BF 40+0
Sprängfärdig mamma!
Rådis igår!
Jag tog upp det där med mina värkande händer och det var mycket riktigt karpaltunnelsyndrom som du mamma gissade på. Hon sa att oftast går det över relativit snabbt efter att bebisen kommit men att det nog kan ta ett par veckor. Det beror på att man har en ökad svullnad i kroppen även om man inte upplever det så! När hon sen tog blodtrycket så var det högt, absolut inte farligt högt men högre än vad jag brukar ha. Så det tillsammans med mina händer så vill hon att jag skall komma in om jag börjar få huvudvärk som sätter sig främst i ögonen för då vill dom se om jag håller på få havandeskapsförgifting... Det fattas väl bara det nu!!!
HB är fortfarande lågt, har verkligen inte förväntat mig något annat. Skulle blivit super chockad om det varit på en bra nivå. Jag har gått ner lite i vikt men det är ingen fara med det :) Sen skulle det lyssnas på bebis och då fick Lukas komma med upp på britsen och sitta. Hans ögon var om tefat när hon började lyssna och sen sa han usch. Han gillade det inte alls! Men hjärtljuden var bra 138/minut, jämna och fina. Hon lyssnade bara snabbt och sket i att mäta SF mått eftersom att jag är så frutansvärt öm i magen. Hon ville inte plåga mig mer än nödvändigt och måttet är inte så viktigt :)
Har en ny tid nästa fredag men förhoppningsvis har bebis bahagat komma ut redan då!!! Jesper har ju beställning på den nu i helgen så vi hoppas på det :) Hihi!
Absolut inte idag!
Lukas fick tyvärr ingen egen dag, han kom på Jespers mormors födelsedag och jag vill inte att samma visa skall upprepa sig med den här bebisen. Jag tycker inte att det är speciellt kul när deras födelsedagar alltid skall förknippas med någon annan inom släkten. Barn förtjänar en egen dag där all fokus står på dom. Det är i alla fall min åsikt kring det här med födelsedagar...
Men efter idag är det lugnt på datumfronten i ca 2 veckor till sen börjar dom där förbjudna datumarna komma igen. Fast förhoppningsvis skall jag väl inte behöva gå så länge till med bebis där inne :)
Iiiih snart har vi en till sån här pytteliten sötnos hos oss ♥
Omtänksamma lilla gulle <3
Både igår och idag har Jesper ringt hem från jobbet bara för att fråga hur det är med mig och om allt känns bra än så länge. Jag frågade om han ringde för att han börjar bli nervös men han sa att det var det inte, han bara ville ringa och höra att allt var okej med mig :)
Han har blivit så väldigt ömtänksam på sistone, jag känner knappt igen honom! Helt plötsligt får jag inte bära tunga saker, klättra efter grejer i skåpen, sätta upp gardiner o.s.v. Det är jag inte van med så jag blir lite chockad när han säger ifrån när jag pysslar på med saker! Men det känns skönt att han visar att han bryr sig, det gör mig riktigt glad faktiskt! Idag när jag såg att det var han som ringde så kände jag mig riktigt varm i hjärtat innan jag ens hann svara.
Men jag tror nog att lite nervositet är inblandat när han ringer hem och kollar mig. Jag tror att han är rädd att något skall hända när han är på jobb och jag är ensam med Lukas och det oroar honom att det tar så mycket längre tid att komma hem från jobb nu när vi flyttat än när vi bodde i Godby. Så tror jag att han känner men att han inte vill säga det till mig för att jag inte ska tänka så också. Men den tanken har redan slagit mig tusen gånger.
Nåja det går nog bra oavsätt när eller hur det börjar.. Igår när han ringde hem ville han inte bara höra hur det var med mig utan han hade även en beställning också, haha! Han beställde bebis EFTER torsdag klockan 15 och FÖRE måndag klockan 15! Då undrade jag ju självklart varför det var just dom dagarna och dom tiderna. Haha och då var det för att imorgon skall han besiktiga bilen och på torsdag ska han till läkare klockan 13.30 och han ville ha det avklarat innen bebis kommer så att vi bara kan fundera på det sen. Och innan klockan 15 på måndag för att han vill slippa jobba kväll! Haha han är söt min man ♥ Vi får väl se om det blir som han vill :) Jag tycker nog att den kan börja ta sig ut snart och med snart menar jag MYCKET SNART!
week 39 (38+0) starts today
Vi bokade en ny tid på torsdag nästa vecka men Pia ville helst få ett samtal där jag ställer in det mötet och bokar ett nytt för bebis istället. Så förhoppningsvis kan jag göra det för henne :P
Resten utav dagen har varit rätt jobbig, jag har haft oregelundna värkar sen 11 i morse. Ibland har dom kommit med 10 minuters mellanrum, ibland med 15 minuter mellan, ibland 8 minuter mellan och ibland 40 minuter mellan varje värk. Så mitt humör har varit väldigt instabilt och jag har gråtit en hel del och mått ganska illa. Så jag har kämpat mig genom dagen så bra jag kunnat.
Nu är det lite lugnare för stunden men jag hoppas så sjukt mycket att det här skall leda till en förlossning inom de närmsta dagarna! Men med min tur ska jag väl få plågas med jobbiga oregelbundna förvärkar i flera veckor innan bebis tänker anlända :/ Neeeej nu ska jag inte tänka så!! Jag hoppas att den kommer innan veckan är över :) Förhoppningsvis så blir det samma som med Lukas. Då hade jag oregelbundna värkar under hela lördagen och sen på söndagkväll satte värkarna gång igen men då var dom regelbundna och sen på måndagen är han född. Så det hoppas vi på :)
Håll tummarna för mig/oss nu!!!
Ultraljudet :)
Först fick jag lämna ett urinprov och så tog dom blodtrycket. Urinprover visade på att jag skulle ha en UVI men eftersom att jag inte har några såna känningar alls så skickade dom det på en odling till labben. Hoppa inte att det visar något negativt! Efter det fick jag vänta på att komma in på UL, 55 minuter fick jag vänta för att vara exakt! Kvart i 11 skulle jag vara där och 20 i tolv släpte dom in mig. Irriterande kan jag lova, men men...
Till slut var det äntligen dags!
Njurarna såg bra ut, nu var dom precis den storleken dom skulle vara. Det var ju det viktigaste för mig idag, att få veta att allt var bra med njurarna så det gjorde mig mycket lättad.
Jag frågade om könet och dr Korvela står fast vid att det nog är en tjej men jag tänker inte tro på det till 100% före jag har sett det in real life! Jag är som sagt inte den som litar på vanliga UL till 100%, det skulle nog krävas ett 3D/4D för att jag skall tro att dom helt ärligt kan säga vilken kön det är. Men jag kommer fortsätta kalla bebisen "hon" i bloggen endå eftersom att dom säger att det är en flicka.
Det är en liten bebis men den väger mer än vad Lukas gjorde när vi var på sista UL med han. Han vägde 2,7 kg och den här bebisen väger idag 3154 gram. Men han sa att det är inget som är onormalt stort på henne. Hon är en liten filur och följer sina växtkurvor precis som hon ska så han trodde inte att jag skulle få en speciellt svår förlossning. Allt annat såg också riktigt bra ut, det fanns inga avvikelser eller liknande.
Sen gjordes gynundersökningen. Jag hatar dom, det finns nog inget obehagligare än gynundersökningar. Men det gick bra, han visade hur långt ner med huvudet hon ligger och det var LÅGT nere :D, livmodertappen var alldeles mjuk och fin och jag var öppen 1,5 cm redan! Han sa att det är ju svårt att säga hur länge det kommer ta innan bebisen kommer men han sa att han skulle bli snopen om jag inte fått barn inom 2 veckor. Så vi får ju hoppas att det han tror stämmer. Men jag tar det med en nypa salt, det är onödigt att gå och förvänta sig att den skall komma inom 2 veckor och sen gör den ändå inte det. Men hoppas går alltid :) Han rekomenderade även att vi skulle åka in tidigare den här gången med tanke på att allt gick så snabbt med Lukas så det får vi väl också se till att lyda :P
Så över lag var det ett mycket bra ultraljud och jag är nöjd. Jag trodde att jag skulle bli nervös inför förlossningen men jag känner ingen nervositet alls jag ser bara fram emot det :)
V. 37+2, söta Lukas inspekterar också magen :
Rutin UL idag :)
Idag är jag i vecka 38 (37+2) och det är dags för det sista rutin ultraljudet. Det ska bli spännande, tyvärr kan inte Jesper följa med för han har så mycket på jobbet. Så jag får åka själv och det känns ju lite tråkigt men så kan det vara ibland. Kvart i elva ska jag vara där, förmodligen kommer man väl inte in före klockan elva, TIDIGAST! Det är alltid sån jävla fördröjning på det där stället. Nåja huvudsaken är väl att man kommer in alls... Det ska bli spännande att se vad dom har att säga om njurarna på bebis den här gången, förhoppningsvis så ser allt bra ut! Kul ska det bli att se om min BM har rätt om att bebisen är liten också och så vill jag självklart att dom ska bekräfta ännu en gång om det är en flicka eller inte. Jag litar ju inte riktigt på dom här ultraljuden jag!!!
Lukas farmor kommer hit och vaktar honom medans jag är till sjukhuset, skönt att slippa ha honom med att hålla koll på också. En sak mindre att ha i huvudet samtidigt!
När jag kommer hem sen ska jag packa BB väskan så att det är klart också. Efter det sen så är allt färdigt, då är det bara för bebis att anlända :) För sängen är bäddad och klar, kläderna är sorterade och inplockade i garderoben och alla bebissaker är framletade. Nu är jag färdig med att vara gravid, jag varken vill eller orkar mer nu!!!! Komsi komsi liiiiten!!!
Bökaren :P
Börjar med att säga tack för responsen på förra inlägget :)
Nu blir det bebisupdate. Igår gick jag in i vecka 37 (36+0) och det märks verkligen att det börjar närma sig BF. Mina bröst är jätte ömma, så ömma som dom är nu har dom inte varit sen jag precis började amma Lukas. Sen läcker dom en hel massa också, skit äckligt! Sammandragningarna blir allt kraftigare och även trycket neråt.
Igår kväll trodde jag fan att ungen tänkte gräva/ta sig ut! Jag kände en jätte kraftig "bökning" neråt i bäckenet och efter det fick jag skit ont. Varje spark gjorde mig illamående, sammandragningrna var kraftigare, varje gång bebisen rörde sig så kändes det som att den tryckte sig längre och längre ner i bäckenet och det bara skar till varje gång! Jag kunde inte sitta rak i ryggen för då gjorde det alldeles för ont, jag kunde inte ha benen korsade för då skar det i hela bäckenet. Så höll det på i 3,5 timme sen avtog smärtan en aning och idag känns det lite bättre och lugnare igen! Dock vankar jag runt som en jävla anka för min svank känns rätt öm!
Jag tror absolut inte att hon är påväg ut ännu men visst blir man ju lite orolig när trycket och böket neråt blir så intensivt! Jag har INTE tid att föda barn den här helgen så hon får allt se till att hållas inne till september i alla fall :)
Vad skulle man ha i den?
Men nu när jag sitter och funderar över den där förbenade väskan så har jag absolut noll koll på vad fasen det var man skulle packa i den!! Jag minns ingenting förutom kläder åt bebisen för hemfärden och lite kläder åt sig själv också. Men var det något mer, viktigt, som man skulle ha med sig?!? Jag har ingen aning alltså, hur kan minnet ha blivit så dåligt... Nåja jag kanske får en riktig flashback och minns hela väskans innehåll bara sådär ;) Hoppas kan man alltid göra ^^,
Nu ska jag lägga mig på soffan under täcket och se på fångarna på fortet och sen ska jag sooova! Förhoppningsvis får jag sova längre än till 2 i natt i alla fall. God natt på er allesammans!
Namnfunderingar
Det här med namn är ganska svårt om ni frågar mig, det finns ju så många fina. När jag väntade Lukas så hade vi ett flicknamn klart, blev det en tjej skulle hon heta Melissa. Pojknamn var däremot lite svårare men vi kom till sist fram till att om det skulle bli en pojke så skulle han heta Albin. När han väl var född sen så såg han inte alls ut som en Albin, det passade verkligen inte honom. Men vi hade haft Lukas uppe på tal och vi såg ganska direkt att det var en sån han var, en liten Lukas så det fick det bli!
Jag har alltid skrattat åt folk som sagt "hon såg ut som en Greta när jag såg henne första gången så det fick det bli". Jag har tänkt att dom är löjliga, hur fan skulle man kunna se på en unge vad den ska heta. Det har känts så klyschigt och orealistiskt. Men det stämmer faktiskt så nu har jag ju fått ta tillbaka alla skratt och allt jag sagt angående den saken.
Den här gången har vi bestämt oss för att vi inte ska bestämma ett namn i förväg! Vi ska vänta och se vad hon ser ut som. Det blir nog mest rätt om man gör så :) Men självklart har vi en massa namn vi gillar, det är ju ändå en aktuell fråga. Vi har dock lite olika åsiker om namn. Dom namnen jag gillar är inte Jesper så förtjust i och dom han gillar är inte jag så förtjust i. Men här har ni några utav namnen som vi har diskuterat.
Jag gillar: Jesper gillar:
Wilma Nellie
Tilde Siri
Tindra Alma
Noelle
Dock har vi ETT namn som vi är helt överrens om att vi tycker att är väldigt fint! Men efter en stunds tänkande har jag bestämt mig för att inte skriva ut det här. För om det nu blir så att hon råkar se ut som just det namnet så vill jag inviga henne i det efter att hon är född :)
Rådgivningen
Nu har jag kommit hem från rådgivningen, det gick förvånansvärt bra att gå ner dit. Jag trodde att det skulle vara mycket värre med tanke på hur lätt jag får sammandragningar när jag går längre sträckor. Men som sagt det gick helt okej, ont fick jag ju förstås men det får jag alltid oavsätt om jag går långt eller inte.
Det gick till och med riktigt bra att ha med Lukas. Han sysselsatte sig själv där inne i rummet, han pusslade, målade och lekte med bilarna och brydde sig inte det minsta om oss. Han blev lite fundersam när vi lyssnade på hjärtljuden. Men vi drog ändå inte ut på mötet idag, vi gick igenom allt ganska snabbt ifall han helt plötsligt inte skulle vilja vara kvar.
Vi pratade om hur det var nu och jag berättade att vi är mitt i en flytt och jag fick den glädjande nyheten att jag får gå kvar hos Pia fast vi flyttar från finström! Sköööönt för jag vill verkligen inte byta rådgivningstjej! Vi sket i att ta HB eftersom jag ska till labben nästa vecka och ta prover. Jag vägde mig och jag har gått upp 800 g, jippi :) Sen lyssnade vi på hjärtljuden och dom låg på 134/min.
Bebis ligger med huvudet neråt men är inte fixerad, först blev hon orolig över att den vänt sig och låg med huvudet uppåt men efter lite mer klämmande så konstaterade hon att det var en rumpa där uppe. Men den är liten och hon sa att den fortfarande har mycket utrymme kvar att röra sig på så nu känner jag mig orolig över att den helt plötsligt ska vända sig fel :( Hoppas fan att bebis tänker bete sig och hålla huvudet där nere! Nåja mer info om det får jag ju den 3/9 när vi ska på UL igen!
Efter rådgivningen gick vi via posten och hämtade en adressändringslapp så nu ska jag sätta mig och fylla i den!
Hemska mardrömmar!
När jag väntade Lukas drömde om och om igen hur jag att jag tog en kniv och högg mig själv i magen! Den hade jag var och varannan natt och självklart gjorde den att jag mådde skit dåligt rent psykiskt. Jag blev ju rädd för mig själv. Men jag tog upp det med psykologen som jag gick och pratade om förlossningsskräcken med och hon sa att den drömmen betydde INTE att jag ville döda mitt barn utan att den betydde att jag ville få bort allt det onda jobbigt som jag kämpade mot under graviditeten. Det gjorde ju mig extremt lättad!
Just nu drömmer jag två olika mardrömmar och dom senaste nätterna har dom kommit varje natt!
Den ena är att jag inte kan ta till mig henne när hon är född, att jag bara bryr mig om Lukas och absolut inte vill ha henne. Jag skiter totalt i henne.
Och den andra är att Lukas sparkar mig hårt i magen och jag får en blödning och när jag kommer in till sjukhuset så är hon död. Så jag föder ut henne död och sen blir jag super deprimerad, lämnar Jesper och vägrar ha någon kontakt med Lukas. Jag förlorar alltså båda mina barn i den drömmen!
Jag tycker att det är skitjobbigt att drömma dom här drömmarna. Speciellt den om att jag inte kan ta till mig henne med tanke på hur rädd jag faktiskt är att det skall hända. Det är en jätte stor oro hos mig att jag inte ska kunna ge båda lika mycket kärlek eftersom att jag håller Lukas så hårt! Den där andra drömmen skrämmer mig egentligen inte så mycket, den är mer bara jobbig för att bilderna i drömmen är så tydliga och det är mindre kul!
Lite graviditetsklagomål
Jag har haft sammandragningar i drygt en månad och det är fortfarande EN MÅNAD kvar till BF. Hur ska man orka med det? Så fort man anstränger sig lite så kommer dom och det är ju inte så kul när jag har fullt upp med den här flytten! Lyfter jag eller bär något så kommer dom som en blixt! Är jag ute och går så kommer dom, jag kan bara gå väldigt korta sträckor. Går jag får långt så vill jag bara vika mig dubbel och lägga mig ner och gråta. Jag känner en viss oro över att jag kommer att bli tvungen att gå ner till rådgivningen imorgon när jag ska dit och sen ska jag gå hem också, dessutom med vagnen med!
Värst är sammandragningarna på kvällarna när man sätter sig ner och pustar ut, då kommer dom och vissa känns så mycket att man fan får hålla andan! Jobbigt jobbigt, jag vill få flytten klar sen får hon gärna komma ut för nu är jag trött på det här!
När jag ändå är på gång med att klaga så är det en sak till som jag börjar bli duktigt trött på! Det är dom här förbannade kramperna i mina vader och att mina ben domnar bort i princip hela tiden! Har jag inte kramper ja då domnar benen bort och domnar dom inte bort ja då kommer dom där jävla kramperna! Jag använder stödstrumpor för krampernas skull men när jag tar av dom känns det som att jag får en tusen gånger värre kramp, typ som ett straff för att jag använder stödstrumpor för att motarbeta kramperna! Och avdomningarna säger dom på rådgivningen att beror på att det ligger så mycket nerver i kläm och att jag tyvärr inte kan göra så mycket åt just avdomningarna i benen. Hmmm lagom uppmuntrande!
Neeeej som sagt bara flytten är klar får det här mer än gärna vara över så att man kan få sin kropp tillbaka och slippa dessa krämpor! Jag börjar få nog, halsbrännan är också ett helvete!
Skönt att få klaga av sig lite, jag mår redan lite bättre :)
Lite sammanfattning
Detta betyder alltså att jag går in i vecka 36 (35+0) idag. Nu är det bara 5 veckor kvar till BF men det känns som en evighet, för min del skulle det gärna få vara över nu. Jag är ingen sån som tycker att det är såååå jätte mysigt att vara gravid och att sparkar är underbara. I början är sparkarna härliga att känna för att det bekräftar att det faktiskt står rätt till där inne men mot slutet så känns det bara äckligt och onaturligt och jag uppskattar inte känslan speciellt mycket! Folk tycker säkert att jag är helt dum i huvudet som tycker så men jag står för att jag tycker det, att vara gravid är inte gulligt i mina ögon!
I och för sig tycker jag inte att någon har rätt att dömma mig för att jag känner som jag gör, skulle ni uppleva samma helvete under era graviditeter som jag gjort under BÅDA mina så skulle nog ingen ifrågasätta mig!
Mitt illamående har ökat drastiskt under den senaste veckan. Så fort vi ska äta eller jag tänker på mat så börjar jag må illa, så fort bebisen rör sig där inne så börjar jag må illa, jag mår i princip illa dagarna igenom! Det är skit jobbigt men jag måste försöka att inte tänka på det för att jag skall orka med allt annat. Det kändes ju lite hoppfullt efter att jag fått det stora droppet för då avtog illamåendet lite, meeen det höll ju inte i sig. Foglossningen är också rätt jobbig just nu, det beror säkert på att magen blir större och man blir mer orörlig ändå. Så nattsömnen blir inte speciellt lång för min del. Men det gör inget, det är lika bra att vänja sig med vakna nätter för blir hon som Lukas var så får jag väl inte sova alls dom första 6 veckorna.
Att det här blir mitt sista barn är ganska självklart. Jag vill verkligen inte vara gravid igen, min kropp klarar inte av det och jag skulle nog inte klarar av en sån här graviditet igen, rent psykiskt! Men bara för att jag känner som jag gör kring graviditeten så ska ni INTE tro att jag inte längtar efter mitt barn! Jag längtar jätte mycket tills honom kommer och jag älskar henne redan obeskrivligt mycket. Jag är så tacksam över att vi ska få henne! Så kärlek till henne känner jag, det är bara graviditeten jag inte klarar av!
Kom till mamma nu lilla gull ♥
Ta den ifrån mig, NU!
Jag har tuggat graviscon hela eftermiddagen/kvällen men den ger ändå inte med sig. 12 stycken har det gått idag, jag vet inte ens om man får ta så många men det skiter jag i. Jag klarar inte av det här, den plågar mig så att jag skulle vilja spy! Tack och lov har jag inte behövt göra det, då skulle väl halsen explodera eller något liknande!
Vilken jävla tur att graviditeten snart är över så att man förhoppningsvis blir av med halsbrännan också!
Det är bäst att du kommer ut med mycket hår lilla dam, din mamma har fått lida extremt av halsbrännan och då förväntar jag att myten om hår och halsbränna stämmer ;) Nått bra måste man ju få ut av att gå med denna skit!
Det närmar sig!
Vecka 35 (34+0) drar igång idag. Bara 6 veckor till BF, 42 dagar kvar!
En vecka kvar till riskzonen är förbi.
Nu ska jag gå och lägga mig så att tiden går lite fortare!
Alien?!?
Hur kan det kännas så sjukt onaturligt när den lilla krabaten där inne rör sig?!? Ibland kan man ju fan undra om det inte är något annat än ett barn som bökar runt. Idag har det känts som om den håller på gräver sig ut och det är en minst sagt obehaglig känsla! Ibland så ilar det till riktigt jävla ordentligt i beckenet och det känns som om jag skulle pissa på mig! Varenda en spark och buff gör mig grymt illamående, jag är alltid beredd på att skena till toaletten så illamående gör dom mig.
Sen har trycket neråt varit mycket påtagande idag/ikväll. Ibland har jag inte vågat röra mig heller för att det tryckt så mycket. Obehagligt, hon får inte komma än!! Idag är 33+4 och hon MÅSTE hålla sig inne till 35+0 i alla fall så att jag kan föda på Åland! Jag vill att trycket skall lätta och sammandragningarna skall minska och att jag kan gå tiden ut så man slipper oroa sig för att hon inte skall vara färdig utvecklad när hon kommer!!! Och sen vill jag att "grävandet" skall sluta för det är obehagligt!!!
Amningsfunderingar :)
Jag hoppas så att amningen skall gå lika bra denna gång som det gjorde med Lukas, jag helammade honom tills han var 5 månader sen fick han börja pröva andra saker också. Jag hoppas däremot inte att jag behöver använda amningsskydd den här gången. Det var jag ju tvungen att göra från det att mjölken rann till tills han sluta ammas och det var jobbigt. Att behöva sätta dit det där skyddet var både klumpigt, irriterande och tog en massa onödig tid för att inte tala om allt jävla kokande av dessa små gummibitar! Nej det vill jag helst slippa.
Men sen önskar jag att den här lilla damen tillskillnad från sin bror skulle vilja ta flaskan. Lukas hatade flaskan och fick kväljningar bara av att se på den. I vissa fall hade flaskan varit mer behändig, t.ex. när man åker båt där det inte finns någon plats man kan sitta och amma ostört. Och nu skulle det vara ännu mer välkommet om hon ville ta den ifall jag skall åka själv till sverige med barnen så kan jag lättare ge henne mat och hålla koll på Lukas samtidigt. Ska man sitta och amma blir man mycket mer låst än om man bara har en flaska! Så det ska jag hålla tummarna för, att flaskan accepteras! Tänk så bra att bara pumpa ur brösten innan man åker till båten och sen kunna ge det på båten. Underbart :)
Ååh det är så mycket funderingar och önskemål som börjar komma nu när det snart närmar sig :) Men det här med amningen är verkligen något jag hoppas att fungerar, jag vill INTE behöva ge ersättning!
Min fiiina lilla Lukas ♥
Bristningar...
Inte heller denna gång har jag fått några, ÄN i alla fall. Inte ens bristningarna på mitt högra bröst har kommit tillbaka. Men här om dagen så upptäckte jag att jag ett EN bristning övanför min navel. Haha jag är nästan lite stolt över den för den ser så udda ut, den är varken stor eller röd men den är formad som en blixt och jag tycker att den ser lustig ut! Självklart så hoppas jag ju att det stannar vid en och att det inte kommer mer för bristningar är ju knappst något man sitter och önskar sig.
Jag har hört att bristningar är genetiskt så jag har ju verkligen haft tur som inte behövt få några för mamma fick jätte mycket redan när hon väntade mig. Så tack för att du inte förde över den genen på mig mamma ;)
Är nu inne i vecka 34 (33+1) sakta men säkert går det framåt :)
Läkarbesöket igår!
I fredags så var jag och tog en massa nya blodprover och igår var jag till sjukhuset och träffade en läkare. Jag åkte dit utan några som helst förhoppningar men suprise suprise så gick jag ut rätt nöjd ändå. Det stora droppet som jag fick för ett par veckor sedan hade tydligen hjälpt lite! Mina järnföråd i kroppen var ju helt tomma innan och nu hade dom fyllts på bra. Mitt HB hade även sakta börjat stiga :) 85 var det innan jag fick droppet och nu så var det 92 så det är ju också jätte skönt! Han förklarade vilken stor skillnad det var på att ha tomma järnföråd och att ha lågt HB, det är något som ingen tagit upp med mig innan. Jag visste inte ens skillnad på det innan igår.
Han hittade inte heller något annat avvikande i mina provsvar, ett värde är fortfarande lågt men det var inget som var alarmerande, kommer inte ihåg vilket det var nu. Så just nu ser allt bra ut men han vill fortsätta hålla koll på mig så om 3 veckor ska jag och ta nya prover för att se att järnföråden hålls fylda och att HB förtsätter att stiga. Sen efter det så blir det också regelbundna blodprover för att se att det håller sig även efter graviditeten. Om det sen visar sig att det börjar sjunka igen så skall han klura ut någon annan medicin att ge mig.
Det som kändes allra skönast var att han förklarade för mig vad man funderar på att det kan vara för fel när man har sån anemi som jag har. Olika sjukdomar, obehagliga sådana men han sa att i det här läget så är det för långsökt att det skulle vara något sånt som spökar eftersom alla prover visar så pass bra resultat. Han klämde och kände igenom hela mig för säkerhetsskull endå ifall han skulle hitta några oroväckande knölar. Och det var så skönt att han inte lämnade mig i en dimma av ovetande :) Det är jag tacksam för, han var en mycket bra läkare!
Men som jag sa på rådgivningen idag när hon frågade hur jag inte var glad! Jag är realist och jag har lärt mig att inte ha för höga förhoppningar för då blir jag bara besviken och det orkar jag inte med igen. Så visst känns det skönt att det har stigit lite men jag är fullt medveten om att när jag tar proverna nästa gång så kan dom ha försämrats igen. Så det är bäst att hålla förväntningarna och förhoppningarna låga så kan man glädjas åt glada besked istället för att återigen behöva bli besviken!
Rådgivningen
Jag berättade om mitt tryck neråt och mina sammandragningar och vi var ju båda överens om att bebis nog borde hålla sig inne ett par veckor till i alla fall. Så jag fick order om att enbart ta det lugnt nu, inget stressande alls! Hur nu det skall gå? Vi pratade om min oro över hur Lukas skall hantera ett syskon och mina funderingar över hur jag skall ta till mig den nya bebisen. Det var så skönt att bara prata av sig! Jag gillar min rådgivingstjej!
Sen vägde vi mig och jag har gått upp lite, haha under en graviditet är väl förmodligen enda gången man är glad över att gå upp i vikt! Jag blir i alla fall riktigt glad varje gång jag ställer mig på vågen och ser att jag gått upp några 100 gram till. Sen var det dags för det roligaste, lyssna på hjärtljuden! Det var jämna och bestämda hjärtljud som låg på 138/min. SF måttet hade ökat men hon står fast vi att bebisen är en liten bebis och det gör absolut ingenting för mig :) Dessutom har jag ju känt ända från början att den tar mindre plats där inne än vad Lukas gjorde.
Till sist bokade vi en tid till Lukas för hans 1½ års kontroll, imorgon kl 13.30 ska vi dit :) Men vi hoppar över vaccinationen eftersom jag är lite kluven vad det gäller den :) Men det ska bli sååå kul att se hur lång han är och om han äntligen kommit över 10 kg strecket :) Mammas stora gullunge ♥
Action!!
Den här senaste tiden har jag haft en massa sammandragningar, jag behöver inte anstränga mig speciellt mycket så kommer dom. Det beror säkert på stress, alla sjukhusbesök och oron över vad som är fel med mig. Det skulle inte förvåna mig om det var orsaken! Men det är skit jobbigt, jag har inte tid att störas utav sammandragningar just nu! Jag kan inte minnas att jag hade så här mycket sammandragningar när jag var i vecka 32 när jag väntade Lukas.
Att bebisen ligger med huvudet ner redan märks tydligt. Fy tusan va den bökar neråt och buffar upp med rumpan i revbenen, ibland gör det riktigt ont. Det känns typ som att den "gräver", det är en våldsam liten filur som bor där inne.
Men sen är det en sak som jag absolut inte kan minnas att jag kände så här "tidigt" i graviditeten förra gången och det är det tryck jag redan känner neråt den här gången! När jag väntade Lukas så började jag känna trycket neråt i slutet på december/början på januari, i alla fall är det så jag minns det. Men nu känner jag en massa tryck neråt. Ibland kan jag fan inte ens gå och pissa för att det trycker så mycket neråt. Jag hoppas verkligen INTE att den har några planer på att ta sig ut den närmsta tiden! Jag är bara i vecka 31+2 idag! Den får nog se till att hålla sig inne till september!
Jag hoppas att jag inte har nått att oroa mig för, att alltihop bara beror på stress och att bara jag lugnar ner mig så blir det lungt där inne igen! Vi får väl se vad dom säger på rådgivningen den 3 när jag ska dit. Men jag hoppas att min teori stämmer!
På onsdag...
Samtidigt som det känns skönt att få det överstökat så är jag ganska, eller väldigt nervös inför det. Sjukhusvistelser är inte min favorit och speciellt inte sprutor, stick och dropp! Jag kommer säkert ha skit svårt att sova imorgon natt när jag inte riktigt vet vad som väntar mig på onsdag. Bläää!
Ni får hålla tummarna för mig på onsdag :) Hoppas på att min kropp inte reagerar illa på behandlingen.
Vi hämtade den idag!
Så jag bestämde mig för att åka och hämta ut den. Jag vill inte riskera att den hamnar i soporna en gång till men att den då inte blir hittad! Vi styrde bilen mot socialen och gick in med lappen. Jag frågade om det var 2010s låda dom hade. Hon sa att dom fått in nya lådor men att 2009s finns kvar ännu dom också. Hon kunde inte garantera att jag skulle få den jag ville. Men men tänkte jag, vill ju inte riskera att slarva bort lappen igen så det vara bara att ta lådan och hoppas på det bästa.
När vi kom hem sen och öppnade lådan så var det förstås 2009s låda. Lite tråkigt med tanke på hur jätte gärna jag ville ha årets låda, men men. Jag är glad att jag fick en i alla fall och det mest positiva med att jag fick förra årets är ju att jag fick med lingon&blåbärs fina body. Den var ju bara med förra året och det är ju kul :) Och åkpåsen är väldigt fin med hjärtan på! Även fast jag inte fick den jag ville så är jag nöjd :)
Här är en bild på lådan som jag fick :)
Tyvärr syns inte allt så bra men ni får ju en liten bild av vad som fanns i den :)
