Mående och andra tankar!

Under mina tidigare graviditeter har jag inte mått bra.
 
Med Lukas så hade jag illamående och kräkningar till vecka 37 samt foglossning så att jag inte kunde röra mig, inte speciellt kul och inte direkt lätt att njuta av graviditeten! Med Leiah så var det ännu värre, inte nog med att jag hade samma problematik som när jag väntade Lukas så hade jag även extremt lågt Hb och b12 värden. Mitt Hb var så lågt att jag till slut fick spendera varje vecka på BB/gyn med dropp och inte ens det gjorde att värdet ville stiga.
 
Då var slutsatsen att det blev värre med Leiah eftersom jag blev gravid så snabbt inpå efter Lukas och att min kropp har svårt att förse både mig och bebisen med det vi behöver!
 
Så när jag plussade den här gången så var det inte den roligaste dagen i mitt liv direkt! Så mycket tankar som for runt i huvdet på mig! Kommer jag att bli lika dålig den här gången? Hur ska jag berättade det för Jesper? Vill jag verkligen det här? Är det här vad vi behöver NU? Om jag gör abort nu, kommer jag då att vilja ha ett barn till i framtiden? - Ja frågorna och tankarna var många!
 
 
Jesper var tydlig med att han stöttade mig oavsett vad jag ville redan från början. Trots det kände jag mig så sjukt ensam under den första tiden. Jag ville inte berätta för någon att jag var gravid. Inte förrän jag visste hur vi skulle göra och hur jag faktiskt skulle må om vi beslutade att behålla bebisen!
Jag tvekade och grubblade fram till vecka 12+0 när abort möjligheten är över. Jag hade nog bestämt mig redan tidigare utan att förstå det, det var meningen att lilebror skulle komma till oss. Men rädslorna var många, hur kommer vårt liv att förändras när vi nu får börja om på nytt?
 
När det kommer till mitt mående så är det tyvärr dåligt! Låga värden som inte stiger trots medicinering, illamående, foglossning, trötthet utan dess like. Det är bara att inse och acceptera att min kropp inte klarar av att hantera en graviditet särskillt bra! Det är ju tur att lillebror är sista bebisen för min del :)
 
Jag har självklart känt mig nere och ledsen den här tiden av graviditeten, man kan inte räkna med annat när frågorna svämmar över och måendet är piss. Det har känts väldigt bra att bara ett fåtal har kännt till graviditeten för det har betytt att jag sluppit en massa frågor och "medlidande" för mitt mående. Jag behöver inte det!
 
Men jag vill också säga att efter ultraljudet så känner jag mig glad och längtar nu till mars så vi får träffa den lilla gossen som ligger och bakar till sig där inne <3 Och ännu roligare är förstås att se hur mycket Lukas och Leiah längtar efter sin bror!
 
Leiah var ju med på UL och fast hon ville ha en syster så ändrade hon sig snabbt när hon fick se honom och nu är hon så uppspelt över en bror och Lukas ja han hade förstås redan listat ut att jag hade en bebis i magen och att det var en pojke gjorde saken ännu bättre ;)
 





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0