Snälla ha inte så bråttom!

Både Lukas och Leiah har varit tidiga i sin utveckling och haft jätte bråttom med allt. Att vara bebis var inget som föll någon av dom i smaken. 

När Lukas var bebis så tyckte jag att alla framsteg han gjorde var så ofantligt roligt och kunde knappt vänta på att han skulle göra nästa framgång. Att han gick som 9 månaders var ju hur roligt som helst och att han pratade tidigt var ju ännu bättre. Stolt som en tupp berättade jag om hur mycket han utvecklades hela tiden. Jag tänkte aldrig en tanke på att jag faktiskt fick väldigt lite bebistid med honom.

Leiah var också snabb med allt. Hennes 10 första månader minns jag dock inte så mycket av eftersom depressionen hade mig i ett järngrepp. Sen fick hon börja dagis som 10,5 månaders bebis för att ekonomin inte tillät oss att vara hemma längre, så hon fick verkligen inte vara den bebisen hon förtjänade och jag förlorade absolut hela hennes spädbarnstid. Något jag idag sörjer oerhört mellan varven. Hon är så självständig och förståndig och hon fick bli stor för fort.

När vi nu väntar nr 3 så vill och önskar jag verkligen att han inte kommer ha lika bråttom som sina storasyskon! 
Jag vill ha den där lilla bebisen som vill mysa och tar tid på sig att lära sig saker. För min del får han gärna vänta med att ens göra en ansats till att gå tills han är typ 1,5 år! Jag vill verkligen ha en bebis den här gången. Nu är ju det här förstås inget man kan påverka men önska kan man få göra ☺️

Jag hoppas verkligen att vår efterlängtade älskade lilla bebis vill vara bebis så länge som möjligt ❤️ Kan ju också vara så att den här känslan är extra starkt eftersom vi absolut är färdiga med barn efter det här. Man vill liksom suga åt sig av bebismyset en sista gång och det ordentligt också ❤️



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0