Min lille prins klarade natten förvånansvärt bra. Jag trodde på kvällen när jag la honom att den skulle bli tuff, jag hade liksom den känslan i kroppen. Men han vaknade klockan 00.15 och ville komma till mig, då hade febern sjunkit från 39,4 till 37,8. Det berodde förmodligen på att han fick feber nedsättande innan jag la honom. Nåja jag lyfte över honom och han sög i sig en nappflaska vatten och somnade om, visst var han knorrig och pipig men han sov ändå och det kändes som att det var huvudsaken. Jag hade ju bestämt mig för att åka in till akuten med honom om febern steg.

Så vi sov vidare och imorse när vi vaknade så hade han "bara stegring" igen, 37,2. Jag ringde ändå HC och berättade om natten och att jag faktiskt känner mig orolig när hans utslag bara blir värre och hur hastigt feber steg igår kväll. Men som vanligt fanns inga tider lediga där och så fick jag till svar; febern har ju sjunkit igen, han har ju bara stegring. Samma svar som dom gav mig igår, "det är ingen fara febern sjunker ju". Att den stiger igen sen det har uppenbarligen ingen betydelse. Men jag kunde ju åka till jourtiden i stan ikväll om jag kände mig orolig annars kunde jag försöka ringa imorgon igen och se om det finns en tid då.

Ska det verkligen vara så svårt att få en läkare att titta på honom? Jag vill ju bara att dom skall se hans utslag som blir värre, det måste väl finnas nått jag kan få som man kan smörja på dom??? För även Lukas har börjat reagera över att dom är där. Han tittar på sina händer, sitter och pillar, sen tittar han på mig med undrande ögon. Och akuten undviker jag att åka till så länge jag bara kan. Det finns ingen sjukhuspersonal som är så jävla arrogant och otrevlig som den på akuten. Dom om någon tar en inte på allvar och något sånt tjafs orkar jag inte med!

Nå jag får väl se hur hans tillstånd är under dagen, blir det sämre så är väl enda utvägen att åka in och sätta sig på jourtiden och vänta med honom...