Det finns så många kvinnor och barn som bilr utsatta för både fysisk och psykisk misshandel alla dagar, ja det finns även män som blir det men antalet kvinnor är större. Man kämpar varje dag för att överleva, man vet inte om man morgonen efter kommer att vakna igen. Detta är något som är så fruktansvärt tungt, man mår dåligt och i vissa stunder så känns det som att döden vore ett bättre alternativ. Ska man behöva känna så? Oavsett ålder eller kön så skall man aldrig behöva uppleva detta!

 

Att man sen även skall behöva kämpa mot kommentarer som antyder att man skulle hitta på, att allt skulle vara en jävligt dålig saga är en ännu värre smärta! Räcker det inte med smärtan och såren misshandeln har gett en? En smärta och sår i själen som aldrig någonsin kommer att försvinna. Nä det räcker inte, det finns alltid människor som anser sig veta bättre än en själv vad som har hänt bakom hemmets stängda dörrar.

 

Hur kan dessa människor anse sig ha rätten att utala sig om de utsattas livssituation?! Jag förstår inte hur jag än försöker! En misshandlande man är allt som oftast mycket trevlig och artig utanför hemmets väggar, ja riktigt populär och framförallt väldigt manipulativ. Ingen går runt och skryter samt berättar om sitt agerande där hemma. Att ha en lycklig fasad är oerhört viktig, ingen skall få veta vad som försegår. Som fru är man för rädd för att våga säga eller göra nått eftesom straffet blir femton gånger värre och som barn är man lojal och gör allt för att vara föräldern till lags och förhoppningsvis skall det göra så att pappa slutar slå mig.

 

Min mamma, jag och tre av mina systrar har varit där! Under många år var vi utsatta för både fysisk och psykisk misshandel. Vi har upplevt mer än många andra är med om under en hel livstid.

 

Vad tror ni att man nu får höra? Jo att våra minnen och upplevelser är påhittat skit, att vi är hjärntvättade av vår mamma, den enda personen som gjorde att man orkade kämpa vidare. Att inget av det vi varit med om stämmer och att det finns folk som kan gå i god för att inget är sant! Vem, jag undrar VEM som kan gå i god för att det aldrig hänt?! Ingen av dessa som påstår sig kunna göra detta bodde med oss under rmin uppväxt!

 

Jag bryr mig egentligen inte om någon av dessa idioters åsikter, för idioter är vad de är och åsikter är också det ända det är. Ingen av dem sitter med någon kunskap om vårat liv, MEN det som sårar mig och har gjort i alla år är att mamma är den som får skiten! Jag skulle göra vad som helst för att hon skulle slippa den skulden för dne förtjänar hon fan inte! Hon kämpade för sig själv med framförallt för sina fyra döttrar! En riktig superkvinna är vad hon är!

 

En fråga har jag att ställa mannens fanclub; Exakt hur hjärntvättades vi till att tro att han misshandlade mamma, hon hamnade på sjukhus och polisen hämtade mina tre yngre systrar? Hur hjärntvättades JAG till att höra honom säga; mitt mål är att döda din mamma och lyckas jag inte vet du vem som står på tur! Jag var 7 jävla år och så rädd som jag var då har jag nog aldrig varit. Mamma var inte i närheten och jag berättade det för henne långt efter det skedde!

 

Att folk har mage att sitta och säga att en misshandlad familj ljuger gör er till lika stora medbrottslingar. Ni kommer aldrig att ändra åsikt och ni kommer aldrig att sluta uttrycka den heller, men jag har övertaget för jag var där, jag vet sanningen och den vetskapen gör att jag också vet att en dag kommer rättvisa att skapas och det räcker för mig!

 

Nu gjorde jag nått jag hade bestämt mig för att inte göra, det känns skönt och jag postar det här med gott samvete! Tack för mig.