Idag när Lukas satt och lekte och jag satt och tittade på honom så kunde jag inte sluta tänka på hur otroligt stark min kärlek till honom är! Han är det mest underbara som finns på den här jorden, i mina ögon. Jag blev riktigt känslosam utav alla tankar, höll nästan på börja gråta, så mycket älskar jag honom och så tacksam är jag för att jag har fått honom.

Oavsätt hur mycket han skriker eller hur mycket han än ställer till med så är han ljuset i mitt liv. Jag skulle ALDRIG vilja förlora honom, det finns inget i världen som skulle få mig att välja bort mitt liv som mamma. Det är det bästa en människa kan få uppleva, den vackraste, finaste present man kan få!

Någonting man verkligen skall vara tacksam för och uppskatta. Och det är jag! Innan jag blev gravid så var en stor oro i mitt liv tanken på att man kanske aldrig skulle kunna bli gravid. Tack och lov blev det inte så. Varje dag med Lukas är den bästa som finns, oavsätt hur trött, ledsen, irriterad eller utmattad jag än är så behöver han bara le och allt är som bortblåst. Tack för att jag fått den finaste gåva en männsika kan få ♥

Jag älskar dig Lukas Johannes Henriksson mer än livet ♥

Dig älskar jag i alla fall mest oavsätt väder ute :) ♥

Här är han helt utslagen av allt skrikande! Sovandes i mitt täcke på köksgolvet. Det gick inte att väcka honom så det var bara att låta honom sova medan middagen lagades.

 
 

Lukas hade smygit upp på bordet och satt sig och börjat äta sin jogurtt själv. Då hade jag inte hjärta att lyfta ner honom därifrån, han hade ju inte ätit något på flera dagar. Söta lilla troll ♥

You are my everything <3

Söta mostrar/systrar

Min älskade skrutt, en aning skeptisk till att mormor skall ta bilder

Träning är kul tycker Lukas :)

Härliga cupcakes som vi hittade i gallerian!

Moster Alice på sin 2 års dag :)

Lukas tyckte att det var spännande med paket!



Linnea hjälpte gärna till att öppna Alice presenter

Lukas och Fredrik :)

Alice blev trött och bestämde sig för att vila i Jespers famn

Haha, det bjuder vi på ;)

Hahahahah söööötast♥

Älskade unge!

Världens bästaste mamma/mormor ♥

Vi avslutar med världens sötaste mostrar/systrar ♥

Jag har verkligen inte mått bra den senaste tiden, därav inget bloggande. Jag har inte orkat med datorn. Jag har kräkts, varit yr och haft en fruktansvärd huvudvärk. Så min kropp har varit helt utmattad utav hunger eftersom i princip inget har fått stanna i mig.
Så den här helgen har varit rätt lugn om man säger som så! Jag har mest legat på soffan och haft det jobbigt. Men på fredagskvällen fick jag välbehövt besök av min bästaste vän Sara. Det var skönt att få tankarna på lite annat än bara hur illa jag mådde. Plus att hon underhöll min vilda son, han gillar henne skarpt så besöket var positivt på många sätt :) Och lördagen så pinade jag/vi oss in till staden fram och tillbaka. Lukas fick lite nya kläder! Annars har soffan varit min bästa vän.

Men idag mår jag lite bättre så nu skall jag vara optimistisk och hoppas på att maten stannar där den hör hemma, I MAGEN! Och att jag kanske kan få lite mera gjort än under dom senaste 5 dagarna. Håll tummarna för mig :)

Här är kläderna Lukas fick i helgen, coolingen ♥
Det enda positiva med att det är Kappahl vi har här på Åland är att deras barnkläder är fantastiska. Resten är ju rätt värdelöst. Men som sagt, tummen upp för barnsidan :)

Nu bänkar jag mig i soffan tillsammans med en STOOOR kopp te och min nya bok; "någon gång någonstans möts vi åter igen". God natt :)

Lukas älskar att vara ute och leka! Han blir super glad om man säger att det är dags att gå ut, han går direkt till garderoben där hans ytterkläder finns och sen ska det gå fort. Annars har man en MYCKET arg bebis här hemma. Ibland har han även så bråttom att han försöker dra på sig kläderna själv, något som inte är allt för lätt när man bara är 14 månader. Haha men ett gott skratt får man i alla fall när man ser honom in action!

Idag skulle jag lägga in en annan sak i garderoben där hans ytterkläder ligger och han trodde ju självklart att det var dags att gå ut och leka. Så innan jag ens viste ordet av hade han rivit ut sina kläder och gjorde allt för att få dom på sig. När jag sen sa att vi inte skulle gå ut blev det liv i luckan. Fy fan va arg han blev, bättre blev det INTE av att jag tog kläderna och hans skor ifrån honom. Usch stackars liten bebis :(

 
 
Här ovanför ser vi då Lukas försök till att klä på sig :P
Sen ser vi hur arg man kan bli och hur han verkligen kämpar med att få ut en tår, haha :D

Jag älskar dig, bara dig, dig, diiiig ♥

Någon som har något bra tips på hur man får tandborstningen att gå lättare?

Jag har ett rent helvete när jag skall borsta Lukas tänder. Han fullkomligt hatar det och är helt oresonlig när det skall göras! Om jag har tur lyckas jag dra borsten över tänderna ett par gånger och sen blir det krig. Det är lite frustrerande, jag vill ju inte att hans tänder skall bli förstörda pga att jag inte lyckas borsta tänderna på mitt barn!!
Så har ni nått bra tips så får ni gärna meddela mig för just nu är tandborstningen något som både jag och Lukas fruktar!

En BB bild :) Jag älskar att titta på dom och minnas tillbaka ♥

- "snart kommer vi"

...över hur fort Lukas utveckling går!

Han är verkligen så extremt duktig och jag kan inte göra annat än att känna mig som den stoltaste mamman i världen! Men samtidigt som jag är stolt så tycker jag att det är fruktansvärt obehagligt, hur tiden bara skenar iväg och hur det händer något nytt hela tiden. Jag tycker att det går för fort, jag hinner inte njuta utav framstegen fören han hunnit med något nytt igen.

Just nu förundras jag över hur duktig han är på att förstå och att göra sig förståd! Han är bara 14 månader man han är riktigt med och förstår vad vi menar och visar hur tydligt som helst vad han vill. OBAHAGLIGT, jag kan inte minnas att min syskon varit så tidiga (förutom Linnea, hon är ett undantag), har dom det mamma?

Nåja säger jag Lukas ska vi gå och duscha dig så går han direkt till badrummet och ställer sig vid dörren och säger; där mamma där! Och när man öppnar går han in och börjar klä av sig. Frågar jag honom om han är hungrig och vill äta så går han till köket och ställer sig vid kylskåpet och väntar på att t.ex. frukosten plockas fram!
Vill han ha någonting så visar han precis vad det är han vill ha. Först hämtar han oss och visar varifrån han vill ha något. Sen säger han nej tills vi visar rätt sak han är sugen på, då säger han; dääääär och blir super nöjd. Om han vill gå ut och leka så går han och hämtar sin overall och försöker klä på sig, så jäkla gulligt!

Det bästa var endå här om dagen. Han skulle gå ut och sova sin middagslur i vagnen och medan jag plockade fram den ur förådet så gick Lukas runt på parkeringen och tittade. När jag var klar så sa jag åt Lukas att komma för han skulle sova. Då vände han sig om och tittade allvarligt på mig och sa; NEJ mamma! Så vände han om och sprang iväg. Hahaha jag blev så paff att jag knappt visste vad jag hette.
Han är så stor fast han är så himla liten! Det går för fort, vart har min bebis tagit vägen???? :(

Idag var vi till rådgivningen för en liten mellan kontroll eftersom min lille prins inte riktigt gått upp i vikt som han skulle. Det är inget han har mått dåligt av överhuvudtaget, dom ville bara följa upp det för säkerhetsskull. Och nu följer han sin egen kurva :) Han är i och för sig på den slankare sidan men det är ingen fara! Skönt att höra eftersom jag har tyckt att det känts lite jobbigt att han knappt ökat nått i vikt på sistone.

Så nu 14 månader gammal (på fredag) så är han 79,7 cm lång och väger 9970 gram! Min lille prins ligger alltså fortfaranade under 10 kg sträcket, thihi han är en bebis endå ;)

Älskling <3

Lukas han njuter verkligen av att ha fått komma hem till lägenheten, att återgå till våra dagliga rutiner så som vi brukar göra. När vi var i den andra lägenheten så bodde vi en våning upp vilket gjorde att jag inte kunde gå ut och gå med honom i vagnen för det fanns inte en chans att jag skulle lämna där nere och sova. Så han fick alltid sova middag i sin säng eller i min famn och då sov han bara högst 1 timme. Han kom aldrig riktigt till ro när han inte fick sova ute i sin vagn som han var van med!
Men nu när vi är hemma igen så går vi ut och går och han får sova middag i sin vagn. Något han verkligen uppskattar. Han har nu sen vi kommit hem sovit 3 timmar ute i sin vagn på dagarna. Det i sin tur resulterar i en mycket glad och pigg bebis, riktigt mysig att ha och göras med! Jag kan ju säga så här han var mindre kul att tampas med är han bara sov mellan 35-60 minuter per dag. Så det här njuter vi av båda två, dessutom får ju jag mer tid till att fixa här hemma också.

Så här söt är man idag med jeans och fleece från gant :)

Den 19 februari 2010 var Hanna tvungen att somna in! Det var den tyngsta dagen i mitt liv men jag vet även att det var det bästa beslutet jag någonsin tagit. Nu slipper min lilla tjej lida och ha ont. Känns dock förjävligt att hon var tvungen att lämna mig alldeles för ung!!

Ni som följer min blogg vet ju att jag inte har haft tid med Hanna just nu så jag lämnade henne till en fodervärd, en person som jag var vän med. Så självklart trodde jag ju att allt skulle bli bra, jag menar en kompis står inte och ljuger en rakt upp i ansiktet. Hmm ja det blev väl inte riktigt så!! Och om den här tjejen läser det här och tar illa upp, ja det bryr jag mig inte ett skit om för det är enbart sanningen!

Dagen innan Hanna åkte till det nya stället så var jag och Sara ut på en fantastisk ridtur. Hanna var glad och lycklig, man märkte att hon trivdes med sitt liv. Hon var verkligen den perfekta ridhästen den dagen. Så det kändes ju skitbra att jag kunde lämna iväg henne till en vän när hon var så lycklig och nöjd med allt. Och sen hade ju den här tjejen berättat hur mycket n skulle göra och hur bra allt skulle bli.

Så Hanna åkte och allt kändes bra, TILLS jag hälsade på henne första gången och upptäckte hur fruktansvärt ont Hanna hade i ryggen. Då förstod jag ju att det var något som inte stod rätt till. Och fick då höra att tjejen som hade henne inte alls har varit ut med henne eller arbetat med henne. Ursäkten var att det var halt ute. Så Hanna hade stått ensam i en hage dagarna i ända utan sällskap av andra hästar i en månads tid utan att bli arbetad överhuvudtaget. Sen hjälpte det ju inte att hon fick stå på typ 2 cm spån innen i boxen på nätterna, det var ju som upplagt för ryggsmärta.
Nåja jag sa åt tjejen att hon måste börja arbeta Hanna, gå i skogen så att hon får röra på sig och inte blir så stel och det lovade hon att göra. Men för varje gång jag kom dit så hade hon mer och mer ont i sin rygg och såg mer och mer död ut i blicken. Hon hade en massa bekymmersrynkor kring ögonen som hon aldrig haft förut. Det gjorde så ont i mitt hjärta att se det, att min älskling behövde gå igenom detta. På 2 jävla månader hann min tjej gå från lycklig och livfull till totalt "död" i själen.

Så en dag tog jag med mig Sara så hon fick se henne och då kom vi fram till att det här är inget liv för henne. Hon skulle inte behöva lida och pinas mer. Hon hade så ont att man knappt fick ta i henne, hon stod ensam i en hage och bara led i princip. Så vi ringde till Uffe och bestämde att fredagen den 19 skulle hon skjutas. Ett fruktansvärt tungt beslut men det bästa för Hanna. För det var det mest värdiga jag kunde göra för henne, hon hade inte ett värdigt liv dom sista månaderna i livet :(

På fredag morgon hämtade jag och Jennifer henne, då fick vi skrapa is ur ansiktet och halsen på henne. Så jag tror ju inte att hon ens hade fått komma in på nätterna efter att jag informerat fodervärden om att hon skulle bort. Och om hon hade fått komma in så hade hon fått stå på en bädd av skit för den boxen hade INTE blivit mockad på många dagar, det såg man. Vidrigt!

Vi körde henne i alla fall till Geta där morfar hade grävt en grop till henne och där hon skulle begravas. Det var hemskt men jag var med henne hela tiden. Det värsta var skottet, när det small så vände jag mig om och såg henne falla. Då bröt jag ihop, jag bara skrek och Jennifer höll om mig. Tack och lov var Sara med och höll Hanna för det hade jag aldrig klarat! Men allt gick lugnt och fint till och jag är så tacksam att Sara och Jennifer ställde upp för mig den dagen. Och jag är så tacksam för alla som stöttat mig i mitt beslut.

Nu springer hon på dom gröna ängarna och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Jag kommer aldrig att glömma min vackra Hanna och alla våra fina stunder tillsammans. Jag älskar dig mitt vackra sto och vi kommer att mötas igen :)

Vila i frid, vi saknar och älskar dig ♥

Tagen på bar gärning, älskade Lukas <3

Vi har hittat ett hus som vi verkligen fallit för, i alla fall när man läser om det. Det ligger i Gölby och skulle vara precis lagom för oss, super fint är det! Så jag ringde mäklaren förra veckan och pratade med honom och då sa han att han väntade på ett samtal från ägaren och att han skulle ringa mig så fort han pratat med henne.
 
Och idag ringde han och sa att han tyvärr hade dåliga nyheter! Jag tänkte direkt att det redan blivit sålt, men nej då hade ägaren berättat för honom att det hade krånglat med pannan i huset. Att det var något fel med trycket i den så huset skulle tas bort från marknaden tills felet var åtgärdat och sen skulle försäljningen återupptas.
Han sa att han inte riktigt viste hur länge det skulle ta men han trodde ett par veckor i alla fall. Men han sa att han skulle ringa mig så fort ägaren hör av sig och säger att felet är åtgärdat.

Fan vilken jävla otur man kan ha när man verkligen hittat ett hus som man blivit riktigt intresserad utav! :( Känns faktiskt riktigt tråkigt. Men jag hoppas att felet är något som går att fixa så att vi kan få komma och se på det i verkligheten. Både jag och Jesper är riktigt intresserade utav det och det skulle vara så kul om vi blir lika imponerade i verkligenheten som vi blir av att läsa om huset!

Nå det gäller väl bara att hålla tummarna nu!

Vackra Hanna <3