sig för att han inte skall få den presenten iaf, och några dagar sent gör säkert inget.
Idag var Nina, Janne, Camilla, Rune, Roine och Doris hit på födelsedagsfika. Jag hade bakat mammas smarriga passionsfrukts cheescake och den blev en succé. Det var kul för den är verkligen god. Och jag är inte så jätte duktig på att baka men jag måste säga att jag lyckades lika bra som mamma. Jag är lite stolt ;)
Vi fick även en förlovningspresent utav allihopa, dom hade gått ihop och köpt en super fin digitalkamera till oss. Häärligt, mitt problem löste sig. Nu har vi en kamera att ta med oss till BB. Jag är så glad, det var nog ödet som gjorde så att alla kameror var slut på elgiganten när jag skulle dit och köpa en. Hihi!
Neeej nu ska jag börja packa BB-väskan så jag har den klar när det är dags att åka in. Jessica har varit så snäll och informerat mig om vad som är bra att ta med sig eftesom jag har totalt blackout i huvudet. Sen ska jag gå och sätta mig med födelsedagsbarnet mitt ♥
