När han lärde sig cykla utan stödhjul sa han åt mig att ta bort stödhjulen för han tänkte börja cykla utan. Jag gjorde som han sa och var beredd på tårar och många vurpur innen det skulle sitta. Men när han satte sig på cykeln så cyklade han utan bekymmer bara sådär. Där stod jag chockad och så otroligt stolt över honom.

 

Jaja sa jag och tänkte att jag skulle få så okontrollerat plaskande och händerna i botten. Tji fick jag ungen la sig på mage och SIMMADE! Där stod både jag och Jesper med hakan i golvet och apploderade för fulla muggar. Vilket förstås stärkte hans självförtroende och han simmade några varv till.

 

Jag är så sjukt imponerad, han har inte gått i simskola, han har inte varit i en simhall eller pool på flera månader och så fyller vi våran och han bestämmer isg för att nu ska han simma och han gör det.

Jag börjar tro att han är lite som Lotta på Bråkmakargatan, han kan verkligen allting den där gossen!

 

Duktig liten prins <3