Idag blev jag hemringd och när jag åkte från jobbet så kände jag en viss irritation i kroppen, absolut inte för att jag blev hemringd pga sjukt barn utan pga reaktionen jag fick för att jag behövde åka!
Varje gång jag behöver be om något på jobbet så känner jag en illa rysning gå genom kroppen eftesom det inte är allt för uppskattat! Det dåliga samvetet sätter in och man försöker in i det sista slingra sig ur "jobbiga" frågor men ibland kommer man till en återvändsgränd.

Här är det allt som oftast Jesper som vabbar just pga anledningen åvan, jag har vabbat en gång när Jesper jobbade natt. Sen har jag hämtat sjukt barn, 2 gånger med idag men resten av gångerna är det som sagt Jesper som skött det. Jag får dåligt samvete mot jobbet men har ännu sämre samvete när jag väl är på jobb och vet att Jesper än en gång fått vara hemma/bytt schema och att barnen ligger hemma utan att jag kan passa upp dom. Jag har ju faktiskt också rättighet att vara hemma UTAN att jag ska behöva känna att irritationen från jobbet bränner ända hem.

Jag har berättat om det här för min psykolog som gång på gång påpekar att jag INTE har någon som helst anledning att känna dåligt samvete jämtemot jobbet, att det är sånt chefer får räkna med när dom anställer småbarns föräldrar. Att min plikt är att finnas där om mina barn är sjuka och resten är chefens problem och inget som skall ligga på mina axlar. Men det spelar ingen roll hur många gånger hon sagt det, jag har inte kunnat ta in det, fram tills idag!

När jag fick frågan om ingen annan kunde ta mina barn för det skulle vara bättre om jag var jobbet, då bestämde jag mig för att ta in min psykologs ord!! Att alltid vara alla andra till lags gör inte min depiression lättare alls och någon gång måste jag bort från min egna onda cirkel och det här är början! Den här gången är det löst nu, stackars Jesper fick byta sitt morgonskift mot kvällsskift för att jag ska slippa säga att jag behöver vara hemma. Han har alltså ännu en gång fått vika sig för min egna osäkerhet MEN det är sista gången!
Nästa gång JAG blir hemringd så är det också JAG som vabbar, that's it!

Det är dags att ta tillbaka kontrollen i mitt liv :) jag ska även ta upp min irritation imorgon med chefen så ni behöver inte tro att jag bara sitter här och "kastar skit" utan att göra något åt saken ;) men jag kände verkligen att jag behövde får det här ur mig NU innan irritationen hade ätit upp mig in ifrån.

Jag tycker väldigt bra om min chef, det är inte det det handlar om! Men jag gillar inte den här känslan av att finns man inte där 110% av tiden så får man medvetet eller omedvetet onda ögat!!