Förlossningen

Jag hade ju gått flera dagar med regelbundna värkar som alltid "lyckades" avta så när jag vaknade på torsdagsmorgonen utav en sammandragning så brydde jag mig inte speciellt mycket! Först var det bara den men när jag sen steg upp så kom dom rätt molande med ca 10 minuers mellanrum och jag hade inga tankar på att det skulle vara dags snart. Under hela förmiddagen kom dom med ca 10 minuter mellan men kändes inte så mycket så jag var ganska irriterad om man säger som så!

Klockan 13 så var det fortfarande samma visa så jag bestämde mig för att börja hänga upp tavlor här hemma. Jesper hjälpte till eftersom att han hade valt att stanna hemma från jobb, jag sa att han kunde åka men han ville inte ifall nått skulle hända! Helt plötsligt mitt under upphängandet utav tavlor så kom en jättekraftig sammandragning och jag blev ganska chockad men brydde mig inte desto mer. Helt plötsligt kom det igen, kraftigt och jag märkte att det inte gått speciellt långt emellan så jag började hålla lite koll på skoj. Sen kom det igen då var det 6 minuter mellan och det hade blivit rätt kraftigt så jag informerade Jesper och fortsatte sätta upp hyllor och tavlor, klockan var då 14.

Klockan 14.45 hade det minskat till 4 minuter mellan och det var nog dags att inse att det nu var på gång! Jippi ♥. Jag tyckte att vi kunde göra oss iordning och åka till Jespers mamma så att vi skulle ha närmare till sjukhuset när det väl var dags att åka in. Vi gjorde oss iordning och begav oss. I bilen blev sammandragningarna allt mer kraftfulla och jag hade svårt att sitta, sen upptäckte jag att det gått ner till 3 minuter mellan varje.

När vi väl var framme i Emkarby så ringde jag mamma och grät lite och berättade att det kändes som att jag skulle gå av på mitten när jag fick en värk. Hon tyckte då att jag kanske skulle ringa BB istället för henne och jag kom fram till att det nog inte var en så dum idé! Så hon önskade oss lycka till och jag la på och ringde till BB. Dom tyckte att det nog var dgas för mig att komma in så vi lämnade Lukas med hans farmor, tog bb-väskan och åkte in!

Klockan 16.20 blev vi inskrivna och dom tog en kurva samt tittade hur mycket öppen jag var. Det vara bara 3,5 cm så vi antog ju att vi hade en hel del timmar kvar framför oss, suck. Jag hade nog klarat att vara hemma längre men vågade inte med tanke på att det gick så snabbt med Lukas!

Klockan 17 fick vi komma in i förlossningssalen och jag gick och ställde mig i duschen och duschade riktigt hett en halvtimme men till slut orkade jag inte mer. Jag klädde på mig och gick ut till Jesper (som var måttligt road under tiden jag duschade), då hade verkarna blivit mer påtagliga, jävla varmvatten tänkte jag medans jag kämpade mig genom värkarna!

Klockan 18 kom dom och tog en ny kruva på mig och då sa jag även att jag ville ha lustgasen för att det började bli jobbigt. Så den hämtades och jag såg fram emot att få dra första suget! Dock var det inte alls så hjälpsamt som jag kom ihåg det! Dom lämnade oss och jag tyckte att det var konstigt att dom inte tittade hur öppen jag var.

Klockan 18.45 så var kurvan klar och jag bad om att få sitta på pilatesbollen eftersom att jag gillade den så mycket under förlossningen med Lukas. Dom hämtade den och jag satte mig men jag höll på börja spy när jag hade satt mig! Det gjorde så sjukt ont och det kändes för jävla asigt plus att lustgasen hade typ NOLL effekt på mig. Så bollen flög och det gjorde lustgasmasken också, bokstavligt talat, Jesper fick ducka! Jag grät som en liten skit och kände mig skit fånig som inte klarade värkarna den här gången när jag gjorde det så bra den första gången!

Klockan 19.30-19.40 någongång kom hon som tog hand om oss, en barnmorskestuderande, fantastiskt ödmjuk och underbar tjej! Hon frågade hur jag mådde och om jag ville ha en epidural för i så fall skulle hon informera nattsköterskorna om det eftersom att det strax skulle bli byte. Jag sa att jag nog ville ha det om jag inte öppnat mig så mycket. Hon gick iväg och skulle förbereda en kurva och så skulle hon hämta barnmorskan så att dom skulle kunna se hur öppen jag var och sen ordna för epiduralen!

Vid klockan 20 kom dom tillbaka och tittade hur öppen jag var, 8,5 cm var det så epiduralen var ute ur bilden. Dom bestömde sig istället för att ta hål på hinnorna och jag kände en aning panik för det gjorde dom ju när jag skulle föda Lukas också och då tog det ca en timme så började krystvärkarna. Så jag fick lite panik när jag tänke på att det snart var dags att krysta. Tur att jag inte visste HUR NÄRA det var!
Dom hann bara ta hinnan så kände jag första krystvärken, den kom samtidigt som vattnet! Sen handlade det bara om ett fåtal minuter så var jag fullt öppen! Det gick grymt snabbt

20.20 började
krystvärkarna ordentligt! Först fick jag panik och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig men jag sansade mig, tänkte att vafan jag har ju gjort det en gång förut och tog kontroll över mig själv! Då gick krystandet riktigt bra, eller ja jag vågade inte riktigt pusha fullt ut och slutade när jag trodde att jag nått toppen. Så var det två av krystvärkarna. Sen sa barnmorskan att om jag trycker på litemer  när jag tror att jag nått toppen så kommer bebisen att komma vid nästa värk. Skitsnack tänkte jag och bestämde mig för att ge allt och lite till för att se om hon ljög för mig! Så värken kom och jag tog i för kung och fosterland, vid först pushen kom huvudet, vid andra kom en del av kroppen och sen vid sista pushen så gled resten av henne ut ♥

20.42 kom våran lilla älskling och jag var grymt stolt över mig själv! Hela förlossningen från start (6 min mellan sammandragningarna) tills hon var ute så tog 6 timmar och 42 minuter. Själva krystandet tog 22 minuter. Jag hade 4 krystvärkar med 3 push i varje värk! Det var en bra förlossning :) Men jag står fast vid att det här var min sista bebis och jag kommer att komma ihåg förlossningen som ett mycket fint och bra minne!

Sen skulle moderkakan ut och det var inte det lättaste för den ville inte lossna så det tog ett tag. 35 minuter kämpade jag med att försöka få ut den. Dom klämde och tryckte på magen och jag andades lustgas som aldrig förr och krystade för fullt. Till slut lossnade den och jag kunde äntligen få njuta utav att få Leiah i min famn ♥

Jesper var ett fantastiskt stöd genom hela förlossningen, jag hade aldrig klarat det utan honom och barnmorskestudenten som tog hand om oss under förlossningen var helt underbar! Allt stöd och all peppning var toppen, tack för allt! Jag är såååå nöjd :)



(ni får ursäkta tuttbilden men tyvärr togs det inte så mycket bilder under och efter förlossningen)


Så gick förlossning till, hoppas ni gillade förlossningsberättelsen :)

Jennifer Wikström

Mamma till världens finaste Lukas och Leiah och väntar en lillebror som beräknas komma i mars <3

RSS 2.0